Kiss and make up.

Är det verkligen värt det?

All möda vi lägger ned menar jag.

Vi kämpar,

för vardagen och för helgen,

jobbar för att allt ska funka.

Vi kämpar oss igenom,

spelar liksom mindre roll vad som händer.

– Dagarna vi älskar som dagarna vi hatar.

Vi måste kämpa.

Kämpa för livet, för ett leende.

Men så kommer en  smäll,

en fet jävla kniv i strupen som tar all våran energi.

Och ändå ler vi bara,

ler åt allt vi gör fel,

eller allt vi tar emot.

Rättfärdigar det våra handlingar?

 

Nu är det dags att sova. Imorgon ska jag göra vuxensaker samt leka med smink. Kan bli intressant.

Peace

Where the flow of emotions might show

Tja.. Sådant som jag kan tänka på ibland. Ni vet hur det är med soundtracks. 😉

Bakis: America – Hungover

Jag-kommer-alltid-finnas-här: Metallica – Nothing else matters

Jag-är-piss-förbannad-jag-hatar-dig-just-nu: Rage against the machine – Killing in the name

Glad-trots-allt: Weezer – If you’re wondering if I want you (I want you too)

Allt-är-inte-hopplöst-stanna-upp-se-dig-om: William Hut – Take it easy

Förnöjdhet: Eric Clapton – Layla

Musikalisk orgasm: Red Hot Chili Peppers – Otherside

Stillsam-hopplöshet-fast-ändå-inte: I am Kloot – Avenue of hope

Nostalgi: Shaggy – It wasn’t me

Så-här-känns-det-faktiskt-ibland-eller-ofta: Lily Allen – Not fair

Ibland-är-det-skönt-att-allt-bara-är-tyst: Audioslave – Doesn’t remind me

Längtan: Tori Amos – Winter

Sinnesro: Jeff Buckley – Hallelujah

Jag-älskar-livet: Mando Diao – Long before rock’n’roll

Oj-nu-har-jag-gjort-något-verkligt-fel: Missy Higgins – Where I stood

Du-är-så-himla-bra: Seal – Crazy (Thin White Duke edit)

Eftertänksamthet: Wolfmother – Mind’s eye

Saker-förändras-och-det-kan-göra-ont: Beck – Everybody’s gotta learn sometimes

Men-du-förstår-inte-hur-jag-egentligen-mår: Evanescence – Imaginary

Låt-mig-gråta-i-regnet-utanför: Damien Rice – 9 crimes

Det-är-bra-typiskt-fast-med-en-klackspark: Eskobar – Obvious

Pepp: Bon Jovi – You give love a bad name

Det-gör-ont-att-du-lämnade-mig: Foo Fighters – Let it die

Lev lite: Franz Ferdinand – The fallen

Jul-a-la-mamma: Peter Jöback – Hallelujah

Julnostalgi: Adolphson & Falk – Mer jul

Jag-är-glad-att-mina-syskon-finns-trots-att-de-retas: Hanna Hedlund – Syster

Associationsskratt: Celine Dion – All by myself (Bridget Jones’s Diary)

Nostalgi: 4 non blonds – What’s up

Festival-nostalgi: Iggy Pop – The passenger

Barndoms-nostalgi: Nordman – Vandraren

Att-dansa-på-ett-flak-och-skrika-natten-lång: Maskinen – Segertåget

Studenten-gav-oss-friheten: Cidhino & Doca – Rap das armas

Lågstadiedisco-med-folie: Eiffel 65 – Blue

Le: Salem Al Fakir – The good song

Så-nära-men-ändå-så-långt-borta: Kings of Leon – Closer

Barndomsnostalgi: Smurfarna – Hej och hå, smurfar blå

Jag-orkar-inte-just-nu: Radiohead – Creep

Ibland-går-allt-åt-helvete-men-låt-det-vara-okej: Soundgarden – Black hole sun

Ensamhet: Weeping Willows – Broken promise land

Det löser sig: Aerosmith – Dream on

Jag-vet-att-jag-är-bra: The Cardigans – My favourite game

Uppgiven-fast-stark: David Bowie – Life on Mars

För livet är värt att levas: Lou Reed – I love you

Nu ska jag sova, klockan är över ett. Damn..!

Peace

Did they come from the future to warn us about something?

It'ssimplyaboutworkingwithfantasy

 

 

 

It is simply about working with fantasy.

Hand in hand.

Without doubting.

Get through school,

is not a problem;

– if you just let the fantasy live.

Butsometimesitjustdoesn'twork

 

 

But some days,

life is hard.

It sucks and you want to quit.

The mirror might show,

something you strongly dislike

– or even hate.

But it is just for a while.

Tomorrow will be better,

with hope.

 

 

Peace

No. NO. NO!

Alltså. Jag är förbannad. På rikigt. På riktigt. SJ – jävlaskitbolagsäckel – vägrar ge mig pengar för en dyr biljett. Det visar sig, efter många om och men, att jag inte alls kan åka som planerat. Det suger, så jävla hårt, för jag vill verkligen åka – men det skulle innebära att jag inte kan ta ett jobb. Eller två jobb. Eller ett av jobben. Whatever – inte min poäng. 800 spänn åt skogen. Bara för att jag inte insåg vikten av att betala avbokningsavgift. Och nu visar det sig att jag inte heller kan skriva över biljetten på någon annan. Hur sugigt kan livet vara? JAG HATAR SJ FÖR DERAS OVILJA ATT TJÄNA SAMHÄLLET PÅ ETT TREVLIGT OCH SNÄLLT SÄTT. Fuck.

Nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej. !

Peace

No, uh-uh – I don’t think so darlin’.

Och jag kan önska;

Att tvingas mot en vägg i en form av passion,

Eller att få chansen att se mig för en sista kyss.

Att få kasta saker vilt utan direktion,

–         få skrika, gråta och vara förbannad.

 

Jag kan önska att jag får stå ensam i regnet,

sneglandes mot fönstret av ljus.

Att fall bakåt mot en svart avgrund,

Utan att veta hur det ser ut när jag landat,

eller om den ens existerar.

 

Jag kan i min hemlighet önska

Att livet aldrig kommit dit det är nu,

Att jag var en annan människa med andra vänner,

Att saker och ting var annorlunda.

 

Och jag kan ha begär.

Och jag får bära på ilska.

Och jag får låta tårar rinna.

Och jag får le.

 

Men jag kan önska att allt jag vågade

Var att ta steget ut.

 

Peace

Just because this made my day.

Brorsan visar på bra musik (fast det visste jag ju innan). Gillar det starkt. Så mysig låt 😀

Soundtrack of the day: Victoria Vox – The bird song

Ibland är det inte lätt, man kastas ur en trygg tillvaro och tvingas till att förändra den. Beslut kan vara tunga att ta, eller snarare att genomför. Den kan kräva smärta. Men det leder förhoppningsvis till något bättre, en förändring som gynnar alla. Jag tror det blir bättre. Det tror jag. Jag vet inte, innerst inne. Men ibland är det tungt. Och då kan sånger som dessa rädda ens liv för några minuter.

Mycket att göra imorgon.

Peace

After all, it’s just feelings – right?

Sweetness. With love. Affection. Sympathy. Empathy. Connection.

För ibland vill jag bara att allt ska vara som det var förr. Som det var på den tiden bekymmer inte existerade i den naiva och kärleksfulla värld man levde i. Vart försvann den världen?

Jag älskar att utvecklas, jag älskar förändring. Instängdhet – att känns sig fastlåst i rutiner som tråkar ut – det vore väl ett mardrömsscenario? Tänk en värld där alla alltid är som de alltid varit. Men den där världen?Det är tungt att bära på ett hjärta fyllt med lycka, lycka som fyller det mesta men ändå tillåter mörka bekymmer att existera. Om jag bara kunde se tillbaka för en stund, förändra någon detalj – kunde jag ha ändrat något för att förhindra?

Naivitet är naivitet just på grund av naiviteten i sig. Det är en orimlig önskan av optimism. Optimism som menar på att allt alltid ska vara bra. Det är inte troligt, det är därför världar fulla av problem existerar.

Jag inser att jag är lyckligt lottad. Problemen jag genomgått har till det största möjliga stärkt mig, mina missöden har funnit en funktion som silvertejp – en kraft jag kan lita på. Men hur hanterar man en extern kraft man inte vill ha in? Ett problem som våldtar hjärtat brutalt?

Om jag kunde gråta bort något, om jag kunde blunda för det, om jag kunde trolla med knäna eller slå det ur min tillvaro – då skulle jag det. Men det går inte. Jag inser det. Naiviteten har talat. Likså förnuftet.

Men jag tror på mina styrkor, precis som jag tror på andra externa krafter. Det ordnar sig. Till slut ska det ordna sig.

With love to all. Breakdowns make me sentimental and moody.

To all I love. Sweetness.

Peace

There’s room for all.

Howdy!

Det slog mig hur dumt det är att blogga egentligen – själva grejen. Det är en så knäpp uppfinning. Här är det meningen att jag ska skriva om alla livets små beståndsdelar för att delge er – mina läsare – tankar och åsikter, ditten och datten. Det faktum att jag faktiskt kan skriva till er med benämningen ni är egentligen helt befängd. För hur ska jag veta med säkerhet att någon faktiskt läser (om man bortser från statistikmätaren på wordpress då.. och slumpmässiga kommentarer lite då och då – och att och en och annan påpekar något jag skrivit till mig personligen). Hela tanken är rätt banal, för varför skulle någon surfa in på min blogg? Eller snarare: varför skulle någon vilja läsa om mina tankar? Det kan man ju lika gärna prata om med sina nära och kära i det verkliga livet, för det är väl vettigare?

Vilken dum jävel tror att man själv är en sådan viktig person att någon annan skulle intressera sig för det en själv att säga? Är man en sådan där äcklig viktigpetter som tror att den är bättre än alla andra, och som faktiskt har något att förmedla? På riktigt?

Att ”ni”, mina imaginära läsare, faktiskt höjer min statistik är i själva verket ganska häfigt. För i ärlighetens namn – jag är inte en sådan där intellektuell samhällsvetare som har ord och åsikter att dela ut till höger och vänster, jag förmedlar inte djupa, analytiska tankar om rätt och fel i filosofins tecken, jag kan inget om mode (annat än min egen känsla), jag läser inte massor av böcker eller är någon som har massor av spännande historier att berätta, jag skriver inte ens på ett sådant där roligt och slagfärdigt sätt. Jag är helt enkelt någon däremellan, men någon som är alldeles för oambitiös att hålla igång en seriös blogg som uppdateras fem gånger om dagen. Jag kan berätta om vardagens trivialiteter och utgångar, lite då och då kan jag slänga in en dikt eller novell jag skrivit i stundens hetta sent en natt. Med lite tur kan jag även i mina ljusaste stunder förmedla tankar om samhällets med- och motgångar. Jag kan endast erbjuda något som är mer mediokert, men kanske är det något så där mittemellan, lagom – mellanmjölksaktigt ni vill ha? Något man kan känna igen sig i?

Jag har ett myggbett i örat.

Men tillbaka till tanken om bloggens självklara dumhet. Vart kom denna idé ifrån? Människan som började måste vara rik, för ta mig tusan så ska alla ha en blogg. Jag har två. Jag har bytt blogg-portaler och bytt addresser. Jag har testat och jag har kasserat. Lite på slump har jag ramlat in på någon blogg jag faktiskt tyckt om läst den. Men jag är alldeles för dålig blogg-följare. Tappar intresse och har ett tålamod som tryter. Men ändå håller jag mig fast vid att ha denna? En makapär att skriva av sig i. Skriva om mina missöden och lycksamheter. Och någon vill läsa.Varför? Hur kan vi som bloggare vara så naiva att vi vid starten och publiceringen av en blogg tror att just denna ska locka läsare?

Mina tankar virvlar när jag klipper gräs, precis som gräset yr.

Peace

If you’re wondering if I want you, I want you to.

Are you doing cocaine? Bad business. Bad behaviour. Bad love. You can’t make it with or without it. Are you next to me? This is meaningless cackle. This have no subsequent  message. This is me being nonsensical. Do you want me? I want you to. No one will sleep in that bed – I wouldn’t at least. Do you see my point? Rockblog?

Soundtrack of the day: Weezer – (If you’re wondering if I want you) I want you to

Lyssnar på just nu: Evanescence – Call me when you’re sober. Full av nostalgi. Inte låten, men bandet. Hej 2003. Sweet 😀

Peace

In a room without a door (please accept the fall as you leave).

Don’t really know what to say,

or what to do.

Life’s got me stranded,

on an empty beach.

Searching for that lonely light,

from the seaman’s ship.

Drifting in the night,

leading the way.

Home.

Where?

Don’t really know where,

or in what direction.

Not even the weather could tell.

I hate me,

you,

them.

The world.

Yet,

its all bright around.

The darkness is missing,

the light’s shining too light.

Empty,

broken and something else.

A word that’s missing,

a letter resigned.

Is this a song,

a poem,

a text?
A short story about us,

me,

them.

About nobody.

About something else.

Or?

Who decides?

Dags för sängen, solhälsning imorgon. Siktar på 12 på raken, det är inte rekommenderat att göra fler. Jag börjar känna efter 6. Intressant. Undra om jag kommer dö på kuppen. Så känns det ibland. Jag vet inte om ni förstod nu, men det spelar ärligt talat mindre roll.

Peace