Being a sack of potatoes is all I want right now (no I don’t care about your intellectuality, you can be pretentious on your own time).

Efter en veckas avancerade protokoll-studier klarade jag av provet o är numera fullständigt kvalificerad skidpatrullare. Efter det blev det en tur till Cranbrook för uppdatering av mitt arbetsnummer. Kan knappast påstå att det var en givande tur, men fick åtminstone alla papper på plats samt en sväng på Walmart. Föga imponerande affär så där i en håla mitt i de kabadensiska bergen. Men men, nu finns det åtminstone mat i huset. 🙂
Denna vecka har det fysiska arbetet verkligen satt fart o träningsvärken finns här för att vittna. Känns dom att varenda kroppsdel fått sig på trynet. Värst var det dock igår då jag inte ens var säker på att jag skulle klara av att gå de futtiga 200-300 meterna hem. Var helt slutkörd. Nu är det i alla fall bara en dag kvar innan jag tar helg – ska bli såå skönt! 🙂

Nu ska o James se på gammal film med Richard Gere o Sean Connor i rollerna. Får se hur bra det är.

Peace

And I could see forever.

Och för en liten stund existerade bara hon och han, deras andetag unisont som frusna delar i ett universum byggt på gåtor om den jordliga kärleken. Blickarna fokuserade på varandra i ett försök till att aldrig släppa taget – en ihärdig längtan att behålla stundens passion i en för alltid pågående cirkel.

20121124-221415.jpg

Peace

Like the birds, I have migrated.

Ja,  nu sitter vi här på McDonalds i Banff jag o min kära, väntandes på två vänner från pano varav den ena är på väg ifrån Kanada, hem till nya zeeland. Tråkigt men så är det i den här branschen. Passar på att sno wifi på nämnda snabbmatskedja, leker med våra nya leksaker. Fast helst skulle vi nog båda åka hem o ramla i säng. Jaja, blir så otroligt frustrerad av att försöka blogga genom telefonen så ger upp nu 🙂 nu vet nj i alla fall att jag är på väg hem till pano igen. Vi får höras på mer civila kanaler vid senare tillfälle.

Peace

Alone again.

Happ, då sitter man så där igen då. Ensam alltså. På en flygplats. Huuuuur tråkigt som helst. Det räcker liksom inte att man måste säga hej då till alla dem man saknar, men sen ska man dessutom tvingas sitta ensam som ett annat miffo på olika flyg o flygplatser i ett dygn. Nej, jag är inte ett fan av att resa själv. Förstå mig rätt; det kan vara underbart att vara själv en stund o bara andas – men klarar mig fint utan dessa långresor på egen hand. Nu är jag j alla fall för uppdaterandets skull i Seattle. Tog mig in landet av säkerhetskontroller, tog fel på tidzon o har därför stressar runt som en förvirrad höna.

Oj. Nu är det visst dags att boarda planet. Hörs från Kanada!

Peace

And it’s almost time.

Ja.. Så var det det här med att packa igen då. På fredag flyger jag tillbaka till mitt kära Kanada. Ser oerhört mycket fram till det; träffa James, träffa alla vännerna, påbörja det fantastiska vinteräventyret som väntar mig, få åka skidor igen, känna på snön, andas frisk luft, se nya platser, träffa nya människor – framför allt människor som är likasinnade som jag, skratta åt det enkla i livet. Ni vet. Sådana där härliga saker.

Tråkigt är det ju ändå att lämna allt här hemma. Sötaste systersonen som växer så det knakar – vill ju såklart finnas här för hans uppväxt o vara världens bästa moster – kan ju vara svårt för honom att förstå varför jag måste vara i Kanada, lämna familjen – saknar så att det värker i hela kroppen men som ändå alltid finns där o är underbara, lämna kära vänner – gamla, nya, återupptäckta – ni är guld värda!

Men trots att det smärtar att lämna er här hemma – speciellt familjen såklart, så känner jag ändå att det är rätt för mig att vara i Kanada. Är ju lycklig där, o man ska väl vara där man är lycklig? Är så sjukt exalterad över att ha fått ännu ett år i detta fantastiska land att det inte finns ord att beskriva. Sverige kommer ju alltid att vara där för mig; inget förändrar den underbara uppväxt jag haft här – men jag är i behov av något annat än vad det kan erbjuda. Höga berg, djupa dalar, friskt glimrande puder; får vakna bredvid den enda jag vill vakna bredvid, får jobba med något jag drömt om de senaste åren o som kommer att utveckla o utmana mig, får leva på en underbar plats. Nog för att det är jättejobbigt att åka, för att vara så långt ifrån er mina kära är fruktansvärt – MEN det är för det bästa. Mitt bästa för det är det jag vill; man måste följa hjärtat. För ert bästa för att bor jag kvar i Gävle o är olycklig så kommer jag att vara fruktansvärd att vara omkring. Så – lycka för alla. Ni är dem bästa.

Oj vilket rörigt inlägg. Det bättrar på sig snart lovar jag.

Peace

So many years with a graceless heart.

For the times that have been, for the times that will be. For the years that have passed, and the years still to come. For all the words, said – unsaid – spilt – retraced. From everything in my heart, you will always remain.

Att sakna någon är hjärtats sätt att på minna dig om att du älskar någon.

Peace

To go or not to go.

Hjärtskärande samtal. Värkande rygg (dock i en bra mening, av träning). Hjärtvärmande samtal. Knakande knän. Leenden från den man älskar. Försök till uppmuntran. Önskningar om att man hade magiska krafter. Önskan om att man kunde förändra världen. Önskan om att människor kunde vara bättre i allmänhet. Önskan om att man själv var bättre i allmänhet. Avsluta med att känna sig nöjd ändå, för man älskar intensivt o blir älskad intensivt. Är begåvad men världens bästa. Känns bra i eliten.

Ida, min älskade syster. Du kommer bli, är redan, världens bästa mamma. Tveka aldrig på det. Kan inte tänka mig bättre föräldrar än dig o Joakim. Ni älskar lilla Valter (världens sötaste nevö) villkorslöst. Ni är starka. Du är stark. Jag vet att det känns jobbigt just nu. Det är inte alltid lätt. Men jag är säker på att allt ordnar sig. Om ett halvår kommer du inte att tänka på det här mer. Känslan kommer ha passerat. Valter är ju redan nu så vacker, o underbar, intelligent. Ni har ju fått det mest fantastiska i livet. Snart får du sova mer. Snart har antibiotikan gjort sitt. Snart känner du dig piggare igen. Det kommer att bli bra. Allt kommer att bli bäst. Jag bara vet det.

Älskar dig.

Peace