Homemaking is the new black.

For every smile you get, share it with two others.
Making the world pretty.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bilder från kajak-kväll med tjejerna från jobbet samt min o James kanottur förra helgen 🙂

Peace

Annonser

Longing for a change.

Come and take me, lift me up and let me show you all my love.

Så, min längtan att komma i form tog en ny vändning igår. Först svettades jag på gymmet; grymtandes o stönandes medan jag lyfte vikter med mina svaga armar (nåja, svaga o svaga.. jag är starkare än i princip alla på jobbet med undantaget av två av killarna) samt sprang mina lårmuskler till kolsyran spretade i gjorde mig vek. Under min följande arbetsdag blev vi bjudna på lunch – inte något exotiskt o delikat kanske – men grillad korv med bröd var inte så pjåkigt – o gratis är väl alltid gott? I alla fall kom jag sen på under eftermiddagen att min vän Pete har kört igång med träningsläger, vilket jag har missat två sessioner av – o nu hade jag lovat att komma. Så när arbetsdagen var över sprang jag hem, bara för att byta om – inse att jag inte skulle kunna hjälpa till med middagen (igårkväll hade vi ett par över som ska åka hem snart så hela familjen samlades runt middagsbordet – något som aldrig annars händer) – byta om o slänga mig på cykeln för att ta mig till träningsfältet.
En timme av militärliknande träning, där Pete (som är personlig tränare o drömmer om att starta ett eget gym o bli fitnessguru – han är bra på vad han gör) bossade runt mig, en tjej som är lite äldre än mig med ett extra lager runt kroppen, en äldre man som behöver komma i form igen för att kunna klara sina övningar i brandkåren här uppe, en dam i 30-års åldern som kommer behöva jobba rätt hårt o till sist en kille, lite äldre än mig, som är tanig men i god form. Så en något omaka grupp kanske, men vi peppade varandra o det var härligt!
Idag kan jag verkligen känna mina armar, något jag sällan gör eftersom jag hatar träningspass som har fokus på armar/axlar/bröst – men det är mest för att jag är så otroligt dålig på det. Men det kändes riktigt bra att träna i grupp igen! Har ju enbart tränat på egen hand sedan jag kom hit, förutom enstaka tillfällen någon följde med mig till gymmet i vintras samt en period där jag o Sofie tränade ihop rätt mycket. Men jag föredrar att vara själv på gymmet. Det är befriande. Kan göra precis vad jag vill, se ut hur jag vill o låta så mycket jag behöver. Jag är inte en gymknodd så jag kanske bara behöver bli van? Nåja, hur som helst var det skönt att ha någon som sa åt mig vad jag skulle göra o i tillägg ha fler omkring mig som stöd. Vi alla led. Vissa mer än andra. Jag led inte så mycket ärligt talat.. Jag är kanske i bättre form än medelpersonen här uppe i bergen. Det är faktiskt också uppmuntrande 🙂

Nu ska jag byta om i knalla till jobbet. Dags att ta tag i mitt liv igen.

Soundtrack of the day
: Edwyn Collins – A girl like you
Peace

Beautiful vistas and mountain hopes.

You bring me up, up – up!

Utöver jobbhets o tillfälligt ömmande axlar (vet inte vad det är jag har ställt till med, men det gick så långt att efter helgens kanotäventyr erbjöd -sa åt- James mig att ta hans sista massage-session som han fick av mig i födelsedagspresent), så är mitt liv bra fantastiskt.
Här sitter jag med min kopp te o gröttallrik, får se solen gå upp över bergen o dansa genom morgonens dimma. Jag har huset mest för mig själv varje morgon (vilket kan vara rätt tråkigt) vilket medför att jag kan sjunga hur högt o hur jag vill. Det är bra. Jag föredrar att göra det morgonen för a) det får mig att vakna b) jag får skratta åt min egen oförmåga att sjunga o c) det gör mig glad. Jo, det är klart jag sjunger när de andra är hemma också – bara inte så bröligt som det kan bli på mornarna.
Just denna morgon har jag faktiskt pallrat mig till gymmet OCH jag har redan utfört hälften av dagens sysslor som vanligtvis stressar upp mig lite. Det största är att jag har fixat lunchen. Istället för att bara sitta o dricka min kopp te när jag gick upp med James klockan sex i morse (han vet inte hur man kokar gröt, utan kan bara göra det i mikron vilket jag tycker är en skam – så nu ska han lära sig 🙂 ), så lagade jag i alla fall min lunch plus morgondagens lunch. Dessutom hann jag städa av i köket, fixa snacks till dagens arbetspass samt förbereda min frukost som jag nu har tryckt i mig. Se vad en timme på morgonen kan underlätta. På det har jag då dessutom varit på gymmet i cirkus en timme o svettats. Det bästa med gymmet tidigt på morgonen är att ingen annan är där. Det öppnar sju, så jag är där strax efter sju o vimlar omkring bland cross trainers o vikter. Idag upptäckte jag till min glädje att någon lämnat två högtalare så då blev det högre musik än vanligt. Underbart. Gjorde ärligt talat ett litet glädjeskutt vid upptäckten!

Nu räknar jag dagarna här i alla fall – jobbet har mindre än 2 veckor kvar o det känns som att världen lättar lite grand från mina axlar. Nu gäller det bara att fastställa ett jobb inför hösten – planera inför skidpatrullsutbildning – o framför allt att börja plugga! Det är en redig bok jag ska läsa kan jag berätta.

Nej nu ska jag dricka upp mitt te o se ifall jag ska äta lite till eller ifall det är bra. 😛

Peace

You’re the funny little frog in my doorway.

I’m a danger to myself, dancing in the highlights in my mind.

Såå. Idag är min fredag. Sista dagen på arbetsveckan, som har flutit på.. tja. Vad ska man säga? Den har passerat. Jag har haft ett prat med min chef om att jag är missnöjd. Sa såklart inte allt i orden jag använder här hemma när jag pratar med min substitutfamilj eller James för man säger ju inte till sin chef att man tycker att hon är inkompetent bortom detta universum att chefa över oss; för hon måste ju förstå att ibland måste hon ta beslut som inte är så bekväma, att hon måste kunna sätta ned foten samt att jag tycker att jag är värd en löneförhöjning eftersom jag för tillfället jobbar utöver mina arbetsuppgifter o i många fall fungerar mer som en chef (eller en assisterande chef, en rådgivare kan vi säga) än hon själv o att jag i alla mina dagar inte kan förstå hur hon kunde landa den här positionen ifall hon inte tänker börja agera snart. Men jag sa vad jag tyckte o att det förstör mig mer eller mindre. Sönderstressad o förbannad vill jag inte vara. Speciellt inte över ett jobb jag inte tycker om.

Till råga på allt har jag dessutom haft de värsta magkramperna jag har haft på flera månader. Varför? Jo för då o då bestämmer sig moder natur att den här månaden ska Julia lida lite extra. Så då slår hon till. In med en kniv i magen o rör om, hugg, tvista – allt för att jag ska må illa, bli yr o få huvudvärk. Igår var det så illa att jag fick två blackouts (inga smärtstillande kvar så är inte förvånad), men kunde inte gå hem från jobbet för vi är så underbemannade.. Se där. Jobbet fick in en djävulsfot där också – alla som är förvånade upp med en hand.

I alla fall ska jag o James o campa igen den här helgen. Han planerar o jag följer – nu ska vi på kanottur. Kommer bli kul 🙂
Belle & Sebastian – Funny little frogs

Peace

Give them hell (like you would know anything about it).

Take me away,
me away in the universe
– Beyond the empty skies and superficiality
Show me love
show me what happens when love meets passion
when the tears meet Smiles
when the chemistry occurs.
That you might have deserved better,
or even me.
In the twinkling stars, it is nevertheless
you and me who are
and there is nobody I would rather be with.
We push things to the side
– People to the side.
But there is no one who mean so much
That makes me feel,
That gives me hope
as you do.

The strength found within my chest
is the strongest type
– Unbreakable.
– Unchanging.
– Infinite.

My thoughts fly in me like I was mad
and these messages is the same
I love you
I Love Me
I love life
I want to love more.
And I have time to think,
even in spite of a night like this
this is the most wonderful of worlds
for I have you.

Det är bara en översatt o lätt redigerad dikt jag skrev tidigare år, men vet inte om jag delgett den här än. 🙂

I alla fall är det dags att sluta sjunga (vad jag har gjort den senaste halvtimmen, är rädd att jag väckte min irländska roomie Matt. Men men, sådant händer. Dags att förbereda sig för dagen, preppa lunch o lite snacks, borsta tänderna o klä sig i senapsgul t-shirt för att sedan vandra till jobbet. Solen skiner. Kanske ska jag försöka skina ikapp? Idag ska jag göra ett seriöst försöka till att koppla bort omständigheterna omkring mig o bara le. Robotdans de sista veckorna av sommaren, kan jag klara det?

Fin låt 🙂

Peace

Hot hot hot (get your stinking ass out of my sight).

Någorlunda utvilad efter min lilla helg påbörjar jag nu samma visa jag sjungit på den senaste tiden. Tisdag är min måndag – det vill säga jobbveckan startar. Bitter gnolande kommer jag att vandra upp till den så kallade ”roliga zonen” som blir allt tråkigare o tråkigare – vissa dagar med ett lättare sinne o andra dagar med ett allt argsintare sinneslag. Beroende på vilka kollegor jag ska dela utrymmet med kommer min dag att utformas på olika sätt. Förhoppningsvis slipper jag en repris av förra veckans konstanta irritationer över obegripligt – med snudd på fenomenal – inkompetens o lathet. Gång på gång hör jag 40-talets radioreporter kommentera de enfaldigt omdömeslösa människorna runt om mig, häpnad över deras inskränkthet o förvånad över deras tjockskallighet.

Utöver det har jag i ett försök att få tillbaka lite mental stimulans gått över 680 kurser jag var kvalificerad att studera till hösten. Av dessa 680 har jag hittat 5 kandidater. Nu är det bara att vänta.

Peace