Start from the place we call ”start”, okay?

Lyssnar på Digsters jullista på Spotify för lite julstämning. Eirik ligger fortfarande, hostig o dan. Stackarn. Jaja. Njuter av lite nostalgiska klipp från youtube 🙂


Peace

Annonser

Ba-bom ba-bom, falling and tripping over myself while snow is flying all over the place.

När man har flyttat hemifrån får man äta vad man vill till frukost, som kakor. Pepparkakor förslagsvis. Kan dock säga att det inte är så min diet ser ut. Grötfrukost har inletts – ska man orka i backen hela dagen är det nödvändigt.
Idag var vår snowboard-dag med Adam. Det gick bra. Alldeles till sista åket innan paus – självklart gör jag ett sådant där otroligt-omöjligt-klantigt-förvånande-överraskande-what the fuck happened-fall. Ja, jag ramlade alltså. Helt över huvudet galet. Ont gjorde det. Irriterad låg jag mitt i backen med näsan i snön o klagade. Ner kommer Morten för att se om jag lever, skojar o säger att jag knappt syns för jag är helt vit av snön. Nu förbannad (inte på honom, mig själv, snowboarden, backen, snön) sätter jag mig upp o tar argt av mig hjälmen o tar mig på huvudet. Det dunkar o bankar. Nästan som ett hjärta, fast det var bakhuvudet. Inte så bra. Försöker ta på mig hjälmen igen, upptäcker till min ilska att jag har haft av spännet som sitter i bak på huvudet som gör att man får en hjälm som sitter helt på huvudet.
Jag har haft av den förbannade skruven. Eller skruvarna. De är i plast, men ändå. Två fästen hade jag av. Dem är nu superlimmade, förhoppningsvis är hjälmen lika hel som mig nu, o den hela produkten ligger o väntar på mig i skiduthyrningen. Nice stuff.

Har legat sedan strax före ett. Vilat. Nu känner jag mig okej igen. Jävligt tråkigt att det hände, började ju just få upp den sköna rytmen i åkningen.
Jaja, ska tillbaka o se skid/snowboardfilm nu.

Peace

In the waiting, .

Om en halvtimme har jag säsongens första skidlektion. ÄNTLIGEN är en underdrift. Men det ska bli grymt skönt, fast är lite nervös. Ska kasta mig ut i backen strax för att värma upp lite.
Har även fått träffa de nya skidlärarna, känns som att säsongen i skidskolan kan komma att bli riktigt rolig. Nu gäller det bara att bonda med alla, men det händer väl under den kommande introduktionsveckan (som är fem dagar lång, konstigt vecko-system här på Skei 😛 ).

I alla fall tycker jag det är jävligt drygt att wordpress beslutade sig för att sluta fungera den här morgonen när jag precis blivit klar med min update för det senaste. När jag väl sätter mig för att dela med mig av min verklighet till cyper-space straffar det sig. Segt. Får så om jag kanske skriver en ny senare 😉

Nej, stress ut! Maten är uppäten, halva tekoppen är kvar – skidplikten kallar. So long sweets.

Peace

Walking in my winter wonderland (yawning my brains out).

Klockan är snart halv ett. Men jag har sett klart på The Time Traveler’s wife, vilken var en väldigt söt film. Nästan två timmar med dramatisk sötromantik, men det blir ju lite tråkigt när man får veta mitt i hur den slutar – och det kan man ju inte göra något åt. Filmen var sevärd i alla fall, speciellt om man för romcoms. Det här var ju ingen komedi alls, men romantisk i sitt slag. Lätt underhållning. Simplicity.?

Det här är filmen Frankie and Alice som är den film jag för tillfället är mest exalterad av att få se inom en snar framtid. Är till synes av trailern en film helt och hållet i min filmsmak, en förvirrad dramaturgi där man får en släng av det mesta. En film jag gissar att man måste tänka lite till. Dessutom tycker jag det verkar som att Halle Berry gör den där rollen helt fantastiskt bra (det är vad man får ut av det som har skrivits hittills om filmen också). I like it 🙂

Hemma i Gävle för tillfället. Är ju en del essentiella personer som har märkt av det, familjen är det jag pratar om. Dem har märkt av min närvaro i hemmet det vill säga. Och just det, för er andra – har jag nämnt kattungarna som har invaderat huset? Fem stycken. Fem! Herregud. Och nu har de blivit så pass stora att de vill gå på upptäcksfärd. Men de är teeny-tiny-små så snart måste man väl se vart man sätter ner foten. Skulle faktiskt vara jäääävligt hemskt om en sådan där liten lurvig hårboll fanns där under. Hualigen. Men de är söta. Det erkänner jag. Men jag nyser lite av dem. Mindre kul.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dags att sova. Imorgon kommer Eirik 😀 han är så snäll att åker till Sverige bara för att hålla mig sällskap i bilen. Sweetness 🙂

Peace