Somewhere far along this road you lost your soul.

Dr Evil? Biljard ikväll. Försöker vara pengasparande och ekonomivänlig ut i fingerspetsarna, men nu var det ett tag sen jag gick ut. Faktiskt. Så trotsar förkylning och tidsbrist. Jag ska dit och jag ska ha kul. Oj vad jag kommer sova gott ikväll.

Stockholm tog hela dagen. Först missade vi outlet-området i Arlanda stad, inte så konstigt – det har slagit igen. Sög ju ganska hårt. Peak-outlet-et skulle ha räddat mig lite. Får se hur det blir nu. Vill ju ha det fördömda brallorna. Damn. Att allt ska vara så svårt och kräva en massa pengar. Ångesten kryper sig på men försöker att inte tänka på det. Hm.. Går väl sådär. Ska ringa Max och fjäska till mig mer tider.. Dock ska nog bidraget börja ramla in från Arbetsförmedlingen snart. Alltid något.

Nu är det hög tid att börja stressa! Damn girl – you’re always late.

Peace

Bitterness bites and itches. (Fools.)

Jag har varit arg nästan hela dagen. Har haft en ihållande huvudvärk och tyckt allmänt synd om mig själv. Mest av allt har jag varit knäpp i huvudet. Arg, irriterad, ledsen, förbannad, kortvarigt glad, hetsig – utbrotten har tätt bytt av varandra till och från. Och nästan alla de där känslouttrycken jag har haft för mig är för att jag är arg på mig själv. Eller på allt. Men det är små saker i min omgivning som samlas på hög och sen, som idag, rinner det över och helvetet bryter löst för ett tag. Jag vill inte ens vara arg – men kan inte sluta. Det är helt sjukt. Och jag hatar det.

Tror det har med sysslolöshet att göra. Och stress. Och att jag inte kunnat träna som jag vill (äckliga förkylning). Och glömska (först: tacka ja till jobb för att sen komma på att jag ska borta, sen: komma på att jag har läkartid imorgon klockan 10 när jag är i full gång på jobbet). Suger. Så. Jävla. Hårt. Ovisshet gör mig tokig. En kropp som inte alltid vill vara med gör mig ledsen. Stress gör mig arg. Blodsockerfall gör mig svag. Att jobba med något där jag inte känner mig helt trygg i det jag håller på med gör mig frustrerad. Att alltid vilja ligga på topp har sina uppenbara negativa sidor. Allt detta tillsammans gör mig till ett nervvrak. Inte alltid, inte ofta – inte ens ibland – utan väldigt sällan. Men dem dagarna det slår gör det ont. Sen vaknar jag dagen efter och tar ett nytt andetag. Det är tur att jag har den mekanismen i alla fall. Optimism kan göra underverk. Sikta på målet så tar du dig dit. Typ.

Den är till er som ser en bättre morgondag. Själv ska jag jobba. Pepp? Mja. Men det ska bli skönt ändå. Klirr i kassan åtminstone. Sen skynda hem och sen jäkta till fest för Celina. Jag har inte ens bestämt outfit än :O men det ordnar sig 🙂 allt faller på plats – till slut. Nu är det dock hög tid för sängen.

Peace

In a world of frustration (old splashes of emotions).

Rensade datorn på dokument, så hittar man en massa gamla känsloutspel. År av dikter och noveller. Hjärtat är en förunderlig plats, vart hittar man allt?

Och jag kom in i rummet,

Tittade

Du såg mig,

Pratade

Och alltid undvek vi det viktigaste,

Vi glömde vi;

Vi glömde du och jag

 

Och varje gång jag går in i det rummet,

Faller ännu en bit från mitt hjärta,

Lägger sig ensamt på marken.

Du reser dig alltid upp,

Går dit bort och ser på den,

Den fallna biten.

 

Och vi kommer alltid så nära varandra,

Ur ett fysiskt perspektiv.

Du rör vid mig,

Precis som jag vill.

Men vi rör aldrig vid varandra,

Så som vi vill.

 

Och efter varje helg får jag höra det,

Hur många tjejer du strulat med.

Och du får alltid höra,

Att jag inte har någon ny kille.

 

För du dränker din problem,

Förtränger oss.

Gång på gång säger jag det åt dig,

Att du förstör dig själv,

Att det inte är bra för dig.

Vad jag menar är att det inte är bra för oss.

 

Du påstår att du får minnesluckor,

Av all den alkohol du dricker.

Men frågan är,

Om du bara inte vill berätta,

Om tjejerna du strulat med,

För du vet hur ont det kommer att göra,

Att säga dom orden,

Precis som att du kommit över det viktigaste;

Vi, du och jag.

 

Och varje gång du tittar på mig,

Rör mig fysiskt,

Så hör jag det; vill skrika ut det; måste få svaret:

Var det verkligen värt det?

 

Peace

Saviour? – Yeah, I’d actually call it a saviour.

Fick mail av kära Agnes idag. Behöver trots allt inte punga ut med alla 8000 norska kronor (typ 10 000 svenska då?) med än gång. Kände hur ångesten lättar. Pengar är inte ett lättsmält ämne må jag säga. När frågan om betalning kom upp idag vid köksbordet höll jag på att smälla av. Inte roligt, inte roligt på en fläck. Om man lägger till huvudvärk och sömnbrist har ni en ledsen Julia. Men glad blev jag även när jag såg timmarna. 110-130 ungefär i månaden. Kanske hur sweet som helst?

Men när Celina kom och höll i den sista Mary Kay-kvällen lättade humöret. Ett lite gladare jag tog sedan kastrullen i högsta hugg och kokade en stor, god kopp te. Poppade popcorn och kikade Scrubs. Sen blev det Efterlyst. Konstigt nog har jag börja följa dessa mer samhälleliga program. Kanske är det så att en liten del av mig saknar skolan, och tar igen genom att kolla på samhällsprogram, tänka på problem som står i tidning – samt, kanske framförallt, går upp i tid på morgonen för att hinna se nyheterna och dagens aktuella debatter på Godmorgon Sverige (heter det så, det på SVT i alla fall).

Pratade med en gammal kompis från dansen. Sådant värmer. Faktiskt. Det är kul att höra av folk man kände förr. Eller hade kontakt med. Whatever – relation är orelevant? Det är kul att höra från folk från förr. Eller folk från nu. Eller folk från framtiden (det skulle vara det absolut coolaste! 😀 )

Soundtrack of the day (evening): Seether – Fine again

Sountrack of the day (+night): Lou Reed – I love you

Peace

 

Subjects of rejoicing.

Glädjeämnen kan ibland tyckas vara svåra att hitta, men titta lite närmre så ska du se att dagen blir lättare.

När jag kommer upp på morgonen och hittar sina systrar skrattandes till nostalgi som Sunes Jul, då blir mitt hjärta varmt. När jag ser mina föräldrar kramas för att den ena ska åka bort ett par dagar, då mår jag bra. När någon skrattar så där hjärtligt och genuint, då blir jag lycklig. När den första snöflingan dinglar ner från himlen – då känner jag frid inombords. När snön sedan virvlar och förvandlar världen till den vackraste vita, glittrande platsen – då andas jag lugnt.

När en vän säger att hon eller han alltid finns där för mig – vad det än gäller, då vet jag att problemen kommer lösas och livet blir lite lättare. När jag ser en riktigt bra film på bio, då blir jag alldeles till mig och låter mig själv uppfyllas av dess magi. När jag hittar inspirationen i livet och kan leka med ordens krafter, då blir jag nöjd ända in i själen. När jag kommer hem och familjen väntar där hemma med nybakt och färdiglagat mat, då vet jag att livet är värt att levas. När jag hör en låt som gör att hårstråna på armarna reser sig av rysningarna, då känner mitt hjärta att jorden trots allt är en ganska fin plats.

När jag får se ett barn le och skratta, då värms mitt inre. När jag ser ett äldre par hålla handen och fnittra åt varandra, då vet jag att framtiden är värd att ses. När jag får en kram av någon jag inte träffat på länge, då vet  mitt hjärta att vänner finns till för att sparas. När jag tar en tugga av ett riktigt gott äpple, då blir dagen genast lite lättare. När jag känner doften av nybakade pepparkakor, då vet jag att stunderna i livet som är bra väger upp till allt som är tungt. När jag får sitta och prata med en människa och glömma bort tiden under samtalet, då fylls mitt hjärta av glädje.

När jag får beröm för något jag gjort, då ler mitt hjärta. När jag får åka första åket i en nypistad backe eller krossa de första kullarna i en off-pist, då frigörs min själ. När jag ser alla dem jag älskar, fylls mitt hjärta med glädjeämnen nog att föda en hel världs befolkning.

Glädjeämnen finns för att vi ska må bra, tänk efter lite så blir livet lite bättre.

Kom ihåg att visa att ni älskar livet och allt det som förgyller det – glöm inte bort alla underbara medmänniskor – och alla de små sakerna. Visa lite extra glädje, gör något extra – det ger så mycket tillbaka.

Peace

Don’t think twice – it’s alright.

Hur mysigt som helst! Dylan gör min dag idag.

Och så från filmen:

Soundtrack of the day: Bob Dylan – Don’t think twice it’s alright

Orkar inte leta upp en med bättre kvalité. Klockan är trots allt mycket.

Storasyster kom förresten hem idag. Det var lite förvånande, ringde tidigare idag och frågade en massa knäppa frågor om min kappa (som förövrigt inte lämpar sig för begravning). Hämtade henne i vilket fall från tåget i princip på en gång då jag blivit avsläppt utanför hemmet av damerna i familjen Jansson. Måste passa på att tacka för en fin dag på Sågmyra, tack och bock.

Jag inser dock varenda gång det är dags för shopping att jag inte ha tålamod att gå väldigt länge. Jag slutar som hitta saker efter en stund. Blir dessutom butter när jag inte hittar det jag behöver (som idag, delvis i alla fall). Så fanns det i och för sig mest fest-kläder för tjejer också. Blåsor, glitter och glamour – inte direkt sådant man behöver när man ska stå på ett par plankor hela dagarna. Men men, det ordnar sig.

Förhoppningsvis kommer bilen hem (trots allt strul, stackars pappa) i slutet på veckan och då får jag ta mig en tur med pappsen till Peak-outlet-et i Arlanda stad 😀 Jag peppar utifall att. Vore sweet om jag kunde hitta täckbyxorna där! 3500 kr svider hårt i plånboken annars. Då kanske jag måste nöja mig med något annat 😦 ska dock lägga fram mitt skidutrustnings-finansierings-paket för familjen när den är återsamlad. Skulle sitta fint om dem instämmer i min fina plan.

Men just nu är min fina plan att pallra sig i säng. Jag tycks fastna här var och varannan dag. Inte bra. Men vad gör man inte när man lyssnar på chill musik liksom? 😉 Dessutom måste jag varva ner efter att jag sett på program som skrämmer upp en. Uscha buscha. Men det är det värt 😀

Imorgon blir det äntligen träna så att man blir alldels härligt slutkörd och skön träningsvärk. Så visa skidor sen fixa Elviras present. Oj vad vi ska fixa åt henne, jag och Ida. Får se vad det blir 😉

Peace

Can you see where the road ends for us?

Lagret är i siktet idag. Man fick minsann inte sova ut idag heller, halv tio blir man upphämtad för att få shoppa loss. (Nåja, inte shoppa loss kanske. Jag ska låtsas att jag har pengar mest. Det har jag inte, så har jag tur kanske jag kommer hem med några förnödenheter i alla fall. Men man kan ju alltid drömma, right?) Känner att tröttheten fortfarande står och knackar mig på axeln. Gårdagens tripp till Hudiksvall hjälpte inte direkt till att jag skulle få vila ut. Det konstiga var att det var så himla svårt att somna ändå. Hatar sådant – när man är så trött att man tror att man ska stupa, men så när man äntligen får pallra sig i säng så kommer det bara inte. Man bara vrider sig och snurrar in sig i täcket och hela världen blir bara den där äckliga varma saken som man vill drömma sig bort från. Jag förstår inte varför det ska hända när man behöver sömnen som mest.

Men jag ska i alla fall till Lager 157 idag, trots trötthet, haha. Det blir nog bra, jag är ytterst tacksam för att jag får hänga på familjen Jansson. 🙂

Soundtrack of the day (för jättelänge sedan): D.A.D – Laugh’n’ a half

Ni får dagens när jag kommer hem 😉

För övrigt så går SJ med vinst det senaste kvartalet. Detta till trots att passagerarantalet minskat med 10 %. Det om något säger väl en del om de horribla biljettpriserna?

Peace

Would you like that to go?

Har nu avklarat mina första 4 pass på MAX. Tisdag-onsdag var det lättare pass, 8-15 (lunchruscher förvisso men tidsmässigt) – lördag blev ett killer-pass: 18.30-05.00  men det blev övertid men ca en timme (se då också att jag endast hade en rast på en halvtimme då jag åt middag 22.30. Idag har jag jobbat 16.30-02.00 men fick gå hem 20 minuter tidigare. Kändes überskönt. Fick för mig att köra en kortis med Dylan spelandes på hög volym i regnet innan jag återfann mig hemma. Det blev verkligen en kortkortis men det var chill, lite nedvarvning 🙂

I alla fall så är det inte någon slags sympati eller så jag är ute efter, utan jag vill mest demonstrera hur jag slavar. Allt för pengar. Pengar pengar pengar – money makes the world go round. Det stämmer. Men just då, när fötterna och svanskotan värker som aldrig förr – beställningarna tar aldrig slut – och man helst bara vill lägga sig ner och sova för klockan är 00.30-03.00 så är det inte så motiverande. Jag inser nu hur mycket jag är beroende av sömn. Fungerar helt enkelt inte. Systemet blir kaputt – det märkte jag idag när jag lagom till middag vid halv åtta-tiden var hungrig men mådde illa så fort jag ät av maten jag lagat. Det sög. Fick klara mig på ett äpple och en banan tillsammans med en massa vatten under kvällen istället. Inte rätt taktik men vad ska man göra?

But soon it will all be better. Way better.

Fick veta nu när vi sa hej då till varandra, vi som stängde alltså, att alla pass i veckan är tagna. Det sticker en del – men vad ska jag göra åt saken? Det enda de kunde erbjuda var ett pass på lördag 11.00-20.00 men det passar inte heller eftersom Celinas maskerad är på fredagen. Äsch, det visar sig hur det går 🙂 Det löser sig nog. Kanske blir någon sjuk eller så. Man kan ju alltid hoppas (inte för att jag önskar att andra ska bli sjuka, men förhinder skulle passa mig och min tomma plånbok ypperligt). Slaven Julia har talat.

Har i alla fall firat en helgs väl utfört arbete nu med en lite kopp te och två pepparkakor. Det satt fint. Nu tippar ögonlocken nedåt och det är dags för sängen. Känns bra. Imorgon ska jag köra till Hudiksvall för magnetröntgen – gäller att vila ut sig så att inget galet händer!

Just det! Imorgon ska jag till XL med pappsen och inhämta de nya plankorna 😀 Ska även fixa ”gamla” pjäxor samt kolla in om jag behöver nya. Jag är sjuuukt pepp. 😀

Nu sova. Underbart härligt med en säng, må jag säga.

Peace