And all through the year, this is what we’ve been waiting for.

Alltså.. När Coca Cola börjar önska mig god jul på flaskorna, då vet men att det är inte allt för länge kvar. När sedan dessutom stadens lokala butiker skriker ut att nu finns julebrus! så kan man vara säker på att det inte är för länge kvar. Men fortsatt – det är över en månad kvar tills vi ens är i december – går det för fort eller är det trevligt? Jag för min del tycker ju personligen att vi gott hade kunnat fira jul nu (ja, dels för att jag inte är hemma i jul men det är ju mitt eget val därav mitt eget fel) för det är faktiskt en smärtsamt extremt lång väntan från förra årets jul till årets. Är inte 11-12 månader (beroende på hur du räknar) lite väl långt för årets absolut bästa tid? Jag tycker det.

Nej, jag har faktiskt massor att göra idag – sen jobbelijobb. Tydligen en happening idag – vilket betyder extra timmar till mig yey. 🙂
Dags för lunch tror jag bestämt.

Kan det inte börja snöa snart?

Peace

Annonser

Sunday afternoon wisdom.

Ligger här i sängen utan att viljan att egentligen vilja gå upp. Kom hem så där ca fem i men morse o kunde inte somna förrän en timme senare.. Jag är därmed beviljad tillstånd att inte vara uppe med tuppen.
Anyways, är väl ändå dags att ta tjuren vid hornen strax så att jag får något i magen o kan starta dagen lite mer ordentligt. Att ligga här o se på serier räknas kanske inte riktigt helt. Hittade dock det här klippet, så det kan ni ju se på o lära er lite av. Fun learning is always nice! 🙂

Peace

Nightowling (let stars shimmer our way to salvation).

Jag nattugglar. Klar på jobbet för en timme sen, men kroppen behövde te o avkoppling, nedvarvning, innan det är dags att möta sängen. Within Temptation agerar nattsoundtrack just nu.

I övrigt ramlade jag in på en blogg om föräldraskap. Eller tja, typ. Det är ganska kul.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dags för sängen! Ny dag med mer jobb imorgon 🙂

Peace

And my hearts fills with peace and serenity.

Jag längtar till julen – allt som hör där till! Ljus överallt, gnistrande vit snö, tumvantar i förväntan. Jag längtar till och med till julstress. Nu ska jag i ärlighetens namn dock säga att jag ganska sällan känner av den där extrema julstressen som de till o med kan rapportera om på nyheterna, men ändå – jag kanske saknar rapporterna? 🙂
Den första officiella snön föll här häromdagen. Jag har fått se min bil med frost och sakta men säkert börjar allt fler träd här bli hela kala o nakna för vintern. Alla förbereder sig på det som komma skall. Jag vill också förbereda mig på julen.
Så för någon dag sedan när jag hade ledigt och Eirik skulle in till stan, passade jag på att droppa förbi stadens gensvar på Röda Korset hemma, för att leta fynd som kunde stilla min saknad av jul och det faktum att jag inte kommer få uppleva denna jul hemma. Glatt strosade jag runt på Gjenbruket, men kunde inte hitta det jag ville ha. På vägen hem till oss, alldeles innan avfarten till motorvägen mot Trondheim (som vi tar), ligger dock ett ganska stort möbelvaruhus. Där har dem förvånansvärt ofta rea på diverse grejer så jag stack förväntansfullt in. Till min glädje har dem börjat rusta för jul redan o jag möttes av söta tomtar, vackra änglar, ljusstakar, dukar o koppar o pynt av olika slag. I min ägo från butiken medföljde två stora fina koppar, en julmus, en ljusslinga (som till min besvikelse inte alls var en rak slinga utan en cirkulär – öppnad förpackning får inte lämnas tillbaka så jag ska göra det bästa jag kan av det) samt blockljus till reapris! Fantastiskt. Nu ska det bli dundermys i min lägenhet!

För övrigt fick jag min visumsbekräftelse tidigare i veckan. Jag är nervös. Men förväntansfull. I Kanada har de kanske sådana där gigantiska julgranar som man alltid ser i amerikanska filmer? 😉

Nej nu ska jag träna o städa bilen – kryssa fingrarna för att jag får skrället såld idag!

Peace

Sweet intoxications.

I ett rebell-uppror begav jag mig ensam till Lillehammers stackars lilla biograf igårkväll för att se på gala från London. Phantom of the Opera – live från Royal Albert Hall. En sak ska man faktiskt säga om Lillehammers biograf – när dem vill så fixar dem bättre föreställningar än jag någonsin vart på förr. Tema-fixar lokalerna, köper läsk som ser ut som champagne o klär upp sig själva i långklänning o frack. Det roliga med i igår, inte bara att salen (den största, typ 200 platser kanske? 170? Något åt det hållet) var fullsatt, var att så många som var där också hade klätt upp sig. Finklänning o finkavaj – o inga gympadojjor här! Kul 🙂
Jag satt där i alla fall i min ensamhet o njöt. Njöt är verkligen ordet för satan i gatan de där folken kan sjunga! Shit. Jag var stum genom hela kvällen. Sådan inlevelse, sådan finess, sådan grace. Och det bästa kom när föreställningen var slut o Andrew Lloyd Webber själv kom ut o tackade. Sen kom originaluppsättningen från London, det vill säga de allra första av alla musikalare som har delat sin gåva av sång o skådespeleri runt om i världen. Trodde inte att det skulle bli vackrare än när Sarah Brightman (första flickan en fantom fick förföra) o sedan Michael Crawford (första fantom att förföra) äntrade scenen. Crawford var så rörd att hans haka inte kunde sluta darra, där han kämpade mot tårarna. MEN det blev bättre ändå. Brightman började sjunga – och upp bakom henne slöt inte minst FEM fantomer upp. Tre gamla, den nuvarande, och den kommande – bapabapabapapa! – allas vår egen gosse som kommer hem varje jul – Peter Jöback 😀 hur fantastiskt som helst (boy, han har en del kraftfulla röster att leva upp till!). Och vid sidan stod Andrew Lloyd Webber o var så rörd o stolt att jag var lite rätt att han skulle explodera där på scenen. AMAZING. 😀

Utöver den utomordentligt fina upplevelsen har jag mest jobbat o slappat de senaste dagarna. Inte mer spännande än så. Vad har ni gjort?

Peace