So, I had a dream right.. yeah, it makes me kind of excited.

Har under kvällen avklarat ett nu-ska-vi-träffas-inför-Berlin-resa-på-fredag-för-att-peppa-och-prata-rutter-typ-möte, skjutsat och hämtat lillasyster, insett att The Closer inte var idag pga ishockeyn (min TV la av, eller boxern, så missade det också – sög för övrigt), pluggat lite INEK och sett på The Big Bang Theory. Den sista var klart bäst. Jag är fast. (Nu log jag som MD gör så, dingade det till – precis som för honom, Malin du vet vad jag menar right?)

Jag borde ha pluggat mer INEK. Men har gett upp för kvällen. Måste krypa i säng. Börjar halv nio imorgon = död Julia måste gå upp tidigare ändå för att duscha. Jag hoppas att det är lika underbart vårväder imorgon som det var idag, på dagen i alla fall. Om det är sol när man vaknar brukar livet kännas något lättare i alla fall.

I fixed some broken relations today, and now I just want to have you here laughing with me – but we can’t do that can we? Time to sleep I guess, even for you orbiting around the world and back.

Peace

As we were lying in bed kissing and cuddling our time away I realised it wouldn’t work out for now.

Soundtrack of the day: I am Kloot – Proof

Har varit fylld av vårkänslor. Med solen kommer bra humör, med det kommer positivt tänkande. Jag ska hinna klart med alla äckliga arbeten. I tid. Förhoppningsvis. Brukar hinna fixa allt. Det blir bra. 🙂

Dessutom har jag och Adde haft våran nu-slutar-vi-bygga-murar-o-vara-kyliga-o-jävliga-o-blir-kompisar-istället-fika. Det var skönt. Nu är det över. Inga saker som ska ligga o trycka i onödan. Nu ska vi båda försöka göra en insats för att bete oss som normalt vettigt schysst folk mot varandra. Och bli kompisar igen. Officiellt. Haha. Aja, bara om ni undrade i alla fall.

Rehabade i morse. Så sjukt jävla underbart skönt. Tränade ordentligt. Sen cyklade jag hem igen (dvs jag cyklade dit först) i solskenet. Var bländad hela vägen hem. Det var inte så kul, men ändå absurt skönt på något sätt. Fast inte i ögonen och huvudet såklart då. Där fick man ju en smärre värk. Men sånt är livet, det går över när man lyckas göra übergoda mackor med skinka, ost, ruccola o tomat. Smaskens serru! 😀 Tänk vad lite mat kan göra efter träning. Med sol.

Peace

Something’s calling, behind my thoughts – in my subconscious mind (move me physically?)

Soundtrack of the day (late night): Deep Purple – Emmaretta

Jag är bara allmänt seg nu. Har plöjt igenom ett av INEK-häftena. Antagligen det kortaste. Men ändå. Det är överstryket och antecknat i det. Plus låttexter. Haha. That’ll become handy when I write the essay right? 😉

Hm. Nej kanske ska inleda säsong 2 av The big bang theory? Jag kan som vanligt inte sluta titta på en tv-serie när jag väl kollat på mer än ett och ett halvt avsnitt. Där ser man vad jag är svag för. Eller?

Gud jag skriver så  konstigt nu. Jag är kanske störd. På ett charmigt sätt? Men wtf jag ska sluta skriva nu. Berlin på fredag, yey! Nu ger jag upp. Tusan tankar som virvlar i cirklar o landar på fel ställen i mitt huvud.

I wish I could talk to you like a normal person. I recent the fact the we wouldn’t be able to. Fucker.

Som sagt..

Peace

Wrap it up, come on – wrap it up!

Sitter och leker med Spotify igen. Har tränat lite smått, känns som att det behövs – orkade inte masa mig iväg till rehab i morse. Det var en knappt levande Julia som vaknade med en bokpress på huvudet i morse. Inte kul att gå upp när det känns så. Blä.

Satt med  INEK igårkväll, kom inget långt men kom åtminstone igång litegrann. Såg två dåliga filmer i stället. Fråga mig inte varför, för jag visste att dem skulle vara dåliga. 27 dresses (gick på Canal+) och Hemma bäst (den där med Sarah Jessica Parker och Matthew Mcconaughey – jag googlade hans namn för stavning så ni vet haha). Dem sög. För att uttrycka det milt.

Jag hade i alla fall tråkigt igår. Det var därför dessa filmer fick ockupera mitt fokus. Hade jag orkat hade jag kunnat fokusera på just INEK o då hade jag i alla fall hunnit skumma igenom all info till den stora uppsatsen på fredag. Just det; bra med fredag är ju att jag drar till Berlin med 7 comprades från klassen plus några andra människor. Ska bli kuul 🙂 Berlin ska inte vara helt fel!

Nej, nu får det vara nog. Min kropp har nått stadiet nu-är-det-mjölksyra-överallt-känns-det-som så nu ska jag städa badrummet och duscha. Later!

Peace

I would never say I regret jumping into bed with you.

Ni måste bara lyssna på den här. Eric Clapton kan sin gitarr. Jag gillar gitarrer. Önskar jag själv kunde lära mig spela, men se jag har alldeles för dåligt tålamod. Och sist jag försökte hade jag av en sträng. Nej just det! Det hade jag inte alls. Den var faktiskt redan av. Så var det. Faktiskt. Anyways, jag tycks ha inre konflikter med mig själv. Ointressant för er liksom. Haha. Eric Clapton – Double trouble

Peace

That’s why I smiled and shed a tear (you’re just making it too hard).

Ja, så var det äntligen helg igen. En skolvecka har gått. Det betyder att det är en skolvecka mindre fram tills studenten. YEY! 😀

Dagen har varit rätt chill egentligen, även om den har varit dumdryg samtidigt. Men jag led förvånansvärt lite. Haha. Jag har verklingen inget intressant att skriva nu. Vet inte varför jag började på ett inlägg i första taget. Tror det var för att jag ville dela min glädje över att det är helg.

Så nu är det gjort. Ska försöka komma på ett soundtrack of the day innan jag publicerar. Kom på att jag snuvade er på soundtrack of the day igår eller något sådant där, mest för att jag sa att ni skulle få ett. Men ni får ett nu istället. Fast det blir nog mer ett jag-tycker-att-den-här-låten-passar-bra-i-mitt-tillfälliga-sinnestillstånd. Typ. 😉

Soundtrack of the day (moment, bittersweet): Mando Diao – The wildfire

Ja se killar..

Peace

Hope you’re not lonely without me (just call me and I’ll do it).

Sitter hemma hos Malin o pluggar. Eller ja, försöker att plugga åtminstone. Har skrivit en mening på kk:n. Alltid något, det är väl så man ska se det eller hur? Se den positiva sidan?

Jag vet inte. Är ganska tom efter förra inlägget, ni vet det långa? Om ni inte vet kan ni ju läsa. Om ni har tid det vill säga. Ni måste ju inte, bara om ni vill. Ger bara ett förslag.. Det är mest ord. Jag som går igång på all stress. Eller går igång; tar ut min frustration snarare.

Snart stänger Malin av internet så måste sluta skriva nu. Skriver senare, så får ni soundtrack of the day. Later dudes.

Peace

Thanks for the tragedy; I need it for my art (KCJ, page 121)

Sitter här och har fortfarande inte gjort klart kulturkunskapen. Frågan är om det ens är värt att bry sig om det? Är det verkligen värt att lägga den där tiden, som jag så gärna vill använda till något annat, för att skriva något i jag finner någon poäng i? Varför ska jag ödsla min tid att leva, till att göra något bara för att skolan säger att jag ska göra det? Det spelar mindre roll att jag bara har dem två sista frågorna vilket betyder att jag redan gjort den tunga biten i det hela. Det gör ingen skillnad. Varför?

Läste just ett intressant inlägg på Ikas blogg. Har märkt att mitt intresse, nej förlåt – tid, sinat den senaste tiden. Kollar nästan aldrig runt på dem där bloggarna som är roliga att läsa. Dem där som har något att säga, eller inte alls – jag vill bara ta del och kanske få mig ett skratt eller skapa några frågor. Jag vill ha tid till att göra allt det där värdelösa som att läsa något så obetydligt som en blogg. Jag vill känna, veta, att jag har tid att se det där avsnittet av den där tv-serien jag en gång för länge sedan följde. Jag vill kunna lägga mig ned, andas, vila. Stirra tomt på lågan till ett ljus. Fotorgafera. Skriva. Gråta. Sitta upp till tre på natten och prata med en gammal kompis över en kopp te som timmar tidigare svalnat. Jag vill fall, sakta med säkert. Känna att jag finns. Känna att jag lever. Jag vill kunna ramla på backen och slå mig, och le för att det kanske inte gör så mycket att jag måste vända hem och bli omplåstrad. Jag vill inte behöva åka till skolan med uppskrubbade, blödande knän.

I en annan värld skulle jag vara organiserad. Göra saker med en gång, ha dem ur världen. Jag skulle inte skjuta upp varenda jävla grej till sista minuten. Jag skulle tänka tre steg framåt.  Jag skulle lyda mina egna och andras goda råd, eller i alla fall tänka en eller två gånger extra i mitt agerande. Jag skulle jobba mer så jag kunde leva lite mer extravagant. Jag skulle inte låta mig själv sitta hemma, instängd på rummet på grund av ångest och stress över skolan som tar över ens liv eller dem där pengarna som inte finns.

I en annan värld skulle jag uppskatta alla omkring i större utsträckning än jag gör idag. Jag skulle bjuda till fler gånger. Jag skulle heja på den där gamla klasskompisen som jag helt tappade kontakten med, inte bara stirra ut i tomma intet och acceptera att man förbiser varandra. Är det något jag hatar är det att hamna i den där situationen när man, eller inte alls vill, heja på någon man känner fast kanske inte så bra. Och båda vet att man borde heja, men man låtsas som att man inte ser varandra i stället.

Vi är så fullstädigt självupptagna och kåta på egoism att vi glömmer bort dem där som betyder, dem där som alltid finns omkring oss. Vi låtsas inte om, stänger oss inne, ler överlägset och går vidare.

Jag skulle vilja våga heja på alla dem där jag vill heja på. Jag vill gå fram till den där sockersöta killen utanför Pressbyrån och ge honom en spontan kram för att visa hur mycket jag tycker om att han står där och ser fin ut. Jag vill berätta för honom att han förgyller min dag och att han en dag kan få bli pappa till mina framtida barn. Jag vill ge honom mitt nummer och säga att jag bjuder på en fika om han ringer. Och jag vill att han ska svara med en kram och säga att vi tar den där fikan på en gång.

Och jag vill kyssa morgonen när jag vaknar. Orka lyfta huvudet från kudden utan att känna en sprängande huvudvärk och möta mig själv i spegelen med rödsprängda ögon som inte vill veta av några linser. Jag vill säga ”jag älskar er” eller ”du gör mitt liv lite bättre” till alla dem där jag beundrar. Jag vill krama mina föräldrar, mina syskon, mina vänner varje dag: säga allt det där fina för att ni är så bra.

Jag vill att folk ska förstå mig och jag vill förstå dem. Jag vill jag vill jag vill. Men i den här världen tycks bara jag måste jag måste jag måste existera. Hur kul liv får man då?

Peace

Kisses honeyed by oblivion (dodidah – with the sun I share my smile).

Übertrött idag. Kallt har det varit också. Men i bortsett från det; jättebra dag! Har varit på bra humör mest hela dagen 🙂 supertrevligt. Solen har skinit (hum? va? eh..?) strålat hela dagen! Det blev superfint med nysnön, glittrar o så där. Sen blev det lite varmare mitt på dagen också, så det var ju ett stort plus.

Så var det den där ”ceremoni”-grejen för oss stackars satar som kämpade med CAE. Vi fick gå upp, framför alla i Vasasalen, för att ta emot certifikaten från Cambridge. Hur sugigt var inte det? Sen skulle vi mingla o äta diverse tilltugg. Det var också trevligt. Men det var skönt att äntligen få åka hem sen. 😉

Har varit ute o gått i ca en o en halv timme också, med Fredrik eftersom jag bangade sist på grund av att det blev så sent. Det var kul att träffa honom igen, det blir så länge mellan gångerna man ses. Det är så jävla dumt, men båda är så upptagna av skola och allt sådant där, och då skjuter man upp det hela tiden. Men det var så sjukt kallt ute, jag hade såklart alldeles för lite kläder på mig – så fick väl skylla mig själv litegrann, så det blev inte en så lång promenad ändå. Men det var.. uppfriskande, haha. 😉

Nu är det The Closer på tv8. Kolla.

Peace

And the visions that was planted in my brain still remains (I’d seen the act before).

Do we only play, to lose?

Vaknade till snöoväder. Det var okej. Jag var duktig och släpade mig, trött, ur sängen för att göra mig i ordning för gymmet. Dvs, klä sig, svepa en miniyoghurt (jag blir så jävla skakig när jag gymmar på tom mage, på morgonen alltså) och ta sig ut till bilen. Man får vara tacksam för att pappa jobbar hemma, vilket betyder att jag rätt ofta kan utnyttja bilen när jag ska o träna på mornarna. Det är skönt. Då går det liksom lite fortare :).

Det var i alla fall helt oslagbart skönt (haha, grov överdrift, men det var lättande liksom) att få köra ett pass igen. Jag funderar på att bli något av en träningsnarkoman, men antagligen är jag för lat. Och så finns det så mycket annat jag vill ägna tiden åt. Jaja, det där visar sig. Men nu har jag ju obegränsade gånger på rehabs gym, eftersom knäet är långt ifrån bra än, så det blir perfekt! Sparar man in lite pengar :D.

Skolan var aschill, som vanligt på tisdagar. Bara söt-Brittas engelska. Det var som sagt: chill. Och det är nog det bästa ordet jag kan summera dagen också. Det blev jättefint väder dessutom på eftermiddagen vilket lämpade sig ypperligt för min promenad hem. Hur skönt som helst! Kände mig så där härligt upprymd hela tiden, så log hela tiden. Haha. Vissa människor tycker att man är dum i huvudet när man ler åt dem (för att man är främlingar gentemot varandra), men man ska fan bara ta det positivt och le tillbaka! Det ger så mycket mer än man tror. 🙂

Peace