Give me a national inquiry, display a flower of the coulor magenta, give me a skyberry (and I’ll tell you a secret).

Engelskan är klar. Det är så skönt. Är nästan lite nöjd. Men bara nästan och inte riktigt. Men det är klart. Klart och inskickat. Upptäckte att jag ju faktisk ljög om hur många inlägg det finns på http://musicisfoodforthesoul.wordpress.com/, det fanns bara tolv när jag skrev men nu finns det i alla fall 15 🙂 Har legat i ända sedan jag kom hem från brännbollsstunden (hm, nåja – vi var väl ute i en.. två och en halv timme och spelade i all fall, mer eller mindre). Är stolt över mig själv.

Mindre stolt är jag dock över den smått röda brännan mina armar har antagit. Men men, så är det ibland. Har inte hunnit springa heller, fast har samtidigt sprungit runt som en tok på en plan kastandes och skjutandes en liten grön boll fram och tillbaka – det kanske räknas lite?

Produktivtet. Nu vill jag sova. Är trött, fortfarande. Kan dock bero på solen också. Men ska försöka skriva ihop något till geografin, eftersom Christer var så snäll och gav mig tid tills ikväll. Det var faktiskt väldigt snällt, det var bra för min lilla kropp. Jag kan seriöst vakna av att hjärtat gör ont. Både jag o Bella konstaterade vid ett tidigare tillfälle att det var läskigt. Hon hade vaknat av en liknande sak, men kommer inte ihåg om det var hjärtat.. Hm. Some scary shit still.

Nej.. Nu måste jag hämta vatten. Smälter bort trots att solen är på andra sidan huset och jag inte varit ute i solen mer än en minut i sträck på cirkus en och en halv timme. Intressant fakta för er? Så pyttsan heller, men jag orkar inte skriva ur mig alla tankar idag. Har samlat på mig en, så om någon dag kanske!

Peace

As if I would like our future to be silent.

Trött tjej jobbar sent. Nej. Trött tjej pluggar sent. Nja. Trött tjej börjar plugga sent. Ja. Trött tjej vill sova för hon har huvudvärk. Där satt hatten på spiken. Eller vad man nu brukar säga. Ändå sitter jag lydigt vid datorn beredd att börja. Överväger dock att skriva ihop ett mejl till Britta och säga att jag inte klarar av det, har ju ändå skrivit 17 inlägg i bloggen, som var min originalidé till presentation. Bloggen är inte på långa vägar i den klass av engelska jag kan prestera – men det är något! Suck. Suck. Suck. Trött tjej vill kolla på Bones och sova.

Trött tjej överväger att följa sin egen önskan.

Peace

This girl equals tiredness (surprised?)

Trött tjej har skrivit och hållit tal idag. Fiasko? Nej, inte direkt. Men gjorde kanske inte mitt bästa tal. Men det är gjort i alla fall. Skönt nog. Ska fixa engelskan och geografin ikväll/imorgon. Mötte Christer utanför biblo, då sa han att jag fick till på söndag på mig om jag var stressad (JA). Men ska fixa det innan. Förhoppningsvis. Det ordnar sig. Jag vill mest bara sova. Och se Bones. 😉

Ska träffa Sosso ikväll 🙂 Vi ska mysa med te och Bones. Kanske köper vi rent av godis? Får se får se, jag ser fram emot det vilket fall som helst. Det ska bli skönt. Bara chilla. Nu blir det.. sysselsättning. Gäspar så när jag sitter haha.

Peace

Oh Gravity, thou art a heartless bitch (tuppjävel).

Balen igår var super. Faktiskt. Är sjukt nöjd. Med ny klänning, målade naglar och en dyr håruppsättning skjutsades jag iväg till Bella. Det var så mysigt där. Först hjälpte Bellas mamma mig att sy en grej på klänningen, sen hade Calle varit så snäll och fixat en lite förrätt och champagne innan vi skulle åka ut till Engeltofta. Det var lätt värt att vi inte stressade till Engeltofta och istället tog det jättelugnt där hemma, trots att vi missade klasskortet. Det gör inte så mycket ändå.

Och folk var så fina där. Det är kul att se att alla (mer eller mindre) faktiskt tar det på allvar och fixar kläder, smink och hår och sånt där. Det höjer stämningen lite. Maten var helt okej, kycklingen som vi fick till varmrätt var väl lite torr, men det gjorde inte så mycket. För min del var det mest gott att vi ens hade något att äta. Sen spenderades väl största delen av kvällen åt att springa fram och tillbaka med Bella överallt, varvandes av att vi shottade och drack annat, dansade och satt och pratade med övriga baldeltagare. Det var kul 🙂 Om än det kanske blev lite mycket. Hade nog klarat mig utan den sista drinken (inte för att det gick överstyr!).

Nu har jag i alla fall sovit alldeles för lite. Jag har sett för mycket Big Bang Theory (har börjat om eftersom jag inte hämtat nya avsnitt av Bones hos Sosso än :D). Jag har pluggat alldeles för lite. Engelskan är inte inlämnade. Geografin är inte inskickad. Talet har inte skrivits än. Känns som att jag har koll på läget.

Om någon vet någon som vill köpa en balklänning i strl 34 (typ) i blått så kan man köpa en fin av mig. Oanvänd. Jag trivdes inte i den bara. Helt enkelt. Men den är fin!

Nu blir det nog lite mer BBT, ska addera lite te och sömn senare. Och musik. Ikväll ska jag lyssna på musik. Då menar jag inte att jag ska lyssna på min lillasyster sång som bryter igenom väggen. Nu är det Islands bidrag i Eurovision som det bjuds på. Är någon annan intresserad av denna typ av underhållning kan ni slå en pling så kan jag ordna popcorn till er. 😉

Peace

If I only could make a deal with God (there’s a thunder in our hearts, baby).

Soundtrack of the day (week): Placebo – Running up that hill

Gårdagens soundtrack of the day var för övrigt No Doubt – Just a girl bara för att det var den första låten jag hörde på dagen, och den fastnade helt och hållet. Den kändes rätt. Helt rätt. Men nu är det Placebo som står för musiken, mycket på grund av den nya serien Sosso gjort mig offer av. Bones. Fastnat helt. Jag ska inte se serier; måste fortsätta kolla även om jag inte tycker att det är exceptionellt. Eller ja, det vill säga om jag har serien i hand. Går det på TV är det lätt att inte kolla. TV suger nog egentligen.

Jag har nada inspiration till engelskan. Hatar att tvingas skriva när jag inte känner för det. BLÄ. Shit börjar verkligen tappa humöret.. Skulle haft fler avsnitt av Bones nu. Bones är bra tidsfördrift. Men jag måste plugga. Plugga engelska framför allt. Britta påpekade till och med att hon inte fått in min presentation än. Drog upp djävulskonspirationsteorin igen, hon vet vad jag pratar om. Min dator är i konspiration med djävulen. Vet det. Sen har jag geografi att göra också. Inte prioriterat dock. Gud. Skolan suger. (Nu är jag verkligen påväg utför, herregud.)

Peace

For a minute I would like to just close my eyes, and everything is okay.

When I look like this I’m bored. When I feel like this I’m bored. When I look like this I dream for more.

PA-reflektion: check. Socialkunskap: halv check? Engelska: har börjat. KK: ajaj! Svenska: Nja..

Skolan går. Framåt antar jag. Fast just nu stampar jag på samma avgrund. Avgrund, ja. Faktiskt. Har känt mig som en karaktär i en bisarr jävla komedi under dagen. Har olika låtar spelandes i huvudet hela tiden. Hade till och med ett sådant där ögonblick, ni vet ett sådant där med-vind-i-håret-lite-bitterljuv-musik-allt-går-plötsligt-i-slow-motion-och-man-stänger-ögonlocken-och-sedan-tycks-världen-stanna-helt-och-man-vill-bara-lägga-sig-för-att-dö-men-samtidigt-är-allt-så-bra. Förstår ni då? (Sicket långt moment!)

Jag vet inte, min dag har varit konstig. Jag borde nog sova. I helgen ska jag börja ta hand om mitt inre. Då ska jag hela mig själv hade jag tänkt. Sen ska saker bli bra. Och jag ska vara ärlig. Det är främst det. Jag tror på ärlighet i allra högsta grad. Ärlighet är a och o, kanske rent av det enda rätta? Jag vet inte. Jag har bara haft en sådan konstig dag.

Peace

And then we fucked up the end-game.

Upptäckte till min fasa att jag inte skickat in PA-reflektionen än. Bisarrt. Trodde det var klart. Jag hoppas Carin förstår. Hon är minst lika förvirrad som jag (det var faktiskt hon som glömde bort min komlpementering!). Men hon har sin självklara anledning också. Jag är inte bitter. Om jag är bitter så är det på mig själv för mitt kassa minne. Hur fan kunde jag missa det? Till min skräck upptäckte jag att jag inte har den färdiga versionen, som jag skrev innan datorn la av sist, kvar utan bara rubrik, underrubrik, namn+klass+handledare. Det var ju svårt att fixa liksom.

This sucks.

Peace

Burst me with love; in the summer we’ll make up for the loss of time.

In a perfect world I would make love under the falling of stars. In a perfect world I would cherish life with greater respect. In a perfect world I would smile as dawn breaks. In this world I settle for less. In this world I am forced into situations holding me back from doing what I want the most. In this world I have to change. In a future world I will make up for losing track of time. In a future world I will be more honest with myself and others. In a future world I will claim what I desire. I will find that world soon.

John Lee Hooker – I cover the waterfront (kvällsmusik för trötta studenter?)

Peace

Sometimes it’s not the journey; it’s the destination.

Jag tycks vara en konfunderad människa, det är fullt möjligt att jag har en permanent känsla av förundran över livets små tokigheter. I själva verket är det, vid eftertanke, högst troligt. Jag gör si eller så för att jag tror att det är rätt – men tji fick jag (eller i framtiden får)! Rätt som det är tar livet en helomvändning och jag står där med rumpan bar och fattar inte alls vad som hände. Till trots min insikt om min konstanta förvirring, så har min hjärna inte lärt sig att hänga med till fullo svängarna.

Ni får Adele – Chasing pavements eftersom den passade som soundtrack under min promenad hem idag, i regnet som jag nämnde tidigare. Tror jag? I alla fall är den mysig, o videon likså. 🙂

Jag har ett behov att uttrycka mig, på alla möjliga sätt och vis. Min familj är antagligen ganska högljudd, eller; det är så. Alla pratar mycket. Och gärna. Och ofta. Nu i helgen när hela familjen varit på hemmaplan (något som inte hänt sedan brorsan flyttade till Aussieland), har ljudnivån höjts ett par decibel i huset. Jag säger inte att det är dåligt på något sätt; men när alla vill ha sin mening sagd är det ganska svårt att bli hörd ibland. Därför har jag efter flera år hittat min väg till ordflöden. Jag är duktig med ord – kan få mycket sagt i några få rader. Ord är magi för mig, ett underbart fenomen som man kan bygga om och trolla med. Har ni någonsin tänkt på att samma mening, eller ord, kan låta så oerhört olika jämfört med hur man säger/läser/hör dem.

Tänk på ”Förlåt” eller ”Hej” eller ”Det gör inget”. Några av vårt samhälles kanske vanligaste ord, några få stavelser vi säger varje dag (oftast). Vi avger dem på tusen olika sätt. Hur lätt är det då att tolka dessa? Denna tolkning vi måste göra dagligen, inte bara av ord – utan av kroppsspråk och intryck av den generella folkmassan, rum, tid och tempo – missuppfattas nog fler gånger än vi vågar ana. Jag tror att jag missuppfattar alldeles för mycket för mitt eget bästa. Eller så är det för mitt eget bästa. Att uppfatta saker på ett positivt sätt är en konst jag har kämpat med länge, men som jag tror jag lyckas med på ett ganska bra sätt. Positivism underlättar min vardag oerhört. Men den har också sin del i min sinnesförvirring. Det är inte lätt att vara mig jämnt. Tro mig.

Just nu vet jag inte ens vart jag vill komma. Min förvirring, förstår ni. Och ser ni. Läser ni. Eller jag. Mitt fokus är borta i rymden någonstans, i en nebulosa av stjärnstoft. Eller damm, vad man nu vill kalla det. Är det möjligt att också det är en tolkningsfråga? Eller uppfattningsfråga? Jag har ett huvud fullt av frågor. Det är mycket jag vill veta. Som varför jag inte kan få bosätta mig, i just, en nebulosa. Skulle bara vilja se hur det var. Egentligen behöver jag inte bo där – vill bara ha tillräckligt med tid för att kunna skapa mig en tillräckligt bra bild av hur det är på just den platsen. Jag antar att det är paradoxalt tänkande. En anna fråga jag har är varför livet bara inte kan vara enkelt. Det tycks ingen kunna ge mig ett svar på som jag kan nöja mig med. Det är väl en av de där livsfrågorna antar jag. I klass med ”vad händer efter döden”. Det är jag dock inte lika intresserad av, den frågan alltså. Who the fuck knows, liksom? Den som är där får se. Varför oroa sig för det nu?

Jag vet inte längre vart jag vill komma. Ring mig så kan vi ta en fika och prata existentiellt skitprat i en timme eller två. Personligen har jag en telefon utan pengar. Så är det ibland. Det har jag dock svaret på varför. Där ser man. Inte helt ovetandes alltså! Ha 😉

Peace