Somwhere between a half-empty cup of tea and champagne

Nej jag vet faktiskt inte alls vad jag ska skriva nu. Tappade tråden helt, hade något på gång men så – poff – så blev min idé som en tom duk. Där ser man. Sådant händer ibland..

Om jag inte kommer på något annat att skriva senare så får jag passa på att önska er alla ett riktigt gott nytt år! Hoppas ni har några roliga planer på gång för kvällen – något som passar er 🙂 Själv ska jag ta mig ut till Iggön för att fira med ett gäng knasiga saker vi kallar människor. Det blir nog bra, that I’m sure of! 😉 Ha det bäst mina vänner (och fiender – var tvungen, säger man vänner måste man säga fiender), må ni hitta eran nyårskyss.

Peace

We’re halfway there (let’s give this a shot)

Hm. Blä. När man är själv hemma kryper ensamheten upp i en som kylan på golvet. Bara man har sina bara fötter på ett kallt golv i en minut eller så, så fryser man snart. Jag tror det är lika samma med ensamhet. Fast ensamhet kan slå en lite när som helst, vare sig man är själv eller inte.

Peace

If I was a tree growing tall and green..

Jag har kört idag. Halva dagen. Till Kryddstigen, till Valbo, till stan, till mormor, till Seglet, till mormor, till en återvinningsstation, hem. Under den tiden har jag hunnit välja en mobil (valde bort LG:n, det är för drygt att lära om plus att jag gillar SonyEricsson ändå). Jag har lämnat mamma på stan, retat upp en bilförare för att jag gjorde ett klantigt filbyte pga att pappa klantade sig, handlat till mormor, lämnat sopor.. Jaja, ni fattar. Sen åkte jag hem, åt, kollade på Little Britain, somnade. Nu sitter jag här.

Ika kommer om ett tag. Jag har inte börjat städa än. Jag har inte duschat. Blä. Är sjukt opepp. På allt jag måste göra, förutom duschen då – det är bara skönt. Nej jag lär väl sätta igång då. (Jag vet att man ofta säger att ens rum ser ut som om en bomb just exploderat fast det i själva verket är så att man bara har lite kläder här och var – plockas upp på fem min – och kanske inte bäddat sängen. Men nu är det verkligen som att tusen bomber detonerat. Jag måste dammsuga, byta sängkläder, plocka upp kläder, påsar, papper, kuddar.. Herregud.)

Peace

As she tied you to the kitchenchair

Jag fick aldrig den där riktiga julfeelingen i år, jag hade den innan julafton. Sen blev jag dumpad – snacka om killer. Det kan ju faktiskt inte jag rå för. Men nu, även om det fortfarande är tungt så känns det ju bättre, börjar det komma tillbaka. Delvis för att jag återupptäckte den bästa jullåten ever. Ingen slår den här – någonsin. Hallelujah. Klassikern. Fruktansvärt vacker.

I’ll relearn how to love,

as snow is falling down a pale sky,

as someone cries –

fore love returns.

Peace

Civilization on trial (even though we can’t afford it).

Apropå förra inlägget,så påpekade jag att jag inte brukar klaga över smärta. Men när jag har ont på riktigt, som jag har nu (man har ont när man vill såga av armen..), då klagar jag. Och då måste jag såklart dela med mig det till hela världen, så att jag vet att alla andra vet att jag har ont (hahaha).

Det var därför jag skrev ett långt inlägg om min hemska natt och min explosionsarm. Over and out.

Peace

As she fell and broke all her little bones (lie lie lie)

Jag trodde jag helt seriöst skulle dö i natt. Värsta natten på länge, rent gällande fysisk smärta. Helvete rent ut sagt. Kände redan på kvällen att min överarm (vem fan får ont i överarmen?) gjorde lite ont, men tänkte att det skulle gå över när jag gick och la mig. Men efter att jag blivit hemskjutsad av Tessan trodde jag att armen skulle sprängas. Försökte sova i en sisådär.. en och en halv timme ungefär.

Nu måste jag poängtera att jag har en relativt hög smärttröskel när det gäller sådant här. Såvida det inte gäller mensvärk (eller mitt knä innan operationen) så klagar jag inte så där jätteofta på smärta. Allra mest så är det så att jag väldigt sällan gråter över fysisk smärta. Men igår natt.. jag lovar, jag tänkte att jag skulle åka upp på sjukhuset o be dem amputera armen.

Väckte pappa när klockan var två typ. Då var jag förstörd. Försökte förklara att jag trodde att jag hade fått en blodpropp i armen (jag var livrädd, blodpropp var något doktorn varnade mig för eftersom operationen blev mycket större än väntat). Man får fan inte slänga ur sig sådant. Inte till mig. Pappa ringde rådgivningen i alla fall. Damen i telefonen sa att jag skulle äta smärtstillande och försvann inte smärtan skulle vi åka till sjukhuset. Vi har inte åkt än, men jag har haft ont hela dagen.

Men jag är fan inte förtjust i sjukhus. Alls. Och om jag åker upp, får vänta i flera timmar på akuten för att sedan höra att jag måste vänta ut smärtan och knapra piller, då är det inte värt det. Nej. Kan jag inte sova i natt heller så åker jag till sjukhuset då. Inte före. Herregud.

Nej. Ikväll hoppas jag på sömn. Halv fyra somnade jag igårnatt. Så gick jag upp nio typ. Då hade smärtstillandet släppt. Kul liv.

Peace

As for yesterday, I hope it’ll fade into a pale memory.

Jag har precis satt i mig den sista biten av morotskakan. Den var gudomlig, verkligen gudomlig. Har dessutom gjort i ordning en kopp av det där hälsoteet jag fick av mina päron på julafton, det vill säga det gröna med lime. Det som är roligt med de där teerna är att det är synliga blommor i båda. det är gulligt. Så luktar det jättegott i köket när jag gör i ordning. (Plus också för att jag har fått en skitsnygg teblomma av lillasyster, den kommer väl tillhands eftersom den andra har spruckit.)

Igår var.. Tja vad ska man säga? Tog det superlugnt hela dagen, vilket var asskönt. Sen var det bio med familjen (jag var så rastlös sista timmen innan vi skulle åka att jag nog hade kunnat dryga någon till döds), Australia funkar. Den var som jag hade förutsett; chick-flick, maffiga/mastiga scener, förutsägbar. Men det var värt det ändå tror jag. Ibland måste man se sådana där filmer också, på bio. Baz Luhrman vet hur man tillfredsställer ögat onekligen, han kan sin filmklippning och miljöval. Sen är Hugh Jackman sjukt het i filmen, bara det var värt de dyra pengarna.

Jag hade ju tänkt att stanna hemma på kvällen också. Var helt till freds med det beslutet, skulle mysa med Ida o se på Låt den rätte komma in (fattar inte varför jag är så seg på att se den filmen!). Men så skulle jag heja på Nanna och Frida (barndomskompisar), som skulle ut. Skulle bara stanna en stund, men se på fan – de övertalade mig att hänga med ut. Det var faktiskt skitkul o dansa o sådär, men jaa.. avslutningen på kvällen var mindre lyckad. Träffade typ en miljon kompisar där, kalaskul, men sen tröttnade jag och Anna, så vi ställde oss i garderobskön. Det tog ett år typ. Till slut svimmade jag av att det var så mycket folk som knuffades och hade sig, och jag tål inte sådant! Små utrymmen med mycket folk som trängs är fan min mardröm. Men det blev bra, fick hjälp av en jättetrevlig kille när jag väl kom ut (Nanna släpade mig eftersom jag inte kunde andas). Tack för hjälpen, vänner.

Ikväll blir det kompisträffar så det skriker om det. KUL! 🙂

Peace

Chaotic souls Lost in Hollywood

All you maggots smokin’ fags out there on Sunset Boulevard.?

Jag vet inte. Jag är nog för rastlös för att faktiskt helt återgå till mitt te o mina filmer. Kom på att det är en dålig idé att börja kolla på en film nu, eftersom familjen ska iväg på bio snart. Australia ska vi se. Jag vet inte.. Känns kanske inte som ett självklart val för min del men det är mamma och Ida, som mer eller mindre, bestämmer. Elvira ska gå med sin kompis, och jag o pappa hänger mest på. Så där likgiltigt nästan.

Jag ska tvinga min familj till att börja se kvalitetsfilm, typ jag vet att pappa skulle tycka att No country for old men är jättebra. Jag tror mamma också skulle gilla den. Faktiskt. Och jag vet att Ida, som vanligtvis har dålig filmsmak – det är faktiskt helt ärligt så, tycker om den. Förvånansvärt.

Dock så kanske Australia visar sig vara rätt bra. Jag menar, Baz Luhrman har gjort bra filmer förr – jag älskar Moulin Rougem även fast den är lite svulstig och mäktig, så tycker jag den är underbar. Men jag vet inte.. Australia känns.. nej. Den känns nej. Ett enkelt nej med en punkt efter.

Nu är teet slut. Det kanske är något bra på tv?

Peace