Colour my life with the chaos of trouble.

My love. My life. My decisions. There’s no one in the world who could replace you.

Har idag tagit min första morgonpromenad – o i samma veva min första promenad i Olympiaparken. Otroligt vackert må jag säga! Men lyckades självklart virra bort mig i mitt sökande efter små mysiga stigar – har en förkärlek till det som är lite mystiskt o romantiskt på mina utflykter, valde idag nästan alla stigar som var till höger vid väggrenar – upptäckte till mitt förtret en timme in på min eskapad att jag hela tiden gick ganska brant uppåt. När jag sedan fann att stigarna aldrig vände nedåt började jag bli lite smått orolig. Till slut var jag vid ett vattenfall, lite senare ovanför det. Då insåg jag att jag måste hitta ner snart. Hittade som tur var en bro, lite skyltar (som jag fattade nada av så fick använda logiken istället) o kunde till slut ta mig ner i säkert förvar.

Men det är fantastiskt vacker utsikt där.

Nu har Klas hittat till lägenheten så nu är det fullt hus igen. Sängjakten fortsätter febrilt. Jag har lärt mig några maträtter på menyn, men vinerna är jättesvåra o många! Men ikväll ska det jobbas idag, förhoppningsvis blir det relativt lugnt ändå så att man kan få tänka klart. Kontrakt ska skrivas o personalkort o id-kod till inloggning gissar jag att vi får också. Har inte bestämt mig än om jag ska köpa gymkort nu första månaden eller om jag ska vänta, men tittar man på schemat kanske det är lika bra att köpa det nu o komma igång riktigt ordentligt 🙂 det visar sig, är onekligen inte jätteviktigt (plus så finns ju Olympiaparken där man uppenbarligen kan få sig en omgång haha 😉 ).

Nej nu blir det yoga o sen dusch. Lunch får intas lite senare, innan vi ska jobba 🙂

Peace

Do you trust me? (I love the smell of laughter.)

Hahaha 😀 älska Fredrik Lindströms o Kristian Luuks Hassan-sketcher. Sinnessjukt.

Halsen gör ont. Den är svullen. Jag är täppt i näsan. Jag har sovit sådär. På en luftmadrass. Det håller inte. Blir till att ta en lugn promenad, hämta menyer för att kunna plugga, o sen bara vila o ha det gott. O plugga då förstås. Menyerna är nog det svåraste på jobbet, o sen att lära sig alla bordsnummer. Undra om jag kommer förbättra mitt närminne under min tid på Nikkers? De allra flesta tar beställningarna i huvudet, alltid. Men jag kan leva med att jag måste skriva upp vad de vill ha nu i början. Men sen lär man sig nog. Hoppas jag 🙂

Från Fredrik Lindströms sommarprogram (i övrigt väldigt trevligt o intressant, finns att lyssna på i SR:S lyssningsarkiv).

Peace

Get up and dance (laugh honeypie).

Eurovision: jag o Sofie sitter bänkade. Har fyllt bordet med te, lite tomater, physalis, en liten skål chips o Schweizr choklad. Mycket trevligt.

1 framträdandet: skrattar gott. Litauen underhåller, hoppas dem går vidare. Gillar den modiga strippdelen, haha, kallingarna lättade upp stämningen än mer.

2 framträdandet: lång tjej sjunger, det slår mig att hon skulle se ut som en jätte o jag som en krympling om vi stod bredvid varandra. Trevlig låt antar jag, men inte så mycket mer än så. Glömmer den nog om en stund.

3 framträdandet: vacker ballad, kille som ser överlycklig. Språket är som på låtsas så både jag o Sofie sjunger med. Känner lite för snubben faktiskt. Går nog vidare.

– Soffliggarna diskuterar ifall det regnar på andra sidan berget (som är vår utsikt – fantastisk i övrigt – bara ett hus lite i vägen, men vi överlever). Regnskugga över Lillehammer?

4 framträdandet: dansk schlager, duon glider över en scen fylld av rök. De håller hand o bedyrar kärlek till varandra, klassiskt. Bör nog gå vidare, Sofie gillar – jag gissar mest för lite typisk Eurovision. Hade nog väntat mig mer.

5 framträdandet: Michelle heter han. Jahaja, det var kul (faktiskt så skrattar jag). Killen i guldbyxorna! tänker jag spontat. Gud vad roligt. Nu börjar vi komma in i schlagern mer, både i soffan o Eurovision – en till lite mer klassisk låt. Underhållande.

6 framträdandet: Sverigesverige. Fint med ljusstavarna! Spontan tanke: sitter inte gitarren obekvämt högt uppe? Nervös tjej tror jag, men hon är duktig. Vi sjunger med. Bra framträdande. Låten tycks vara lite lättare att komma ihåg nu när den framförs live. Positiv överraskning. Sött.

Synd att det är så många ballader med – då blir det svårare konkurrens!

7 framträdandet: osis att AnnaBergendahl ska bli efterföljd av en till ballad. Stark låt dessutom, uppiggande med lite upbeat. Mer show i numret, kan vara vinst eller förlust – men antagligen något positivt. Förhoppningsvis blir det som kontraster till varandra så att båda går med vinst. Hoppas att båda går vidare 🙂

8 framträdandet: HJÄLP! Vad har hon på sig? Man blir ju lite mörkrädd.. dålig lady Gaga-kopia? Är hon en vampyr kanske? Många teorier snurrar nu i huvudet. Låten har potential, helt klart. Lite fattig emellanåt, men det funkar.

Både jag o Sofie röstar för Sveriges bästa. Tack för ert deltagande i ESC. Jaja.

9 framträdandet: hm.. jaa.. shit? Ska vi skratta? Jag hoppas på en spark i baken. Det skulle kunna vara roligt, det kanske det är? Jag blir för tok för konfunderad. Ska nog ta en göra-te-paus istället. Det var nog ett dåligt betyg.

(Förklarar för Sofie hur man öppnar locket till vattenkokaren. Snart är Holland ur bild, tack.)

Vi skrattar gott åt att vi nu röstat på vårt eget land – något vi precis blev uppmanade att inte göra av de norska programledarna! Tihi 😀

10 framträdandet: snygg inledning. Det slår både mig o hösäcken bredvid mig att inledningen är bajtat från en framträdande med Lady Gaga o Elton John på en gala för MTV. Dåligt. Men smart kanske? Låten är hyfsad, helt okej. Upplägget är snyggt. Pluspoäng.

11 framträdandet: gillar bäst Sofies försök till uttal av namnet. Vet inte vad jag ska säga mer.

12 framträdandet: vacker ballad, som sagt på tv – påminner om något som skulle vara med i Titanic. Inte så mycket mer. Kanske går vidare? Mycket möjligt.

Vi diskuterar tyngdlyftning o annan träning.

13 framträdandet: sexy eyes? Eller? Jag skrattar redan innan han hinner börjar sjunga. Vad ska man säga? Det är eurodiscoschlagerdänga. Dansarna är lite otajta men det överlever man. Texten består mest i ”oooh ooh oooooh”. Kan få gå vidare som toalettpausnummer.

14 framträdandet: myyyys. Gillar 🙂 lite trevligt singersong-writeraktigt. En modern låt på riktigt i Eurovision, vem hade trott det. Kanske rent av bäst hittills? Ska helt klart med. Men det kanske är fusk att plocka ihop ett gäng där endast 1 är från landet i fråga? Äsch. Vem är inte utländsk idag?

15 framträdandet: klassisk ballad. Känns som att jag har hört den här förut? Extremt många toner som klingar välbekant. Men det kanske är ett vinnande koncept? Rätt fint 🙂 Går nog vidare, är värd en plats. Gillar dansarna.

16 framträdandet: innegrej att vara barfota? Sofie ifrågasätter. Men tjejen är onekligen duktig på att sjunga. Fin klänning. Fint framträdande? Mja, typ. Går vidare.

Vi diskuterar smärta. Ska inte jämföras, ens smärta kan vara lika smärtsam som någons annan – åtminstone för tillfället. Man får se saker relativt o sätta i perspektiv, men i slutändan förtjänar alla lika behandling i vad det än gäller. Så som smärta.

17 framträdandet: Uppfriskande? Tja. Det är ju inte dåligt. Konceptet i sig är inte nytt alls – rockgrejen har vart inne nu ett par år – men är på väg ut. Värdigt sista bidrag kan man väl säga. Men dem tycker då att de är hårdare än dem är. Lite irriterande, men det är som det är. Lite kul att se ändå. Har klart en möjlighet att gå vidare.

Japp det vet det. Applåder. Applåder. Hela världen applåder.?

Våra diskussioner fortsätter. Varför måste de alltid prata franska? Dumma fransmän om de inte fattar. Dumdum. Det har inte varit några klädbyten? Spar de på extravagansen till finalen? Mycket möjligt. Ska vi jobba lördagkväll eller får vi sitta i soffan o kolla på finalen? Skulle vara nice.

Vilka går vidare? Litauen, Israel, Danmark, Sverige, Azerbajdzjan (frågetecken på stavningen), Rumänien, Cypern, Kroatien, Georgien, Turkiet. Så där har ni era tio finalister från kvällens semi. Varsågoda. Det var så lite så. Eventuella bubblare: Ukraina o Armenien. (Sofie ojar sig över ett mindre misstag på facebook, en feltagg, jag skrattar.)  Gillar bottenplaceringshyllningen. Fin idé. Skoj.

Hahahahahahahahaha. Medley:t är faktiskt jättekul.

Peace

Woke up by the norweigan sun, fell out of bed.

Vi kom fram hela o rena (tror jag haha) till Lilleputthammer. Lägenheten är lika fin som vi kom ihåg, o mitt rum är lika tomt (om inte tommare), men fylldes ändå relativt snabbt. Dock fick jag vakna av att en av mina filmaffischer ramlade från väggen. Läskigt värre.  Sen låter madrassen (fylld av luft som sippar ut lite grann så där i smyg) något fruktansvärt. Men det löser sig, vi får hoppas på en säng snarast.

Dagen är fylld av sol, vaknade av att strålarna slog mig i ansiktet (tunna gardiner, ska dock leta upp något som kan mörklägga lite bättre) o jag mer eller mindre ramlade ur sängen. Men det var okej. Efter orolig sömn var uppvaknandet o en stor kopp grönt mycket välkommet. Jag o Sofie vinkade av mammaLeima på morgonkvisten o fann oss snart (jag med ny kopp te o Sofie med juice) vid tv:n. Snart ska vi väl packa upp resten av grejerna, göra oss i ordning för en promenad neråt staden o Nikkers. Ett samtal o sen ska vi skriva kontrakt, förhoppningsvis i alla fall – vore skönt att ha allt administrativt ur vägen. Sen ska vi promenera upp i hoppbacken. Ska tydligen vara idiotiskt jobbigt. Det blir sjovt. Haha (det var danska för kul, fattar inte hur man gör danska/norska ö:n så kunde inte medla ordet på norska).

Ha en jättefin dag så ska jag bjuda på lite lägenhetsbilder senare 😀

Peace

A love long lost (putting out fire with gasoline).

Oj.. är fortfarande så trött att jag inte orkar summera de gångna dagarna nere i södra delarna av Svea Rike/Danmark. Inte mer än: superhärligt! Måste göras om snarast. Har saknat morfar o Annalisa så otroligt mycket, och det var underbart att äntligen få träffa dem igen, även om det även innebar en del sorg. Nog om det för tillfället. Dagarna har varit superba 😀

Awesomeness: David Bowie – Cat people

Dagen är bjuder för tillfället på väldigt mulet väder, men en promenad ska jag ta i vilket fall. Om en stund. Först Entourage 😉

Peace

In a flash of sunshine it all had passed.

Har nu kollat klart på den femte säsongen av Entourage. Det är ganska imponerande, lyckas disponera min tid rätt smidigt då alla avsnitt bara springer iväg – trots att jag inte bara sitter o glor liksom. Okej, dagarna efter operationen blev det ganska mycket glott gjort, men inte på Entourage (eftersom mitt huvud var alldeles för trött för att orka med datorn). Still, fem säsonger sen jag kom hem från Norge. Eller ja, på en vecka mindre än det nästan. Sjukt. Men å andra sidan är inte säsongerna så långa. Det är väl bra det i och för sig.. Något slags liv måste jag ju ha. Nu ska sjätte säsongen påbörjas i alla fall. Det kommer bli nice 😀

Skööön: The Heavy – Sixteen

Imorgon bär det av söderut, Helsingborg <3, I gotta love it. Har längtat efter, inte bara men framförallt morfar o Annalisa, staden faktiskt. Tycker personligen att det är lite konstigt att längta efter en stad, men så är läget. Jag o sis (Ida) roadtripar ner, kommer bli apkul 🙂 skriver mer om det sen.

Nu ska hemmafrun, moi, (ja, jag har bakat bröd idag! same old, same old) skjutsa barnet (Elvira) på träning. Är jag inte en fantastiskt snäll dotter/syster ibland så säg. Haha!

Peace

Green leaves flying against the sun.

Entourage har fastnat på näthinnan som få andra saker har fastnat förut. Det är underbart härligt bra.

Dagen ska fyllas med Entourage, promenad, solsken, musik, en födelsedagspojke (GRATTIS IGEN PHILIP BABY 😀 ) och mys med Bullabella. Kommer bli awesome.

Dags för lite Entourage, mer te och sen en promenix. Kanske ska jag faktiskt ta tummen ur arslet och faktiskt ta mig ner till arbetsförmedlingen och bråka med dem.  Segt. Sjukt opepp.

Men grymt pepp på solsken och lycka 🙂

Edit: en sisådär 45 minuter efter att första dosen av piller är tagna är jag numera grymt pepp på att sova. – Igen.

Peace

Be in peace, kid.

Sitter här hemma i soffan o kikar på The Reader. Har ingen aning om varför jag skjutit upp att se denna film, den är mer eller mindre underbar. På något konstigt vis så där. Även fast jag har massor av saker för mig vid sidan av (äta, drick te – gör nytt te, sitta vid dator, svara i telefon typ), så kan jag inte låta bli att fängslas. Den har det där ljuva vemodet i sig, som jag bara inte kan motstå. Det är vackert. Det tilltalar mig på ett sätt jag inte kan förklara riktigt, men det är lite den där känslan när man känner sitt eget inre brista för det man faktiskt vill ha – men inser att man har inte hjärta att riskera att någon annan ska såras över det – typ för att den som kan såras representerar/är det man vill ha. Lite den känslan har filmen, fast kanske inte riktigt så dramatiskt som det låter. Det är mer stillsamt, som en stumfilm man lugnt tittar vidare på och observerar alla handlingar i utan att öppet reagera – trots att det man ser berör en på djupet.

Strunt samma, ska sluta babbla om mina knäppa reaktioner nu. Eller känslor om filmen. The Reader är en riktigt fin film som ni borde se! Väl värd tiden, må jag säga.

Mitt knä mår förhållandevis bra, tack och lov. Kan faktiskt gå rätt bra, en enorm förbättring jämfört med förra operationen. Det får mig att le, det är väldigt positivt 🙂

Bio vill jag också gå på. Saknar biomörkrets njutning. Dess lugn.

Har en känsla av att allt skrivande om lugn för tillfället speglas i min för närvarande vardag. Bara jag o kissen hemma just nu. Allt är tyst, förutom mitt knattrande på datorn o filmens dialog o musik.

Jag önskar det kunde regna, så att jag inte behöver känna någon skuld av att sitta inne. Eller så är min önskan endast för dess stillhet, lugn, äkthet – regn är vemod i ett vackert tillslag.

Nu blir det att se klart på filmen, sen en promenad och dusch 🙂

Peace

I didn’t where this would be going when you kissed me (in a place in the sun).

Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna.

Lily AllenLittlest things – Who’d have known – He wasn’t there – SmileThe fear

Paloma FaithNew York – Play on – Romance is dead – Smoke &  mirrors – Do you want the truth or something beautiful?

Take me away to New York, poison my mind and keep on smiling.

Haha 🙂

Jag lever i alla fall och mår relativt bra efter operationen. Några komplikationer där med narkosen, min kropp gillar tydligen inte att bli sövd vilket resulterat i jävligt obehagliga uppvakningar. Men Dagkirurgin och uppvaket i Sandviken är grymma! Känns som att jag har haft fantastisk tur och är lycklig över att få ha opererats av så bra team – alla team jobbar tillsammans. Awesome! Verkligen. Utan så professionell och duktig personal hade jag nog inte klarat av dagen. Det är inte alltid så lätt.

En av sköterskorna på uppvaket skojade om att jag nog inte ska bli ”en sådan som knarkar”. Nej, no shit Sherlock sa jag. Hon bara skrattade. Hon menade såklart min inte allt för trevliga panikångest av narkosen. Fatta man ju. Haha.

You know, it will all come back on you – so behave you idiot.

Fick trevligt besök av Sofie nu på kvällen. Smida planer började vi, men inget är klart. Men kul skulle det vara att genomföra något 🙂 Börjar längta tillbaka till Norge på allvar nu. Gävle måste nog börja visa sina mer äventyrliga sidor igen. Känns inte jättelockande att sitta i en grå stad där inget någonsin verkar hända, annat än att alla blir fulla, pratar goja och gör bort sig. Det är kul en stund, men sen vill jag ha mer. Mer av något nyare och fräschare. Ge mig något nytt att äta av!

Nu blir det Entourage (tack Christoffer, är officiellt jättefast och har nu gått in på tredje säsongen – det är såååå bra 😀 vill inte överdriva men det är verkligen kung – o nu känner jag att hjärnan jobbar på äckligt högvarv på grund av allt smärtstillande så ska nog sluta skriva nu haha – men har ni inte kollat in Entourage – gör det! Om inte för Adrian Grenier som är superhot 😉 ). Sen sova! Lär ju inte ta allt för lång tid 😛

Peace

And just as you are ready to turn your back you find something else.

Paloma Faith. Sprang förbi henne när hon spelades på Ztv (som jag annars aldrig tittar på, så det var ju trevligt att det var något jag faktiskt gillade). Första anblicken – är det något av den vanliga skiten? Men nej. Jag tycker inte det. Det var faktiskt jävligt skönt. Något jag kunde få le till. Något jag kunde få digga lite till.

Häromdagen när det diskuterades musik gjorde jag min poäng att bra musik för mig är något jag får bli glad till. Det behöver inte nödvändigtvis vara fullproppat av olika instrument, skalor eller ackord-kombinationer. Visst uppskattar jag det – men det är inte nödvändigt alla gånger. Ibland räcker det enkla, lite simplare – just för att det får mig att le. Sen är det inget dåligt att det finns en stor variation och några uns av originalitet i det musikaliska. Poängen är – jag vill kunna känna rytmen och le till den.

I alla fall tycker jag att Paloma Faith känns som någon jag kan le  till. Hittade någon som skrev det så bra, så det kan ni ju läsa om ni vill 🙂 Sen är det nog mycket möjligt att alla ni som inte bott i Norge alternativt haft internet och ny-musik-tillgång redan vet vem denna människa är, så är jag efter får jag ta det haha. Men men, jag bara tipsar – sprider lite av min till dagen glädjekälla! (Sen är killen i videon rätt snygg 😉 )

Nu blir det en promenix/löprunda – har inte bestämt mig än – innan operationen. Måste ju passa på. Vem vet hur länge jag blir invalidiserad? (Öh.. så kan man nog inte skriva haha! Ni fattar, så länge jag blir stillasittande/får linka fram som ja.. någon som precis opererat knäet igen.)

Please, make me go to New York!

Peace