Just because this made my day.

Brorsan visar på bra musik (fast det visste jag ju innan). Gillar det starkt. Så mysig låt 😀

Soundtrack of the day: Victoria Vox – The bird song

Ibland är det inte lätt, man kastas ur en trygg tillvaro och tvingas till att förändra den. Beslut kan vara tunga att ta, eller snarare att genomför. Den kan kräva smärta. Men det leder förhoppningsvis till något bättre, en förändring som gynnar alla. Jag tror det blir bättre. Det tror jag. Jag vet inte, innerst inne. Men ibland är det tungt. Och då kan sånger som dessa rädda ens liv för några minuter.

Mycket att göra imorgon.

Peace

Annonser

If I was walking through a sad art gallery.

Massor av massor idag. En del jobbigt, en del tråkigt, en del sorgligt – men en del roligt, en del skratt, en del spännande. Dagar som denna glöms inte. Jag tror inte det. Det är för mycket av massor.

Owl City; Songs for June (tror jag bestämt att albumet heter). Underbart och massor av massor. Passar mig idag.

Doktorn är ett pucko. Jag medicinerar med 5 tabletter kortison mot knäpp hals de kommande fem dagarna. Ypperligt segt. Hate it. Jag hatar doktorn. Jag hatar medicin.

Nu är det mat. Puss.

Peace

After all, it’s just feelings – right?

Sweetness. With love. Affection. Sympathy. Empathy. Connection.

För ibland vill jag bara att allt ska vara som det var förr. Som det var på den tiden bekymmer inte existerade i den naiva och kärleksfulla värld man levde i. Vart försvann den världen?

Jag älskar att utvecklas, jag älskar förändring. Instängdhet – att känns sig fastlåst i rutiner som tråkar ut – det vore väl ett mardrömsscenario? Tänk en värld där alla alltid är som de alltid varit. Men den där världen?Det är tungt att bära på ett hjärta fyllt med lycka, lycka som fyller det mesta men ändå tillåter mörka bekymmer att existera. Om jag bara kunde se tillbaka för en stund, förändra någon detalj – kunde jag ha ändrat något för att förhindra?

Naivitet är naivitet just på grund av naiviteten i sig. Det är en orimlig önskan av optimism. Optimism som menar på att allt alltid ska vara bra. Det är inte troligt, det är därför världar fulla av problem existerar.

Jag inser att jag är lyckligt lottad. Problemen jag genomgått har till det största möjliga stärkt mig, mina missöden har funnit en funktion som silvertejp – en kraft jag kan lita på. Men hur hanterar man en extern kraft man inte vill ha in? Ett problem som våldtar hjärtat brutalt?

Om jag kunde gråta bort något, om jag kunde blunda för det, om jag kunde trolla med knäna eller slå det ur min tillvaro – då skulle jag det. Men det går inte. Jag inser det. Naiviteten har talat. Likså förnuftet.

Men jag tror på mina styrkor, precis som jag tror på andra externa krafter. Det ordnar sig. Till slut ska det ordna sig.

With love to all. Breakdowns make me sentimental and moody.

To all I love. Sweetness.

Peace

And that is simply how awesomeness works.

Har yogat nu till och från sedan 12, som den fattiglapp jag är får jag göra allt på egen hand. Det fina med det är att jag kan helt och hållet bestämma hur mycket jag vill göra; hur lång tid jag ska stå och kämpa o en övning, hur många gånger jag ska repetera solhälsningen – och vilken musik jag ska ära min öron att lyssna till. Har nu min alldeles egna yoga-spellista på Spotify ❤ (haha). Breathe for strength. I alla fall, Cornelis Vreeswijk spelats flitigt, så tittade man runt lite på youtube och hittade den här sköningen. Nice.

Jag är en tvivelaktig figur, duger ej mycket till ? – nej inte direkt, men Cornelis kunde sin musik. 🙂

Peace