Take the bull by its horns and get started.

Vad gör jag nu då? En vanlig dag? Tja.. Försöker intensivt hålla igång daglig träning. Tänker inte säga att 2013 ska blir året jag blir som mest vältränad och hälsosam. Säger man så blir det ju aldrig av! (Se bara hur det blir när jag säger att jag ska bättra mig på bloggen.)
Men de senaste veckorna har vi skött oss riktigt bra jag och James, matnässigt framför allt. Maten är vi rent ut sagt skitduktiga med. Ingen pasta, ris, bröd eller potatis. Ersätter med rotgrönsaker, sallad, nötter och frön, squash i olika former och färger. 🙂
Men men men – vi har fuskdagar. Som
Till exempel dejt-kväll då vi går ut oh äter (oftast uppe på baren här för att det alltid blir sent och vi är för lata för att åka in till stan, byn förlåt).

Dock ligger jag i med min dagliga dos med träning. Ibland inte mer än en tio minuter en kvart, men ändå. Försöker få till ett kort pass på morgonen med antingen kondition eller styrka, och sen ett lite längre på kvällen. Ikväll sprang jag för första gången på två veckor. Sist fick jag så ont i knäna att jag tappade all motivation till aktiviteten. Men efter två veckor av ihållande styrketräning kände jag mig bättre (i ärlighetens namn mest för att jag mådde bajs och vaknade från min efter-jobbet tupplur och behövde vakna ordentligt) och tog mig en halvtimmes tur runt panorama. Nu känner jag mig, efter en halvtimme med styrka mage/bröst/ben, som att jag har erövrat världen. Ni borde pröva!

Nu ska jag duscha så att jag inte luktar illa till middagen! 😉

Peace

Annonser

I took a walk and found my adventure (honestly it’s just my life).

Ja, jag ska sluta säga att jag ska bättre mig. När säsongen slutade var jag orolig för att jag inte skulle få tillräckligt med arbete för att kunna betala mina egna räkningar. Men tjofaderittan här är jag nu med 6 dagar kvar av månaden och jag har knappt haft en ledig stund. Fram till den 7 juni ska jag fortsätta galenskapen med konstant arbetande och efter det blir det lite utspritt innan sommarsäsongen drar igång. Innan dess ska jag dessutom hitta en cykel och skaffa med skyddsutrustning.. oh ja, lära mig cykla nedför berg.

Men i alla fall. Maj månad har varit en bra månad för cv:t, många nyheter, många nya jobb (för att vara en månad). Tyvärr har det också inneburit en helt ny nyhet i mitt liv som inte alls är så rolig.

Som några av er vet hade vi igår natt en rätt galen natt här i Pano. Mycket som hände på en gång, fredagskväll som det var, men mer än vanligt och framför allt något väldigt signifikant och som bröt mönstret. En bilolycka som slutade i vattnet. Jag har inga detaljer eller ”med säkerhet”, och jag är heller inte intresserad att dela det jag vet om situationen. Det tråkiga, ofattbara är att jag faktiskt kände personen som körde. Personen som nu varit saknad i snart ett dygn. Någon man letat efter på fot, i bil, i båt, i kajak, i helikopter. Helt utan resultat. Det värsta befaras, och som läget ser ut nu är det antaget. Detta i sin tur leder till min sorgsna första; för första gången på 23 år har en människa i mitt liv dött.

Förstå mig rätt, det är ingen närstående; men det är ack så påtagligt. Förstår inte den här tomhetskänslan, svartheten av att veta att jag kommer aldrig möta Vince igen. Att han kommer inte att plötsligt komma förbi med en rolig historia, sitt leende eller sitt smittande skratt. Det känns otroligt overkligt, och jag kan inte tänka mig hur det är för hans närstående eller hans familj. Skräcken av att inget är fastslaget, att helt plötsligt är hans liv slut. Hans drömmar och kommande äventyr ska inte längre uppfyllas eller upptäckas. Det är otäckt och följt av en otroligt hemsk eftersmak. Det kommer ta några dagar att förstå; men till hans familj skickar vi nu vår kärlek och styrka. Sov gott, Vince.

Peace

Cooking away (realise it’s the key to paradise).

Jaa (har ni märkt att jag för jämnan börjar ett inlägg med ”jaa” eller ”nu är det så här” eller ”ja, jag vet”? – kanske ska hitta en bättre öppning snart?), nu är vi i det närmsta helt inflyttade här i vår lilla studio. Några ynka kvadratmeter ska vi dela vårt liv på, bådas namn på kontraktet – 12 månader signerat; med kvällssolig terrass , kakel/laminat/heltäckningsmatta, ett badkar o äntligen en duglig dusch med lite tryck i, ett kylskåp som bara är vårt fylld med mat som vi vill ha, en korg full av frukt, en delad garderob (! James tar för allas info upp den större delen av den, nog lyckades jag finna mig en man med mer kläder än mig själv!) o inte minst trumvirvel en så kallad ”Murphy bed” – alltså en säng som man kan trolla bort på dagarna genom att förvandla den inte till fejk-garderob. Mycket behändigt.

Efter mycket städning som gjorde att mina händer konstant luktade klorin i en vecka, så är vi nu även färdiga med städningen av det gamla huset. Aurora 2 ska nu säljas (enligt rykten) – så vi säger lycka till till den människa som får för sig att köpa stället.

Hur som haver började jag även idag mitt nästa jobbprojekt. Här byter vi karriär snabbare än den där roliga fågeln i Kalle Anka på julafton hinner reta upp den stackars ankan. Nu ska Julia städa mattor med stor maskin. Har övat i flera timmar idag, så vi får se om jag har fått häng på det. Kommer bli några intressanta veckor minsann – speciellt med tanke på att vi tre som jobbar alla är nybörjare som aldrig sett någon liknande maskin förr OCH vi är under tidspress. Haha – vi får se – kanske har jag en gömd talang inom ång-rengöringen av mattor-branschen (ja, vad ska man kalla den branschen egentligen?).

Och just det. För er som försökt nå mig på skype; vi har fortfarande inget eget internet utan cruisar på ett offentligt som är minst sagt oförutsägbart – försöker ringa upp så snart jag kan – men försök såklart, då och då har jag flyt! 🙂

Peace