Set the world on fire ‘cause we’re the young ones (right?).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bilder från runtom LA 🙂 Universal Studios – Warner Brothers – Disneyland.

Saknar er.

Peace

Annonser

To the worlds’ greatest woman.

Grattis älskade sötaste underbaraste mamma!

Sedan man kom ut som en lite plutt i en stor värld har du tagit hand om en; matat, underhållit, tröstat, sjungit, läst, informerat, läxat upp, stött, lärt ut, lyssnat, kramat – helt enkelt varit den bästa mamma man någonsin kunde fått äran att få! Vilken tur jag, o mina syskon, har haft som fick just dig. Tack.
Hoppas du har haft världens bästa födelsedag där hemma, saknar dig o kommer snart hem för att dela ut grattiskramar! Älskar dig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Peace

There is boundaries and even disasters in you’re past – but it’s not with the living. (Show me the fire in your eyes.)

Save yourself from the burning corpses around,
save yourself from the falling bits and the cracking ground.
Don’t seek in vain
for the thing’s you’ll never gain.
Eye yourself out
In honesty
you will grow from the ashes
and live gloriously.

Så här, nu hade ju jag egentligen tänkt lägga upp en musikvideo samt lite bilder från de gångna dagarna – men internet är så instabilt att jag går o lägger mig istället! Imorgon ska vi – äntligen – byta hostel (ner till Santa Monica o Venice Beach) samt gå på Warner Bros Studios. Kommer bli kul 🙂 förhoppningsvis är internet lite mer trovärdigt där nere vid strandkanten så att ni kan få ta del av mina äventyr.

Peace

Sometimes you worry – and then you get a glimpse of hope and it’s all good.

Semesterersättning från Norge (bortglömd sedan många månader) har kommit in utan min vetskap. Reskassan, vardagskassan o underhåll är räddat! Prisa mina gamla slitna arbetsdagar. 😀

Reser från San Diego idag, kommer till Hollywood – ska bo på Hollywood boulevard i 4 dagar; se på stjärnor, Disneyworld, gamla fina biografer, möta upp vänner, njuta av sol o livet.
Mitt humör har gått från trött o slitet till uppiggad o exalterad. Mindre än en månad kvar av resandet: får komma hem o möta mina nära o kära – o sen får jag möta min kära i Kanada. Livet är en fest.

Dags att göra sig klar för storstan! Hörs sen.

Peace

Home is where your heart is.

Och jag saknar alla så det gör ont i bröstkorgen. Ibland dunkar det så hårt att jag tror att jag ska gå sönder för att jag saknar så mycket. Men jag är glad, ändå. Det är nyttigt att känna att man saknar. På ett sadistiskt vis så är det väl så man vet att man bryr sig? Eller? Jag tror i alla fall det. Och så, förhoppningsvis, lär jag mig att uppskatta tiden med, eller utan, dessa personer på ett bättre vis.
Som nu, när jag är ifrån de flesta som jag bär i hjärtat: då vet jag att nu måste jag verkligen se till att göra allt det jag vill – använda tiden väl i deras ära. För, säkerligen, saknar dessa personer mig med – o då måste det ju kännas bättre för dem om jag faktiskt gör något som gör mig riktigt glad – om jag ändå måste vara borta. För skulle jag gå här o må dåligt, då får ju varken jag eller dem ut något på att jag rest bort. Nu när jag har det så bra kommer ja ju hem som en rikare o gladare person – just för att jag utnyttjat tiden till att uppleva o upptäcka en massor 🙂 det låter kanske som svammel, men jag försöker bara förklara; till trots att jag är borta från dem jag älskar o det suger – så njuter jag förbaskat mycket av min tid borta.

Snabb uppdatering:
Las Vegas: i staden av synd stannade vi ringa 4 dagar – vilket var mer än nog. Fick smaka på neonljus, dyra o exklusiva klubbar, löjligt dyra drinkar, poolhäng i 30+ grader, brända fötter, frossa i buffé (oj vad gott det är med mat, speciellt när man försöker leva som en backpacker så billigt som möjligt) samt massa – o då menar jag massa – gamla par som tokspelar på enarmade banditer dagarna o nätterna i ända, fantastiska byggnader, klassiska sevärdheter (väldigt värt att vänta ut hela vattenspelen utanför Bellagio till exempel) – samt massor av skratt.
I torsdags rörde vi oss bort från staden som aldrig sover – tillbaka i bilen o på USAs vägar. Från Nevada o mot Arizona. Första stoppet blev Hoover dam, mäktigt stort – men på grund av den extrema hettan klarade vi inte av en längre vistelse. Istället begav vi oss längre in i öknen, åkte förbi ett påstått jultomtens land längs highway 93. Tog en snabbvisit in på ett Pizzahut i Williams, drack vatten o gick igen (buffén hade stängt). Forsatte snabbt som attan (men inte fortare än fartgränsen – oroa sig icke) till Grand Canyon för att hinna med solnedgången, vilket vi också gjorde – de sista 5 minuterna fick vi. Resulterade i ca 10 likadana bilder. Men vad gör det i landskap som Grand Canyon bjuder på? Vackert var det, o vi åkte istället till parkens General store för att köpa mat till den stundande dagens äventyr. Sovandet skedde i bilen, på parkeringsplatsen utanför den nämnda affären. Dock blev luren kortare än planerat, för allemansrätten är mer svensk än amerikansk, för halv två på natten – ca 3-4 timmar in i sömnen – knackade en park ranger (park-polisen) på rutan o meddelade att sova, det får man då inte göra inom parkens gränser – det vill säga ifall man inte vill betala för ett rum eller en campingplats. Men snåla som vi är, ville vi ju inte det, o åkte istället 2 km ut o sov knappa kilometern utanför parkens ingång. Lätt kan man ju göra för det sig 😉
I alla fall hoppade (nåja) vi alla upp kvart i fem på morgonen upp för att se på soluppgången över canyonen – åkte tillbaka till Yavapoint där vi stått kvällen innan o sett solen falla. Vackert värre. Men vänta fick vi, halv sex kom sköt den upp. Därefter blev der frukost o förberedelse till dagens hike – Bright Angel trail. Vi började trallandes o skrattandes nedför – bara nedför – o sedan utför – hela vägen ut till Plateau point dit det varit runt 10 kilometer. Då var klockan redan runt 11, värmen stekte (både jag o Ida dränkte våra linnen i vatten o hade dem på huvudet för att hålla oss svala) så vi gick till Indian gardens o åt vår medhavda lunch. Den långa stigningen återstod – trots att den bara var 4.5 miles (7.2 km) var det låååångt. Det var nästan 100 farenheit (37-38 celsius) o det är inte våra skandinaviska kroppar gjorda för. men det gick. I tre etapper klarade vi oss utan större missöden att komma upp. Visst fick vi stanna till o hälla vatten över o i oss, samt utnyttja den lilla skugga som fanns – men efter 9 timmars vandring (ner o upp) var vi tillbaka vid bilen – dammiga, lätt brända, med blåser – men ack så stolta. Hiken blev totalt nästan 20 km, o det är inte många – ens lokala – som ger sig in på att pröva.
Trötta utnyttjade vi campingens duschar, luktade lite bättre o satte oss i bilen med nosen mot San Diego. Då jag körde första passet somnade alla andra. Under tiden körde jag på typiskt amerikanska roadtrip-vägar (route 66 till exempel), såg en skogsbrand (Arizona är varmt som attans, men varmare ska det bli) samt starka vindar i öknen (fick se små små tromber) samt hillbillies. Stannade för middag i lilla Flagstaff, åt på typiskt amerikansk diner – Downtown diner. Var superbra val för våra smala plånböcker; kanske inte det mest exklusiva men mat fick vi o mätta blev vi – supersöt servitris som gav oss så många påfyll vi ville på te/kaffe – o det är inget vi har fått någon annanstans i USA hittills! Det var det första stället jag faktiskt kände att jag ville dricksa på(!).
Efter Flagstaff minns jag inte så mycket – somnade som ett annat jehu i baksätet o vaknade inte förrän sex morgonen därpå (vi åkte från staden runt kl 22). Sömnen var välbehöv, men vaknade utvilad i Yuma på mexikanska gränsen o var redo att föra gruppen till slutdestinationen San Diego. Två vägtullar senare (resulterade i en nervös Julia, speciellt när polisen med dialekt ifrågasätter varför man inte är amerikansk medborgare o inspekterar en med hårda ögon när man säger att man redan spenderat några veckor i landet), en nästan soppatorsk bil, vilseåkning mitt i San Diego – hamnde vi dock här: Ocean Beach International Hostel. Och det är fantstiskt mysigt litet hostel, vi delar rum allihop + två australiensare som också kom idag. Trevliga som sig bör – dock har vi vart ett tråkigt skandinaviskt gäng som mest sovit o suttit vid datorerna. Efter vår lyxiga backpacker-middag (flingor med mjölk samt kaffe o te) tänkte vi orka oss ut till ett café nedför gatan, men än har vi inte kommit iväg o klockan är snart halv tolv (Ida har redan somnat) så den båten har nog seglat dessvärre. Men jag o Matilda har åtminstone ett par dagar fler kvar än de andra, så fler chanser kommer. O blir vi lite piggare blir vi lite trevligare o socialare också. Känner nog allihop att vi törstar efter lite nytt folk att konversera med, efter tre veckor i en bil med samma folk blir det som automatiskt så. 🙂
Nu är vi i alla fall redo för lite semester – här ska det strand-hängas, taverna-hängas samt promeneras.

Imorgon – svensk tid runt 18-19 kommer jag ha möjlighet att Skypa. Se till att finnas inloggad om ni vill byta något ord! Kärlek från ett somrigt USA.

Peace

In the world of diamonds, glamour and casinos.

Landade, tidigt i denna måndag morgon, i Las Vegas. Igår sov vi i bilen i ett litet villaområde där vi hoppades att inte bli upptäckta av den lokala sheriffen (man fick visst sova på annat än campingplatser där, men att betala 33 dollar för att sova i bilen – glöm o dröm). Spännande. I öknen dessutom – det var faktiskt skithäftigt. tropiska ljud, massa sand o berg omkring – klotrund gigantisk måne o massa massa stjärnor. Men att sova i bilen är ingen hit, till trots att man spar MASSVIS med pengar. Men två dagar i rad (alla motell var upptagna i Santa Barbara i förrgår natt, o hotellen är på tok för dyra för att vi ska kunna bo där) är ingen hit. Lite småkallt, ömsom svettigt, konstiga ställningar för nacken o svårt att somna om när man vaknar. Men det är en upplevelse, o min gissning är att vi kommer spendera fler nätter sovandes på detta vis. Vi spar i snitt 30 dollar/natt vardera när vi skippar hostel, o motellen mellan 22-30 dollar. Det är rätt mycket pengar när man inte har massor av det.
Det är skönt ändå, jag o Matilda (som jag kommer resa längst med eftersom det är hon o jag som hänger kvar i New York till den 4 juni) är på samma plan när det gäller pengar. ”Håll det billigt när det går, o helst billigare.”

Men nu i Vegas ska vi lyxa till det lite. Hotellvistelse (okej, det var billigare än många motell o så) o äta ute en del 🙂 blir sweet att äntligen få sova mer privat (alla hostel har vi bott i dorms om 4-6 bäddar, så det en rätt stor skillnad). Dock har vi inget internet på hotellet, så det blir sparsamt med uppdateringar. Ska försöka få tider på Starbucks (gratis wifi) så att ni vad vi håller på med.

Nu ska vi ut o äventyra oss runt på The Strip samt bada lite i poolen på taket på vårt hotell (Stratocaster).

Peace