Hold on – don’t let me go (listen to the elephant).

Sååå. Vad har jag haft för mig egentligen? Trött som ett jehu kan jag nu meddela att jag har sedan måndagsmorgon vart i full färd med att informeras o instrueras in i mitt kommande arbete. Jag har även blivit certifierad i Emergency Child Care & CPR (alltså, akutvård av barn samt hjärt- & lungräddning – jag kan – FÅR – använda en defibrillator numera på folk, den ni) , jag har ännu en gång fått genomgå ”Välkommen till Panorama”-kursen. Igår började vi med mer praktiskt träning; vi började med andra ord att leka. 😀 Lärde mig hur man sätter upp klättervägg (samt klättrade upp till toppen o ringde i klockan, det måste ju ingå i jobbet att man kan säga till gästerna sanningsenligt att man har klarat det?), lärde mig hur man blåser upp hopptorn (samt hoppade runt som en galning med hälften av mina kollegor – det måste också ingå? Man kan som inte hålla sig borta, vi har ett jättestort torn som är byggt som en hinderbana; påminner om Gladiatorerna – ni vet det där programmet som gick för 10-15 år sedan på tv4). Idag ska vi lära oss vad vi ska sysselsätta oss med när vi har aktiviteter o camp. Kuuuul. 😉
Nej, lite kaffe på det så kanske jag orkar med idag också. Det är slitsamt att leka. Haha.

Laleh – Some die young
Lyssna också på Lalehs ”Vårens första dag”. Fantastiskt är vad hennes senaste album är, Sjung alltså.

Peace

Yes, but then again maybe no.

Hittade den här så fantastiska awesome:a bilden. Den är allt jag vill meddela från min sida av jordklotet just nu egentligen. Det har spöregnat o smått stormat här i bergen några dagar, men jag hade mitt första arbetspass i cateringen idag o det gick prima – så det ser ut att kunna bli mer jobb där! 🙂 Imorgon börjar jag det riktiga jobbet, det där när jag ska leka med barn o mest njuta av livet o naturen runt om mig ni vet. Blir sweet. Får hoppas att det inte regnar riktigt lika mycket bara! Tjing på er.

Peace

So the sun came out to play for a while.

Sommaren kom till Pano idag. Vet visserligen inte om det är bara för idag eller om det är för gott (för sommaren det vill säga) så jag passade på att besöka poolen – för vilken bättre dag än när söta Kaitie (den kanadensiska tjejen jag bodde med i vintras) är här o hälsar på? Sagt o gjort, bikini slängdes på, handduk ned i väskan med en bok o lite frukt, solbrillorna på tillsammans med flip-floppen så var jag utanför dörren – redo för en dag i solen. Eller? Vad är det som saknas i ekvationen? Hm.. vad kan man behöva i solen.. tänk tänk som Nalle Puh hade sagt. JO! Solskyddsfaktor såklart. Jag är faktiskt inte så dum att jag på riktigt tror att mitt bleka skandinaviska skinn har jobbat upp en tillräckligt bra basbränna; den tycks jag ju aldrig få i vilket fall som helst. Men mitt i min eufori i att få träffa Katie, njuta av solen o bara slappa – glömde jag liksom av den här detaljen.
Så nu sitter jag här. Med kräftben. O kräftarmar. O tycker att det svider. För jag tycker synd om mig själv, trots att jag bara har mig själv att skylla. Nu står i alla fall solskyddsfaktor på handlingslistan. Jag är inte dummare än att jag lär mig av mina misstag. 😉

Nej, jag ska väl försöka klura ut en hälsosam middag till mig o den där som precis kom hem från jobbet.

Peace

Oh yes, I am on fire.

12 km. Visserligen 12 km gång/löpning men ändå. Det är 12 km ändock. 12 km på en o en halv timme. Inte jättebra, men inte jättedåligt. Kände när jag närmade mig mål igen att jag lätt hade kunnat fortsätta springa en stund till, men vill heller inte ta ut mig för mycket med ett dåligt knä. Får bli längre löpning, mindre gång samt en tur till gymmet imorgon istället. Lite styrka på mig så ska allt bli prima liv!

Utöver min träningsinsats som jag är löjligt förnöjd med har jag även klarat av:
* Slutföra online-träning till jobbet
* Lyckats sno åt mig mitt första catering-pass (söndag)
* Ansökt om kurs till universitet (nu är det bara att vänta på antagningsbesked, annars har jag ett ess i bakfickan ifall jag inte kommer med)
* Pratat med gammal vän
* Hittat recept på soppa som ska prövas
* Städat köket

Kan säga att det här utan tvekan har varit min mest effektiva dag sedan jag kom tillbaka till Kanada. Känns bra måste jag medge. 😉

Nej, nu ska jag göra lite sådana där tråkiga övningar så att jag kan få bli stark i magen igen. Puss på er.

Peace

Word.

Av önskan ska jag ta bilder på det nya stället o lite på berget så ni får se hur det ser ut här numera. Det är bara lite bitterljuvt att ha lämnat personalboendet – men det enda ljuva jag saknar med det är det härliga folket, själv boendet är rätt skit (plus att nu har dem höjt hyran igen :O ). Glad är jag för det för jag bor någon annanstans 🙂 Vädret har varit rätt skit, har tränat en del – börjar komma igång nu mer ordentligt både med träning o mat; jag o James går nu all in – hälsosamt ska det vara så att man orkar med klimatet som är här uppe i Pano. Dessutom är jag i stort behov av att träna upp mig igen så att jag klarar av en till säsong 🙂 mitt vänstra knä har börjat bråka med seriöst vilket är väldigt irriterande. Jag är då inte behov av ett till dåligt knä (but let’s face it – blev kanske utrustad med dem bästa grejerna från början) men det ska jag gör allt i min makt för att undvika; så nu ska jag ut o springa! 🙂
Fixar lite foton åt er till senare. Förhoppningsvis bestämmer sig vädret för att bli lite bättre också så att ni kan få se hur fint det är här!

Peace

O’hoy you landcrabs – the mountain shouts its hellos.

Aaah. Efter en obarmhärtigt lång resa, inkluderandes ett stopp på den kanske tråkigaste flygplatsen någonsin – Frankfurt – i tre timmar, landade jag äntligen i mitt älskade Kanada. Kändes som jordens lättnad när jag äntligen kommit igenom tullen, fått beskedet att jag bara kan besöka immigrations-kontoret i Calgary för att göra klart om ett förlängt visum – o sen ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN fick möta James 🙂 Det är utan tvekan det bästa som har hänt på hela min resa. Underbart 🙂 livet är en fest.

Nu är jag i alla fall framme o inte längre jet-laggad här i Pano. Berget är så otroligt olikt sig jämfört med i vintras o hur det såg ut när jag åkte härifrån, det är häftigt att se. Jag har onekligen mycket att återupptäcka o utforska nu. Det känns som att jag måste lära känna stället helt på nytt igen. Det är härligt, men ack vad jag saknar snön. Har redan hunnit med att snegla en för många gånger upp mot bergstopparna runt om som fortfarande är täckta av det vackra vita. Men det är otroligt cool syn att se det friska gröna gräset i kontrast med de mörka bergen med toppar vita som bomull. Jag har till o med övervägt tanken att det kanske är möjligt att hika upp för att få sig en tur på skidorna igen. 😛

Det nya stället är också superfint. Det är stort, har både tvättmaskin o torktumlare, två badrum, tre våningar, ett stort vardagsrum med ett ordentligt kök på andra sidan rummet så här kan man inte klaga. Tyvärr möttes vi nu med en vattenskada som är mycket större än befarat – men det ordnar sig. Försäkringsbolaget ska komma inom 5 dagar o efter det är det beräknat ca två veckor på att åtgärda det (riva ut badkar – riva ut kakel o fixa golvet – byta rör – fixa skadorna i taket o väggarna under badrummet – fixa väggarna/taket o sen badrummet). Visst är det lite irriterande o typiskt – men med vattenskada eller inte är det här stället SÅ mycket bättre än personalboendet vi hade i vintras så jag klagar inte. Allt kommer hur som helt att fixas inom en rimlig tidsram o stället kommer vara så gott som nytt 😀

Har också kommit igång lite smått med träning. Har hittat en runda som jag gissar är ca 4-5 km så det är helt okej, ska dock försöka hitta något som är lite längre eller åtminstone inte är lika backig. Men jag ska nog komma i form till slut. Första dagen avklarad, bara resten kvar. Haha.

Nej men livet är awesome o jag trivs som fisken i vattnet fortsatt. Ser fram emot att börja jobba o möta lite mer folk på egen hand o få ett normalt, socialt liv. Men det är skönt att vara lite ensam ändå, vilket jag är halva dagarna eftersom alla är o jobbar då – vissa i huset börjar typ fem på morgonen o slutar mellan ett o två på eftermiddagen så det är chill. Ska försöka använda den här tiden till att skapa en träningsrutin jag kan hålla i resten av sommaren. Än så länge är det ganska kyligt på mornarna så har inte klarat av att komma ut på en riktig morgonrunda än, men det kommer.

Ska försöka få taget lite bilder imorgon ifall vädret är lite bättre. Nu har det mest varit blåsigt, mulet med regnstäck om vartannat så det har inte varit idealiskt för foto. Men men, sommaren är påväg!
Nu ska jag ut på promenad.

Oooh ooh oh! Kom på – på vägen från flygplatsen i Calgary hit till Pano såg jag fyra björnar (!) – tre svarta o en brunbjörn. HUR coolt som helst 😀

Peace