That’s the spirit, now fuck off and die!

Förra inlägget försvann för internet lades ner. Känns sugigt. Det var ett inlägg om.. just det, hur ogärna jag ville plugga. Och om allt som uppehöll mig från att faktiskt göra det. Däribland genom bloggningen.

Jag är en uppskjutare, det har jag vetat länge. Idag lärde jag mig att jag är en minimerare också. Jag tänker inte över mina val speciellt många gånger, jag kan nöja mig med att det var ”bra nog” och inte perfekt. Jag kan leva med det. Det känns tryggt. Mamma berömde mig till och med! Inte varje dag man får beröm för att man inte gör allt perfekt, eller snarare tillåter sig att inte alltid göra allt perfekt. Livet skulle bli bra jobbigt då. Dessutom – enligt artikeln vi fick läsa (och göra testet från) är minimerare lyckligare, eftersom vi inte lägger en massa skuld på oss själv för valen vi faktiskt gör. Kan vara sant.

Jag borde sätta igång med mitt PA lite mer ordentligt. Det jag har gjort hittills är: Idéskiss, projektplanering, uppläggsskiss, tidsplanering, förkastat mitt första val av ämne (Irak-kriget, valde till USA-valet istället, kändes lättare – dessutom spelar nyheten mindre roll bara det är något som pågått ett tag) och därigenom också EN loggbok. Ligger liite efter. Men men, det tar jag igen snart.

Det som är aktuellt nu är: filosofi-diskussion imorgon (existensialism), följs upp av en uppsats i filosofi/psykologi – existensiellt samarbete (haha), engelskaläxa inför Cambridge-proven, Cambridge speaking-test, Pelican Brief ska läsas ut så snart som möjligt till CAE, körlektionx2, pjäsredovisning (kommer gå helvete för min grupp är långt ifrån klar), ska läsa klart Kallocain till svenskan (har inte börjat än! Bra jobbat till mig), Lucia movie night-biljetterna släpps (typ den viktigaste händelsen), läxa i internationella relationer. Det känns tungt. Men har ändå koll på läget.

Man ser och hör lätt att jag är en uppskjutare. Och minimerare, jag tänker inte för många gånger över mina beslut om uppskjutning.. Säger en del om mig?

Peace

Annonser

Nattmusik: I am Kloot

”It’s only in the context of the bleakness and the quite filthy passion at the core of us, that when we present something that naïve and that simple that it really gets its charm and finds its beauty.”

Men jag rekommenderar Avenue of Hope med samma band, eller From you Favourite sky. Det är som stjärnfall fast för öronen. Sov gott!

Peace.

Drain your thoughts out in the sea

Möh. Livet är drygt ibland. Mycket att göra. Hela tiden. Tacka får man göra för musiken, så hjärtligt – vad skulle man göra annars?

Skolan kräver. Mycket. Allt för mycket. Hela tiden. Debatten vi ska, Obama gentemot McCain; Delta mot Alfa, Charlie mot Bravo, blev flyttad till denna vecka. Till på torsdag, och jag ska bli bedömd på engelskan också. Kul. Det betyder alltså att jag måste lägga ner en genuin ansträngning för att hålla mig på topp. Och jag orkar inte. Självklart ville min ambi-grupp (delta woho?) att allt skulle vara klart i 1) fredags (bara ambi-Malin klar), 2) måndag (fortfarande Malin såklart, nu även Carro) 3) tisdag (de två redan nämnda, Nicolas börjar bli ambi o vill ha in alla argument, eller sammanfattningar. Cammo har börjat spåna mer seriöst). Kvar blir då jag och Issa, men Issa verkar ha koll på läget i alla fall, men rent till synes verkar hon vara på samma plan som jag. Det trötta planet. Planet ”det-ordnar-sig-,-jag-fixar-det-imorgon”. Men nu har jag i alla fall skrivit ihop något tjafs till Skyler. Känner mig jättetidigt ute. Jag vet att det jag skrev där, inte kommer att sägas med samma ord för fem öre på debatten. Never, ever, ah-ah.

Men Starstone har inget emot ett samhälle där alla går omkring nakna, könsorgan överallt. Håriga, pluffsiga, slaka. Eller?

Jag kanske borde sova. Mitt knä gör jätteont. Mitt smärtstillande vill inte ge med sig. Och övningarna – de smärtfria – gör apont.

”I cry.. during sex.” (Amanda, CAE prep.)

Blä. Och jag måste verkligen sätta igång med PA. Och ta igen den matte jag har missat plus göra läxan. Plus läsa CAE-boken (Pelican Brief), fast det känns som det lättaste. Så är det läxa i filosofi, text för diskussion på torsdag. Funny funny (haha, funnny eller weird, funny – bestäm själv).

Whatever. Peace

Damn those Aral-esque pundits

Jag tror pundit är mitt nya favoritord. Det är det bästa som har hänt mig idag, no one can argue that! För er som inte vet vad detta ord betyder (jag övervägde starkt att använda nedtryckande ord för att visa min makt över vad som skrivs, men jag ska vara snäll idag – än så länge i alla fall) så är pundit=förståsigpåare. Jag ska använda det på engelska och på svenska (om jag kommer ihåg det..), jag har ju inte så många fler språk att använda. Men man får utnyttja det man har och göra det bästa av det!

Sitter med Araläcklet fortfarande. Det kommer liksom inte fram ord. Jag har under dagen visserligen presterat lite text – men inte tillräckligt, är fortfarande på faktabakgrunden (diskussionen känns däremot easy as a pie) – men är rätt duktigt insatt nu! Känns bra. Jag tror att jag har problem med att skriva fakta nuförtiden. Jag har liksom växt ifrån det där, det var något man gjorde i grundskolan. Nu har man ju lärt sig att i princip endast skriva analyser på allt. Man får en text av något slag, sen analyserar och diskuterar man. Och det är tusen gånger roligare. Seriöst, vem tycker på allvar att det är roligt att leta upp fakta och sammanställa det?

Fick också det dystra beskedet att mitt matteprov har hittats. Mer jobb till Julia. Död åt matte.

I övrigt så kan jag nästan gå utan att påminnas om Quasimodo nu också. Jag vet inte hur Quasimodo stavas. Men jag har de senaste dagarna hört i mitt huvud hur det sägs quasi, quasi när jag går. Stört.

Nu är det käk kom pappa in och sa. Det betyder matpaus (jag är INTE hungrig, för en gångs skull) och sen är det att skriva klart om Aralsjön. KUL!

Peace

Alexander Norén välkomnar mig så att jag blir alldeles glad i hjärtat

Alexander Norén (bjabja) är kanske den skönaste programledaren för Gomorron Sverige. Så här på äldre dar blir det ju så att man är mer intresserad av vad som faktiskt händer, o morgonprogrammet ger mig i princip allt jag behöver för att hänga med (nej så är det inte alls, men det är mysigt att kolla på!). Han är kanske inte den mest självklara och, till synes, mest intellektuella – men satan vad han är rolig. Inte nog med att han ser ut som en seriefigur (hans höga panna har ett liv för sig), han säger saker som är jätteroliga och är inte rädd för att ställa de knäppa frågorna. You got to love a guy like that!

I övrigt opererade jag mitt knä idag. Det gör ont, men nu ska jag det bli bättre. Ortopeden (såg hans namnskylt idag, Georg heter han – men nu spelar det ju inte så stor roll längre, nu är jag ju typ färdig) var osäker på om han skulle hitta orsaken till det onda. Men se det gjorde han! Man har tydligen som någon slags ”kudde” mellan lårbenet och skenbenet, min var den värsta han hade sett (och han är rätt gammal). Den var tydligt sjukt uppsvälld och stor, inte alls konstigt att det gjorde ont. Jag vaknade som genom en chock efter narkosen och grinade (kändes lite pinsamt då men det gjorde så jävla förbannat ont). I alla fall så blev Georg så förvånad, han sa att det skulle ta typ 40 min max, han höll på i 1½ timme! Haha, det låter som att jag ville skryta typ men det är inte därför. Vissa vill faktiskt veta vad fan det var som var fel 😛

Anyways. Har hunnit med att läsa skvaller nu också, tack Starlounge! Känner mig lite bättre nu när jag vet att kändisarna (”några av världens vackraste kvinnor”) också lider av komplex. Tjena Blixten liksom, vem har inte komplex? Så nu vet jag att Rihanna inte gillar sina ben, Jessica Simpson tyckte att hennes bröst var för stora i tonåren, och Liv Tyler önskar att hon var liten och nätt. Dessutom har jag fått veta att Daisy Lowe ska vara modellen som eliminerar tänkandet på size zero, för hon är ju den nya ”kurviga” modellen. Bite me! Va fan, hon är mycket smalare än jag och då är hon mycket längre också. Pyttsan för dessa kändisar. De blir stylade, sminkade, har personliga tränare, dietister och kockar. Klart som korvspad att de är skitsnygga hela tiden och är smala. BLÄ!

De enda jag faktiskt kan känna med är Cameron Diaz (har dålig hy, precis som jag – skitsvårt att göra något åt, även om man har en massa pengar o så, pengar ändrar inte dåliga enzymer i huden!) och Hayden Panettiere som har korta ben (dock inget de poängterar på) och anses ha celluliter på låren. Kan inte vara allt för roligt att ha folk som pekar ut ens brister – speciellt celluliter, hon är trots allt bara 19!

Aja, dags att sova ruset av sig från narkosen!

Peace

When you see that honking antelope

Måste säga att jag gillar Serj Tankian. Avsevärt. Jag har liksom en förkärlek till musik med politiskt budskap, och med hans lite nasala och pressade röst blir det jättebra. Att han har grymma videos är inte heller helt fel.

I övrigt har veckan varit helt okej hittills, trots att man håller på att stressa sönder för tillfället. Fan vad Vasa kräver mycket av en! Och tycker så synd om de som är sjuka, dels för det faktum att de är sjuka, men kanske framförallt för att de missar så mycket. Man kan lugnt (eller snarare hysteriskt) säga att man har valt en linje som inkluderar 0 sjukdagar. Segt!

Skolan flyter väl på trots allt i alla fall, trots stressen kan man väl säga, men inget extravaganta eller spännande aktioner får ta plats i veckodagarna – och knappt på helgerna, intensiva veckor som dessa. För tillfället ramlar det dessutom in prov/uppsatser osv. som vi skrev innan lovet. Har fått bra resultat på majoriteten, det vill säga i Internationella relationer och Psykologi, men matten lider.. Kan knappast påstå att matteC-valet var det bästa jag gjort, men jag kommer nog känna att det var bra den dag jag behöver det för behörighet till någon utbildning! Matte känns som det ämne man helst inte tar upp för plugg senare efter gymnasiet! Fast ja.. samtidigt söker sig mina ögon avundsjukt mot historiaC-folket, det verkar så sjukt roligt och intressant!

Aja, jag överlever nog. Derivatan flyter ju på som rinnande vatten just nu (men man ska inte ropa hej!).

Peace

FeedDemon – my new provider of information.

Nog för att Wikipedia är min bästa vän, men FeedDemon är inte att underskatta! Trots att jag under helgen haft alldeles galet för mycket att läsa efter som jag inte hunnit sålla ut de sidor jag faktiskt vill läsa, så ger den mig några riktiga guldkorn. Dagens bästa är definitivt busringningen till Sarah Palin (gjord av två kanadensiska komiker, The Masked Avengers). Det här är nog årets bästa busringning i alla fall 🙂

I övrigt läser jag mest i min bok nu, July´s people av Nadine Gordimer. Den börjar arta sig faktiskt, nu går det rätt bra med läsningen. Fast har hälften kvar (typ åttio sidor så det är inte så farligt!) och uppsatsen ska skrivas på fredag, dvs om jag har skrivit upp rätt datum. Är rätt säker så.. det blir att lägga i växeln ett par snäpp nu.

Peace