New adventures dismantle new discoveries (no one said it would be easy).

Så. Nu har jag varit i Australien i 5 dagar, men på resande fot i en vecka. Efter en ovanligt smidig start på min resa, trots lite snödrift och vind, befann jag mig i San fransisco. Efter 2 timmars vandrande omkring denna gigantiska flygplats var det äntligen dags att boarda. Jag var såklart i sista gruppen att få gå ombord o satt såklart i den absolut sista raden i jumbo jetet. Inklämd mellan två stora karlar. Hm. ”Självklart,” tänkte jag ”just min tur. Och.. Varför är det så varmt?”
Svetten rann. Bokstavligen. Förlåt om det låter så där lagom trevligt men tänk själv, svettig inklämd mellan två stora män längst bak. I mitten. Kul liv.

I alla fall satt vi alla där på ett fullt, varmt plan med lampor som flimrade o stressad personal. Får hörs att det är film med underhållningssystmet (inga filmer, inte för att jag har brytt mig för det var inga skärmar i stolsryggarna – bara en större skärm i början på raden). I alla fall så gick det närmare 3 timmar på planet utan att vi lyfte, varpå dem annonserade att planet skulle pensioneras. Inte säkert att flyga.
Jahapp.. Inte säkert, jamen det känns ju bra! Och det kunde dem inte ha kollat innan vi boardade? I alla fall gick vi alla av, fick höra att vi skulle få ett nytt plan inom 2 timmar o att vi skulle vänta vid gaten. Kom ihåg då att klockan är närmare halv ett och ingen har ätit middag eftersom vi skull få det på planet.
Efter en halvtimmes väntan bestämmer sig personalen att prova redan nämnda icke flygbara plan igen och boardar första klass och rullstolsburna, men dessa gäster blir snabbt avkastade igen av mekanikerna som frenetiskt skakar på huvudet. Vid det här laget känner sig på-resande-fot-Julia väldigt arg och inte alls säker och vill nu inte flyga med United alls, nytt flygplan eller inte.
Vi blir placerade i kö på en annan terminal för att få hotell för natten. Klockan är nu 2 på natten. Trötta och hungriga blir vi alla passagerare en jätterörelse av klagan och anklagan. Då jag står i första tredjedelen av kön (som består av 500+ passagerare) får jag mitt motellrum (ja det blev inget hotell) i något sånär tid. Det blev 2 nästan hela timmar av sömn innan vi var tvungna att bege oss tillbaka till flygplatsen.
Väl där blev det ytterligare 4 timmar väntan innan vi fick gå på planet, en timmes försening från start (men vi tog igen en halvtimme med vinden) och sen var jag äntligen i Australien.

Och nu är jag här. En vecka, några turistdagar, en solbränna, mycket mat och en hel annan dimension av James familj senare. Mycket som är bra, mycket som är väldigt konstigt. Återkommer!

Peace

Annonser

One thought on “New adventures dismantle new discoveries (no one said it would be easy).

  1. Även om det inte var rolig flygresa för dig ör det underhållande läsning!!
    Försök ha det så bra du kan trots alla ” motigheter”
    ❤️styrke kramar av mamma ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s