Even in the sleepiest times I will know the answer.

And the pride you possess gives you strenght and credibility, but boy does it make things harder for you.

Att vara stolt har sina fördelar o nackdelar. I den värld jag lever i – bland höga berg o djupa dalar; falsk snö o naturlig snö; personbilar o truckar; mustascher o skägg; klackar o snöskor; bland genuint folk o festfolk (för ja, tro mig – det är skillnad på oss som bor på berget o dem som kommer hit för en säsong i sina pikétröjor eller höga klackar – det är skillnad på att sitta o vänta på snön o på att fasa för den) – hur som haver – i denna värld är stoltheten något stort. Jag har aldrig upplevt den så stor någon annanstans. Här bygger man en karriär på att knyta kontakter, vara ärlig o jobba hårt – i den värld jag kom ifrån, restaurangbranschen, var stolt där innebar att du inte fick jobba – där sväljer du all integritet du äger. Det är en skön förändring kan jag säga.
Nog för att jag i min stolthet kan vara dum. Att jag är för stolt för att acceptera arbete i housekeeping kan många anse som idiotiskt – för nog är det väl bättre att jobba än att gå o slita i pengarna? Ja. Till viss del. Men kruxet är att det är delar av den kvisten i det här kooperativet som jag inte klarar av. Det är inte arbetet i sig. Om jag visste att jag hade fått jobba ensam hade jag säkert tackat ja till möjligheten, men nu var inte så fallet. Så istället för att jag ska vara miserabel i en månad innan jag får åka hem o sen tillbaka till mitt hem i Kanada för att få uppleva en fantastisk vinter med utmaningar jag har längtat efter, så tog jag tidigt beslutet att det var inte för mig. Det är inte enbart för min egen skull heller, utan mycket för mina käras. Ingen vill höra mig klaga över arbete ytterligare veckor. Det räckte med sommaren. För min del var det mycket för att jag inte vill döda mina passion eller tacksamhet för var Pano har givit mig hittills. Jag ville inte vara olycklig över hösten på grund av arbete, för att inte riskera att jag skulle tappa motivationen (igen) till vintern som jag längtat efter så totalt.

Så nu har jag min stolthet i behåll, o klagar istället på att jag är utan arbete. Men men. Lycklig är jag för det. Nu har jag istället tillfälle att bygga upp mig fysiskt för att klara vinterns utmaningar. Samt, jag har vadå – tre veckor på mig att utveckla levnadssättet (dvs för min o James’ del; spara pengar, laga nyttig mat, knyta kontakter, skapa tillgångar utav ingenting – ni vet sådana där enkla saker) för att ytterligare göra allt bättre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När det kommer till andras stolthet kan jag inte göra så mycket, jag har lärt mig den hårda vägen att ibland måste se sig själv besegrad för den stora bildens bästa – men det kommer säkert att upptäckas av andra när det är deras tur.

Nu ska jag städa. Skrubba golv är dagens syssla. Sen ska jag försöka göra en spännande maträtt av krossade tomater o paprika. Får se hur det slutar.

Peace

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s