A strange tale to begin with.

Ibland, men bara ibland, kan jag vara en riktigt odräglig människa. Det är inte att jag menar att vara det, men ibland kan jag bara inte kontrollera mina förfärliga instinkter att att vara oförskämd o slänga ur mig en riktigt onödig kommentar. Detta sker nästan uteslutande i tillfällen i början av indianernas invasion i min livmoder. Moder natur är för denna månad rasande, o mina smärtor har varit bortom hatets gränser. Jag är inte nöjd.
I alla fall, igår kväll var jag riktigt odräglig mot James. Tänkte inte ens på det. O för många många timmar in på nattens kant var jag riktigt förbannad. Jag tyckte att han var världens största idiot för att försöka vara rolig när jag försökte sova (han satte ett huckle på huvudet o gick omkring o tyckte att han roligast i världen, det tyckte inte infekterade elaka Julia klockan elva på kvällen). O det värst med det är att trots att jag lugnade ner mig o insåg att jag överreagerade – jag bad om ursäkt lugna ner er, jag är inte fullkomligt bakom flötet – så vakande jag fortfarande irriterad. Utan att vilja vara det, eller egentligen vara det. Det var bara den där dumma känslan kvar. Jävla moder natur. O självklart kan jag ju inte skylla allt på det fördömda biologiska fenomenet heller.
Tror nu att jag måste be om ursäkt igen. Är lite bitter över det.
Så vad gör jag? Hur löser Julia det här problemet med smärta?
Igår försökte jag lösa det en en del smärtstillande tabletter (som gjorde nada för mig) o en del sötsaker. Illamående insåg jag då att det inte hjälpte. Men slutade jag äta för det? Nej, för Julia tycker synd om sig själv o äter en till kladdkakebit bara för att.
Så idag testar jag en ny taktik. Massa träning. Sedan huset rensades på rumskompisar har jag tränat. Youtube-träning. Hittar en massa kanaler med massvis av bra träning. Älskart. Så nu sitter jag här, svettig o luktar illa. Men jag kan ju inte träna hela dagen.. O magen gör fortfarande ont. Tips? Jag är i ett stadie där jag snart kastar böcker runt mig (mest för att jag undviker att kasta glas/tallrikar – skulle vara så jävla mycket att städa upp, ursäkta språkvalet). Please fuck the hell off, mother nature.

Peace

Annonser

3 reaktioner på ”A strange tale to begin with.

  1. Det är så typiskt”kvinnor” gnäller och kräver medlidande. Nu är det här en del av livet och inte så mycket att gnälla över. Stå upp och var en VIKING livet går vidare och oftast är det ingen som dör.
    Själv har jag ont i höger hälsena och kan inte hålla tempot i mina träningspass längre. Undrar om det kan ordna sig till Stockholm maraton så jag kan fixa drömgränsen nån gång. Kramar FAR

  2. Ja du Julia, du har lyckats igen med att skriva så roligt att jag skrattar högt! Du måste göra som jag sagt tusen gånger förr samla ihop ditt skrivande, o visa någon som kan publicera! Däremot är det ledsamt att du ska ha så ont verkligen trist, du får besöka läkare! ❤KRAMAR ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s