Leaning on my shoulders; I’m doing this for my own sake (with your strength I’, invincible).

Det är tur att jag har världens bästa pojkvän. Ta mig tusan vad han är bra.
Det suger ofattbara mängder att vara borta från honom. Jag vågar till o med använda hat-ordet för det. Jag hatar att vara ifrån honom. Allt jag vill just nu är att vara färdig med kursen så att jag kan få åka hem o kura ihop mig i hans famn o bara andas.
I all denna hysteri jag har skapat runt mig själv i samband med denna utbildning (för ja, jag tycker helt o hållet att majoriteten av den stress jag känner är självskapad samt helt meningslös – det här är en förseelse som sker inom alla områden o arbeten o det är för det mesta vårt eget fel; visst finns det många många situationer där utomstående orsaker påverkar – men det är i huvudsak ditt eget fel att stressen påverkar din inre homeostas – ditt inre zen om du så vill – men DU är i huvudsak ansvarig för ditt eget välmående o därmed också den nivå av stress som du låter komma under skinnet på dig själv) så har jag kommit till ett tillstånd där jag konstant känner mig utmattad. Jag sover tillräckligt med timmar om nätterna; det är inte det. Men min hjärna går konstant på högvarv. Jag läser, talar, drömmer – andas OEC just nu. Det tar på en.

Idag efter klass så sa Mark (en av våra instruktörer) att han skulle uppskatta om vi ville följa med o äta middag. Det var hans sista dag av kursen så han ville avsluta lite med oss. Supertrevligt, för självklart hakade vi på. Inte alla men de flesta av oss. Och det var fantastiskt skönt att ha en paus från den vanliga seden; åka till klass ca kl 7 på morgonen – teori o praktik – lunch – eventuella praktikscenarion skapad av oss själva under lunchen alternativt teoridiskussioner – klass o praktik – evaluering av dagen – avsluta klass mellan kl 17 o kl 18 – åka tillbaka till hotellet döhungrig o trött – göra hemläxa i 2 timmar / äta – läsa – somna med boken i famnen. Nu sitter jag i alla fall på golvet i hotellrummet o somnar nästan. Jag har inte läst en sida, men jag har druckit ett glas vin. O jag kan säga att det där glaset helt blåste skallen ur mig. Ögonen vill inte vara öppna, så tror faktiskt det är bättre att jag bara accepterar fakta; sova o upp tidigt imorgon istället.

En annan sak som bevisar min trötthet; i två dagar har jag nu stressat tänkt – på tisdag skriver jag prov – på onsdag kan jag åka hem till James. Men nej. På onsdag ska jag skriva prov. Så mycket för att lära sig räkna ut datum. Pyttsan.

Peace

Annonser

5 reaktioner på ”Leaning on my shoulders; I’m doing this for my own sake (with your strength I’, invincible).

  1. Nära målgång, försök slappna av, njut av nuet. Mot slutet av veckan finns annat att njuta av. Hör av mig när jag varit på ambassaden på onsdag. KRAM

  2. Klokt skrivet, känner igen mig i ”stresstermerna”, men du kommer klara detta och tänk va roligt att jobba sedan med nya kunskaper i ryggsäcken! ❤kram av mamma❤

    • Okej; homeostas – kroppens egen förmåga att bibehålla balans – dvs temperaturreglering, hantering av olika situationer (stress, lycka, ilska, kärlek osv) – allt från hormonreglering till celldelning.
      Evaluering – utvärdering/bedömning.

      🙂

  3. Hej Julia ! Tänk när detta är över så skönt det blir o du är så duktig o målveten (o envis ) du skriver som den värsta professor du kommer långt Julia KRAM FARMOR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s