Do you remember that time (you know when we loved and everything was perfect – just like it is now)?

Don’t care what wrong or right; carpe diem.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite bilder från tidigare i sommar; grillkväll i juni, en kväll av extremt saknad av vintern – provade alla skidkläder, sushikväll med tjejerna från jobbet, vad jag gör på jobbet – klättrar på väggar, samt raftingen i måndags 🙂

Peace

Annonser

With eyes that pop (like you would even get it).

Kära allergier, vårt möte har inte utvecklat sig i den riktning jag önskat;
fuck the hell off.

Seriöst, pollen – vad är det för ett påhitt? Vaknar nu varenda morgon o kan knappt öppna ögonen. Ihopklistrade, torra o ömma. Måste använda fler droppar av de dumma antihistamin-dropparna än vad det står att jag ska. Idag klarade jag inte ens av att sätta in linserna. Ska det vara så?!
Inte nog med det så har vi dessutom ingen mat hemma heller. Eller, jo. I ärlighetens namn är vi inte helt tomma. Vi har lite havregryn, mandlar, russin, torkade tranbär.. Krossade tomater, 1 tonfisksburk, glass (yes, det ingår på senare tid i min diet), en halv gurka o tre mögliga tomater fast vi närmare eftertanke åker de sistnämnda objekten ut idag. Kul. Vad ska jag klara av att göra för frestande maträtt av det?

I alla fall hade jag igårkväll ett möte med Neil, han som är chefen i skidpatrullen, på baren (det är så dem gör det i Kanada). Han gav goda nyheter o förhoppningsvis kan jag jobba för honom i vinter i alla fall. Uppdatering kommer när jag vet mer! 🙂

Nej, nu ska jag äta lite havregryn så att jag orkar cykla lite innan jobbet.

Peace

The boss.

It’s what I was called.

I alla fall kan jag ju säga att ni kan lägga till ytterligare 7 timmar till min helgs arbete. Jo för vad händer? Efter 2,5 timmars sömn mellan lördag/söndag drar jag mitt arsle upp till liften. Efter ett par timmar kommer de två mammorna upp med alla barnen. De ber om ursäkt för att de kom hem så sent, o självklart – artig som jag är – säger jag att det gör absolut ingenting, jag är bara glad att de hade det roligt lägger till o med till ett ”it was my pleasure. Vi ler o skiljs åt. Samtidigt dör jag trötthetsdöden inombords. Klockan två fick jag äntligen avsluta mitt pass. Inte äntligen för att det var tråkigt – tvärtom var det faktiskt riktigt roligt o jag jobbade med en riktigt trevlig kille från Wales (svårt att förstå vad han sa dock med den tjocka accenten). Men jag var så trött. Var lite yr hela tiden, så när Ryan kom upp o sa att jag kunde gå hem blev det rakt i säng. Försökt se lite på OS, men alla kineser gjorde mig bara ännu mer yr – så snart var jag i sovande ställning. Väcks efter en halvtimme in i min powernap av ett sms – har jag lust att sitta barnvakt igen? Innan jag ens hinner tänka klart så – ja, se på fan; handjävlen är redan uppsträckt. Ett ja skickades iväg från min telefon snabbare än min hjärna lyckades informera resten av mig att det faktiskt gällde en massa fler timmar jag skulle vara vaken.
Jaja, sagt o gjort. Klockan sju infann jag mig utanför dörren till deras lägenhet, medförandes choklad tills när barnen somnat (inget socker till dem, de hade energi så det räckte o blev över), en hyrfilm (så att jag inte behövde jobba så hårt), äpplen samt en STOR kaffe till mig så att inte jag somnade. Med i väskan var också tre påsar med te innehållandes koffein – för man vet ju aldrig hur länge kaffet tänkte verka.
Klockan elva hade barnen till slut somnat. Då hade vi lekt konstant (för de ville inte se film direkt) o endast nästan sett på en halvtimme av den dåliga filmen med Jim Carrey.
Eftersom mammorna sagt att de bara skulle vara ute litegrann idag höll jag lugnet, men onda aningar fanns djupt inne då de smsat tidigare o bett mig ställa ut deras 15-pack med öl. Klockan tickade otroligt sakta. Tolv. Vänner har visats färdigt för kvällen, ett avsnitt hann jag se. Nu är det ingenting på tv förutom repriser från dagens OS samt dåliga reality shower. Dör lite inombords.
Ser på klockan. Halv ett. Något matprogram börjar (av någon anledning ser jag alltid på matprogram på nätterna ifall jag av någon anledning är vaken eller inte kan sova). Suckar.
Trycker i mig lite choklad. Suckar ännu tyngre när jag ser påsen med delikata äpplen. Owen, just fyllda 4 år, bestämde sig för att spotta på mina äpplen. Nu är de oätliga. Slår bort blicken. Matprogrammet har såååå tråkigt.
Klockan blir 10 i ett. Inser att jag sneglar allt oftare på armbandsuret. Smsar till James som kommit hem från helgens camping. Han sover såklart. Suckar igen. Bara 5 minuter har gått.
Gör en kopp te. Mest för att jag är uttråkad, inte för att jag är trött. Dessutom mår jag lite illa, chokladen gör inte vad den ska. Den är varken god eller frestande längre. Skjuter bort allt ätbart. Städar av i lägenheten.
Kvart över ett. Lägger mig i soffan. Zappar ändlöst.
Kvart i två. Seriöst? Vart fan är dem? Jag ska ju upp tidigt igen på måndag. Ska rafta i Kicking Horse med gamla skidpatrullare samt Sofie, o det är dessutom sista gången jag kommer träffa henne innan hon åker hem till Sverige. Blir glad, fast samtidigt lite ledsen. Får nytt hopp. Rafta ska bli kul.
5 över två. Kan jag smsa? Eller verkar jag otacksam då?
10 över två. Har ett färdigskrivet sms nu. Tror att jag hör dem komma tillbaka hela tiden. Kämpar för att inte somna.
Kvart över två. Shit vad hände? Vad är klockan? Åååh. Tur, var bara en snabbvila med ögonlocken. Ser att jag aldrig hann skicka smset.
Kvart över två. Äh, vad spelar det för roll när dem kommer nu egentligen? Inte som att jag kommer få sova tillräckligt i alla fall.
20 över två. Inramlandes med ursäkter hostar ena mamman upp pengar. Ber om ursäkt igen. Hon förstår verkligen inte hur det kunde bli så sent igen. Nej, visste inte, tänker jag bittert – men ler tacksamt för pengarna.
Halv tre. Ramlar på verandan för jag kan inte se något alls, det är kolsvart. Öppnar dörren o väcker oturligt Tim som sover i soffan. Gud hade redan glömt att dem var hemma igen. Räknar pengarna i köket. Sammanlägger – åh ja, det är kanske okej då. Har tjänat 200 dollar extra tack vare barnvaktandet. Dimper ned i sängen bredvid en utmattad James.
Klockan blir tre. Kan inte somna. Vad fan. En kvart går o sen minns jag inte mer. Gissar att jag somnade o sov gott i tre timmar innan det var dags att springa upp igen för resan till Kicking Horse.
Jag är en arbetsmyra helt enkelt.

Börjar väl bli mer o mer klart att jag inte kommer jobba som skidpatrullare i vinter. Det suger, rent ut sagt. Men det finns fler val som är rätt fina. Just nu lutar jag mest åt att jobba som crew chief i liften. Bättre med pengar, garanterade timmar – massa mer skidåkning. Jobbet består till största del av skidåkning, faktiskt. 🙂

Peace