It’s one life baby, live it.

Jag bokade Kanada med avgång någon gång i november häromdagen. Det känns rätt. Lite mer livslust o ork har infunnit sig i min annars ganska slitna kropp.
Vardagsfaktum: Jag ligger långt efter med träningen inför det stundande Lidingöloppet. Juli månad var en lat månad. Jag jobbar 19 pass i augusti. Det är rätt mycket. Just nu lyssnar jag på Lisa Ekdahl. Jag har ingen som helst lust att cykla in till stan för att gå till polisen och sen vandra vidare till jobbet. Igår jobbade jag till klockan fyra på natten. Jag åt tre lakritsbitar när jag kom hem och ville spy efteråt. Jag blir irriterad på streaming-tjänsten videobb för att den säger att jag har sett upp mina 72 minuter, trots att jag bara sett 50 (ibland stannar den till o med efter 15!). Jag är snart på finalavsnitten i So You Think You Can Dance säsong 8. Jag måste lista ut hur jag ska få alla papper i ordning på mindre än två veckor så att jag kan skicka in allt till Work&Travel när jag kommer hem. Jag har ätit, vad som känns som, cirka 1 kilo gröt med massor av kanel o ett äpple på. Jag spricker fortfarande. Jag dricker 1 liter te till frukost utan problem. Mina bokningspapper inför Kanada borde ramla i brevlådan hemma vilken dag som helst.Jag bor numera ensam i lägenheten. Jag är och Eirik ska försöka igen. Jag mår bra. Nagellacket på mina tånaglar borde tas bort. Jag måste cykla iväg om en halvtimme.

Peace

Annonser