Be in peace, kid.

Sitter här hemma i soffan o kikar på The Reader. Har ingen aning om varför jag skjutit upp att se denna film, den är mer eller mindre underbar. På något konstigt vis så där. Även fast jag har massor av saker för mig vid sidan av (äta, drick te – gör nytt te, sitta vid dator, svara i telefon typ), så kan jag inte låta bli att fängslas. Den har det där ljuva vemodet i sig, som jag bara inte kan motstå. Det är vackert. Det tilltalar mig på ett sätt jag inte kan förklara riktigt, men det är lite den där känslan när man känner sitt eget inre brista för det man faktiskt vill ha – men inser att man har inte hjärta att riskera att någon annan ska såras över det – typ för att den som kan såras representerar/är det man vill ha. Lite den känslan har filmen, fast kanske inte riktigt så dramatiskt som det låter. Det är mer stillsamt, som en stumfilm man lugnt tittar vidare på och observerar alla handlingar i utan att öppet reagera – trots att det man ser berör en på djupet.

Strunt samma, ska sluta babbla om mina knäppa reaktioner nu. Eller känslor om filmen. The Reader är en riktigt fin film som ni borde se! Väl värd tiden, må jag säga.

Mitt knä mår förhållandevis bra, tack och lov. Kan faktiskt gå rätt bra, en enorm förbättring jämfört med förra operationen. Det får mig att le, det är väldigt positivt 🙂

Bio vill jag också gå på. Saknar biomörkrets njutning. Dess lugn.

Har en känsla av att allt skrivande om lugn för tillfället speglas i min för närvarande vardag. Bara jag o kissen hemma just nu. Allt är tyst, förutom mitt knattrande på datorn o filmens dialog o musik.

Jag önskar det kunde regna, så att jag inte behöver känna någon skuld av att sitta inne. Eller så är min önskan endast för dess stillhet, lugn, äkthet – regn är vemod i ett vackert tillslag.

Nu blir det att se klart på filmen, sen en promenad och dusch 🙂

Peace

Annonser

I didn’t where this would be going when you kissed me (in a place in the sun).

Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Lyssna.

Lily AllenLittlest things – Who’d have known – He wasn’t there – SmileThe fear

Paloma FaithNew York – Play on – Romance is dead – Smoke &  mirrors – Do you want the truth or something beautiful?

Take me away to New York, poison my mind and keep on smiling.

Haha 🙂

Jag lever i alla fall och mår relativt bra efter operationen. Några komplikationer där med narkosen, min kropp gillar tydligen inte att bli sövd vilket resulterat i jävligt obehagliga uppvakningar. Men Dagkirurgin och uppvaket i Sandviken är grymma! Känns som att jag har haft fantastisk tur och är lycklig över att få ha opererats av så bra team – alla team jobbar tillsammans. Awesome! Verkligen. Utan så professionell och duktig personal hade jag nog inte klarat av dagen. Det är inte alltid så lätt.

En av sköterskorna på uppvaket skojade om att jag nog inte ska bli ”en sådan som knarkar”. Nej, no shit Sherlock sa jag. Hon bara skrattade. Hon menade såklart min inte allt för trevliga panikångest av narkosen. Fatta man ju. Haha.

You know, it will all come back on you – so behave you idiot.

Fick trevligt besök av Sofie nu på kvällen. Smida planer började vi, men inget är klart. Men kul skulle det vara att genomföra något 🙂 Börjar längta tillbaka till Norge på allvar nu. Gävle måste nog börja visa sina mer äventyrliga sidor igen. Känns inte jättelockande att sitta i en grå stad där inget någonsin verkar hända, annat än att alla blir fulla, pratar goja och gör bort sig. Det är kul en stund, men sen vill jag ha mer. Mer av något nyare och fräschare. Ge mig något nytt att äta av!

Nu blir det Entourage (tack Christoffer, är officiellt jättefast och har nu gått in på tredje säsongen – det är såååå bra 😀 vill inte överdriva men det är verkligen kung – o nu känner jag att hjärnan jobbar på äckligt högvarv på grund av allt smärtstillande så ska nog sluta skriva nu haha – men har ni inte kollat in Entourage – gör det! Om inte för Adrian Grenier som är superhot 😉 ). Sen sova! Lär ju inte ta allt för lång tid 😛

Peace

And just as you are ready to turn your back you find something else.

Paloma Faith. Sprang förbi henne när hon spelades på Ztv (som jag annars aldrig tittar på, så det var ju trevligt att det var något jag faktiskt gillade). Första anblicken – är det något av den vanliga skiten? Men nej. Jag tycker inte det. Det var faktiskt jävligt skönt. Något jag kunde få le till. Något jag kunde få digga lite till.

Häromdagen när det diskuterades musik gjorde jag min poäng att bra musik för mig är något jag får bli glad till. Det behöver inte nödvändigtvis vara fullproppat av olika instrument, skalor eller ackord-kombinationer. Visst uppskattar jag det – men det är inte nödvändigt alla gånger. Ibland räcker det enkla, lite simplare – just för att det får mig att le. Sen är det inget dåligt att det finns en stor variation och några uns av originalitet i det musikaliska. Poängen är – jag vill kunna känna rytmen och le till den.

I alla fall tycker jag att Paloma Faith känns som någon jag kan le  till. Hittade någon som skrev det så bra, så det kan ni ju läsa om ni vill 🙂 Sen är det nog mycket möjligt att alla ni som inte bott i Norge alternativt haft internet och ny-musik-tillgång redan vet vem denna människa är, så är jag efter får jag ta det haha. Men men, jag bara tipsar – sprider lite av min till dagen glädjekälla! (Sen är killen i videon rätt snygg 😉 )

Nu blir det en promenix/löprunda – har inte bestämt mig än – innan operationen. Måste ju passa på. Vem vet hur länge jag blir invalidiserad? (Öh.. så kan man nog inte skriva haha! Ni fattar, så länge jag blir stillasittande/får linka fram som ja.. någon som precis opererat knäet igen.)

Please, make me go to New York!

Peace

Sunshine, baby (oh if I could hold you like stardust).

Soundtrack of the day: Owl City – Fireflies

Jack Johnson – Sleep through the static

Solen skiner, det gör en alltid glad. Sen är det Liverpool-Chelsea om en halvtimme typ, o det gör mig också glad. Fotboll o solsken. Pollenallergi har också tyvärr börjat slå in, men det är som det är. Det är därför man knarkar Loratadin under våren. Det går nog över, men man blir så fasligt trött till en början. It sucks. Ska dock orka med minst en promenad till idag 🙂 – tips till er som inte har ett jobb o har det allmänt tråkigt om dagarna – börja med en promenad om ni inte orkar börja med löprundan. Jag alternerar för tillfället, just som nu i dagarna när allergin slår in funkar det inte något bra att springa, tyvärr. Men en promenad tackar jag aldrig nej till!

Får se hur resten av dagen utvecklar sig. Skulle egentligen ha åkt upp till estraden o kollat när Banana ( 😀 ) dansade – oj vad jag saknar organiserad dansträning (i sommar i Lillehammer så jag träna någon form av organiserad gruppträning till musik haha) – men fick käppar i hjulet o det kunde inte bli av. Men men, livet går vidare för det! (:

Nej, ut i solen (o blåsten) en stund tror jag. Kanske lunch är bra först? Hm.

Peace