In a world of frustration (old splashes of emotions).

Rensade datorn på dokument, så hittar man en massa gamla känsloutspel. År av dikter och noveller. Hjärtat är en förunderlig plats, vart hittar man allt?

Och jag kom in i rummet,

Tittade

Du såg mig,

Pratade

Och alltid undvek vi det viktigaste,

Vi glömde vi;

Vi glömde du och jag

 

Och varje gång jag går in i det rummet,

Faller ännu en bit från mitt hjärta,

Lägger sig ensamt på marken.

Du reser dig alltid upp,

Går dit bort och ser på den,

Den fallna biten.

 

Och vi kommer alltid så nära varandra,

Ur ett fysiskt perspektiv.

Du rör vid mig,

Precis som jag vill.

Men vi rör aldrig vid varandra,

Så som vi vill.

 

Och efter varje helg får jag höra det,

Hur många tjejer du strulat med.

Och du får alltid höra,

Att jag inte har någon ny kille.

 

För du dränker din problem,

Förtränger oss.

Gång på gång säger jag det åt dig,

Att du förstör dig själv,

Att det inte är bra för dig.

Vad jag menar är att det inte är bra för oss.

 

Du påstår att du får minnesluckor,

Av all den alkohol du dricker.

Men frågan är,

Om du bara inte vill berätta,

Om tjejerna du strulat med,

För du vet hur ont det kommer att göra,

Att säga dom orden,

Precis som att du kommit över det viktigaste;

Vi, du och jag.

 

Och varje gång du tittar på mig,

Rör mig fysiskt,

Så hör jag det; vill skrika ut det; måste få svaret:

Var det verkligen värt det?

 

Peace

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s