Oh thou holy (the power shows no mercy).

Choklad är min bästa vän tror jag. Tillsammans med te. Pop corn är inte med, för det får jag ont i magen av. Bara så ni vet. Men choklad – det kan rädda en hel dag i de bästa fallen. Meningen med denna skrivning är dock inte att informera er om mina laster utan för att delge er något coolt jag såg på facebook idag. Jävligt intressant egentligen, om man tänker efter!

Peace

What did you say? (Oh, just wait ‘til you see what I really can do.)

Bästa tid på harpan hittills idag: 58 sekunder. Jag vet, jag är en tönt men harpan är som morfin. Det är kul (smärtlindrande, skönt, tankebefriande) en liten stund sen är man fast. Jag har spelat harpan alldeles för många gånger (räddningen långa nätter, pluggandes under gymnasietiden) och jag kan inte sluta. När jag tittar på SYTYCD åker harpan upp och jag gör det samtidigt. Jag måste skärpa till mig. På riktigt. Harpan är inte okej. För övrigt är jag nu på finalen av det ovan nämnda avundsjuksprogrammet så snart slipper ni antagligen alla dessa dansklipp. Tills dess: håll til godo!

Hoppas även på att Bella är tillräckligt pigg efter sin uppkörning att hon orkar ses, att det blir lite Boulongerskogsmys till kvällen, att förkylningen ger efter samt att min långpromenad blir en succé (dvs att jag hittar en nyare rutt som är lite mer spännande men som ändå är avskild på något sätt. Nu blir det en ny tekopp innan träningskläderna åker på igen. 😀

Peace

I cover the waterfront (FYI, stars shine beautifully).

Ge mig ett under, ett under jag kan leva på för resten av kvällen

Jag vill att du ska kyssa mig, precis så där som bara du gör

För som jag riktar min blick mot himlen, vill jag att tyngden ska försvinna

Jag vill kunna leva utan att hålla andan

Slippa vänta på att tyngden ska försvinna, hjälplöst kämpa mig mot ett mål

Som aldrig tycks komma

 

Ge mig ett under, ett under att minnas

Ge mig en signal, ett svar, ge mig värme

Hjälp mig ur den koma jag tycks hitta mig själv i

Gång på gång

Jag vill ha ett under

Om så bara ett leende

All I want to is rock your soul (baby, you wouldn’t dare).

Jag är fast i So you think you can dance på fullt allvar nu. Jag kollar typ hela tiden.

Det är ganska intressant, mitt sätt att blogga idag, jag började skriva på det här inlägget typ 11 i morse. Nu är hon 00.53 nästa dag och jag är inte klar.

För att summera dagen: jag gick upp, åt frukost samtidigt som jag passade på att kolla in nämnda SYTYCD. Sedan blev det att klä på sig och springa runt i huset agerandes någon form av dans (men mest hopp och kickar). Mitt dansbegär ville inte ge sig och jag inledde nästa fas på dagen med höfterna vickandes. Nästa fas bestod då av matlagning: massor av matlagning. Pappa erbjöd under gårdagskvällen (eller rent tekniskt då, i förrgårkväll) ett erbjudande; jag gör köttfärsbiffar till den årliga fiskeresan han ska åka på med kusin, farbror och gammelfarbror – som betalning får jag nyttja bilen som jag vill under dessa dagar och jag får ta emot den med full tank. Detta betyder: jag gör ca 1,5 kg (missade ett halvt kilo som gömt sig i kylskåpet) köttfärsbiffssats (två olika sorter för variationens skull) samt steker ena halvan för en bensinsumma motsvarandes ungefär 800 kr. Inte illa pinkat.

Dagen tedde sig stressigt då jag fick kämpa mot klockan. Matlagningen började med att jag tvingdes cykla till Ica Maxi i spöregnet för att inhandla kryddor till mina alternativa biffar (det blev gott! halvt improviserat 🙂 ), sedan göra i ordning allt. Mitt i röran glömde jag äta lunch, skyndade mellan olika telefoner-stekpannor-bunkar-kryddor-datorer-inre konversationer samt dans från SYTYCD. 😀 Fick som tur var ta bilen till Rasmussens supermysiga hejdå-fika – flickan drar iväg till superstaden Umeå. Jag är avundsjukt men ska komma dit och hälsa på, ser fram emot! Sedan blev det rusa hem för bilvisning samt jobb för pappa –> han vill ha bilen. Karusellen fortsatte med samtal med en sjuk och nervös Bella håller tummarna babe 🙂 Sen blev det film med Z. En helt okej dag med andra ord. Eller en bra dag. Med nostalgi. Nu är jag jättetrött och linserna skaver. Det gillar vi?

Förutom ett tillstånd av knappt medvetande pepprat med förkylning så står allt superbt till. Facebook agerar kompis i natten och risken för att ett gäng totalt onödiga och värdelösa tester ska genomföras är stor. Jag borde sova. Punkt. Imorgon ska jag göra något viktigt som jag redan glömt bort samt springa till biblioteket för att vägra betala min dumma skuld på 45 kr, kräva pengar av dem som är skyldig mig dyrbara kronor och även dela ut CV:n. Den sista uppgiften är banalt äckeltråkig och det finns även en risk där, nämligen att jag inte genomför den till trots att det är överlevnadsviktigt.

Något måste göras åt denna bisarra situation.

Peace

And it haunted me, on the way home (I’m in the mood)

Har varit dålig på inslaget soundtrack of the day den senaste tiden, trots mina envisa mobilanteckningar på det nämnda ämnet. Så här kommer en hel hög soundtrack från de gångna dagarna. Enjoy it 🙂

Soundtrack of the day: Kanye West – Love lockdown

Soundtrack of the day (måndag): Foo fighters – Burn away

Soundtrack of the day (söndag): Franz Ferdinand – The dark of the matinée

Soundtrack of the day (lördag): Opus – Life is life

Soundtrack of the day (fredag): Red Hot Chili Peppers – Hump the bump (tyvärr en live-version som inte var av bästa kvalité rent auditivt, men tja – vill ni ha bättre så får ni leta, jag har bättre saker för mig kvällar som denna!)

Upptäckt: vackra balladen Thank you av Led Zeppelin är så otrolig. Jag blev helt varm i själen när den poppade upp i mp3:n under gårdagens mest spontana långpromenad fram och tillbaka till Furuvik. Helt knäppt och galet att jag gick dit och sedan vände med en gång på hälen, men mysigt var det. Solen värmde och sen gjorde den inte, och då kom låten som ett trevligt värmande sällskap. Då fick jag den kram jag behövde. Emotionellt i alla fall. 🙂

Ha det bäst, nu blir det Vänner-tittande med Malin tillsammans med bästa polarna te och pop corn. Ha en supermysig kväll, jag tänker ha det.

Peace