So freakin’ awesome (marry me).

Jag är avundsjuk. Inser också att kostymerna i klippet är perfekta till en maskerad. True story. Förkyld tjej siktar åter in sig på SYTYCD som en annan nörd. Teet är slut. Det suger. Jag lovar. Ingen choklad har jag heller. Satan vad ömklig jag blir när förkylningar slår till. Fuck. Fast jag ler ändå 🙂

Peace

I cover the waterfront (FYI, stars shine beautifully).

Ge mig ett under, ett under jag kan leva på för resten av kvällen

Jag vill att du ska kyssa mig, precis så där som bara du gör

För som jag riktar min blick mot himlen, vill jag att tyngden ska försvinna

Jag vill kunna leva utan att hålla andan

Slippa vänta på att tyngden ska försvinna, hjälplöst kämpa mig mot ett mål

Som aldrig tycks komma

 

Ge mig ett under, ett under att minnas

Ge mig en signal, ett svar, ge mig värme

Hjälp mig ur den koma jag tycks hitta mig själv i

Gång på gång

Jag vill ha ett under

Om så bara ett leende

All I want to is rock your soul (baby, you wouldn’t dare).

Jag är fast i So you think you can dance på fullt allvar nu. Jag kollar typ hela tiden.

Det är ganska intressant, mitt sätt att blogga idag, jag började skriva på det här inlägget typ 11 i morse. Nu är hon 00.53 nästa dag och jag är inte klar.

För att summera dagen: jag gick upp, åt frukost samtidigt som jag passade på att kolla in nämnda SYTYCD. Sedan blev det att klä på sig och springa runt i huset agerandes någon form av dans (men mest hopp och kickar). Mitt dansbegär ville inte ge sig och jag inledde nästa fas på dagen med höfterna vickandes. Nästa fas bestod då av matlagning: massor av matlagning. Pappa erbjöd under gårdagskvällen (eller rent tekniskt då, i förrgårkväll) ett erbjudande; jag gör köttfärsbiffar till den årliga fiskeresan han ska åka på med kusin, farbror och gammelfarbror – som betalning får jag nyttja bilen som jag vill under dessa dagar och jag får ta emot den med full tank. Detta betyder: jag gör ca 1,5 kg (missade ett halvt kilo som gömt sig i kylskåpet) köttfärsbiffssats (två olika sorter för variationens skull) samt steker ena halvan för en bensinsumma motsvarandes ungefär 800 kr. Inte illa pinkat.

Dagen tedde sig stressigt då jag fick kämpa mot klockan. Matlagningen började med att jag tvingdes cykla till Ica Maxi i spöregnet för att inhandla kryddor till mina alternativa biffar (det blev gott! halvt improviserat 🙂 ), sedan göra i ordning allt. Mitt i röran glömde jag äta lunch, skyndade mellan olika telefoner-stekpannor-bunkar-kryddor-datorer-inre konversationer samt dans från SYTYCD. 😀 Fick som tur var ta bilen till Rasmussens supermysiga hejdå-fika – flickan drar iväg till superstaden Umeå. Jag är avundsjukt men ska komma dit och hälsa på, ser fram emot! Sedan blev det rusa hem för bilvisning samt jobb för pappa –> han vill ha bilen. Karusellen fortsatte med samtal med en sjuk och nervös Bella håller tummarna babe 🙂 Sen blev det film med Z. En helt okej dag med andra ord. Eller en bra dag. Med nostalgi. Nu är jag jättetrött och linserna skaver. Det gillar vi?

Förutom ett tillstånd av knappt medvetande pepprat med förkylning så står allt superbt till. Facebook agerar kompis i natten och risken för att ett gäng totalt onödiga och värdelösa tester ska genomföras är stor. Jag borde sova. Punkt. Imorgon ska jag göra något viktigt som jag redan glömt bort samt springa till biblioteket för att vägra betala min dumma skuld på 45 kr, kräva pengar av dem som är skyldig mig dyrbara kronor och även dela ut CV:n. Den sista uppgiften är banalt äckeltråkig och det finns även en risk där, nämligen att jag inte genomför den till trots att det är överlevnadsviktigt.

Något måste göras åt denna bisarra situation.

Peace

And it haunted me, on the way home (I’m in the mood)

Har varit dålig på inslaget soundtrack of the day den senaste tiden, trots mina envisa mobilanteckningar på det nämnda ämnet. Så här kommer en hel hög soundtrack från de gångna dagarna. Enjoy it 🙂

Soundtrack of the day: Kanye West – Love lockdown

Soundtrack of the day (måndag): Foo fighters – Burn away

Soundtrack of the day (söndag): Franz Ferdinand – The dark of the matinée

Soundtrack of the day (lördag): Opus – Life is life

Soundtrack of the day (fredag): Red Hot Chili Peppers – Hump the bump (tyvärr en live-version som inte var av bästa kvalité rent auditivt, men tja – vill ni ha bättre så får ni leta, jag har bättre saker för mig kvällar som denna!)

Upptäckt: vackra balladen Thank you av Led Zeppelin är så otrolig. Jag blev helt varm i själen när den poppade upp i mp3:n under gårdagens mest spontana långpromenad fram och tillbaka till Furuvik. Helt knäppt och galet att jag gick dit och sedan vände med en gång på hälen, men mysigt var det. Solen värmde och sen gjorde den inte, och då kom låten som ett trevligt värmande sällskap. Då fick jag den kram jag behövde. Emotionellt i alla fall. 🙂

Ha det bäst, nu blir det Vänner-tittande med Malin tillsammans med bästa polarna te och pop corn. Ha en supermysig kväll, jag tänker ha det.

Peace

Welcome home, to my broken promise land (drinking ‘cause you look so good in your Starbucks-cup).

Orden haglar, bokstäverna stockar sig i halsen. Tårarna vill tränga fram i ren desperation, alltid ska det vara något. Ångesten byggs sakta upp än en gång och jag vill bara lägga mig ner. Lägga mig ner, somna om och vakna till en annan verklighet. En annan vardag. En annan värld.

Att vara uppriktig är numera ett brott, sanningen döljs bättre bakom gåtfulla girlanger av meningar. Allt ska man kunna tolka på tusen olika sätt, vi ska säga samma sak men gräva ur olika budskap ur orden. Bara för att livet ska kunna levas på det sätt vi tycker – på olika håll.

Jag vill ha ett eget liv. Ett eget liv där jag får ta mina egna beslut; jag vill spela efter mina regler och inte anpassa mig till någon annan. Jag behöver slippa undan att rapportera varenda lite detalj. Jag vill inte behöva redovisa vem jag ska träffa eller vad vi ska göra. Vad vi har för relation. Vad vi ska äta, dricka eller lyssna på. Jag vill vara fri. Jag vill få flyga med mina egna vingar, de vingar jag fått utveckla med hjälp av dem som nu inte vill släppa mig fri. För varenda gång frågan kommer upp blir det bråk. Att hålla sams blir vardagens svåraste moment, men det är en essentiell tråd vi ofrivilligt måste följa för att den sköra freden ska bibehållas.

Jag vill inte leva i en situation där jag måste trippa fram på tårna sakta, sakta för att sedan kolla om kusten är klar – för att kunna göra vad jag nu vill göra för stunden. Jag vill inte tvingas maskera eller prata i tveksamma tungor för att ha möjlighet att vara mig själv.

I denna vardag, i denna samtid, behöver vi alla friheten att få vara oss själva. För att må bra, och kunna få våra älskade att i sin tur må bra, vill vi inte känna oss begränsade så till den grad att situationen blir ångestfylld till bredden och vilken sekund som helst rinner över. Och rinner över gör det, först bara några droppar som jag kan se bortom – men sedan kommer den stora smällen när bägaren snarare blir som en vulkan som sprutar ut ångest.

 Tröttsamt ser vi på varandra, kommer vi att klara en dag till av denna galenskap? Är det verkligen rätt att bråka varje dag? Är det så vi ska leva? Eller är det kanske rent av dags att släppa taget och försöka söka förståelse i varandras perspektiv och aktioner. Kanske ska vi ge den andre friheten att lösa situationen på sitt eget sätt först, för man vet inte alltid bäst. Att ge råd är inte fel, men det är lätt att det missuppfattas eller går över den tunna gränsen som skapar osämjan – med för mycket påtryck blir den goda tanken endast en personlig börda för personen som måste ta emot.

Att ilska existerar i våran vardag är inte så konstigt, när man tänker efter.

Peace

Until it’s overload (too messed up to even mess around).

Jag orkar inte. Den emligaste människan, det skulle kunna vara jag. Jag är förbannat trött, har ont och tycker synd om mig själv. Har tryckt i mig en massa choklad och inte ens det hjälpte. Långpromenaden ikväll var det bästa som hände, men sen dog kvällen mer och mer. Nu sitter jag här och letar SYTYCD-klipp på youtube (I heart). Älska SYTYCD. Shit det är så bra. Kan inte beskriva. Det är bara så frigörande och härligt, den glädje dem känner i dansen vill jag också känna, just nu. Men jag får ta del av lite i alla fall, i deras framföranden. Jag önskar så innerligt att jag också kunde dansa som dem.. Det är så otroligt häftigt.

Jag har gjort en massa knäppa anteckningar på min mobil om sådant som jag borde skriva här – det är nördigt värre, men ibland hör jag så roliga saker eller får så tokiga idéer och tankar att jag bara måste delge. Eller så hör jag en bra låt som jag tycker ni andra ska höra. Eller så är det bara nya, ovettiga saker utan större och djupare värde som ni läser i alla fall. Men ikväll är det bara synd om mig och jag tänker ligga här och klaga samt våndas över att andra kan dansa på sätt jag bara drömmer om. Och fantiserar om. Jag är grundligt avundsjuk. Kan man säga så?

Nu ska jag i alla fall placera mig under täcket läsandes de sista sidorna i Kejsan – Svärdens fält. Den är bra. Men inte lika bra som föregående böcker. Jag hoppas på fyran, den sista delen.

Hoppas att morgondagen är bättre. Man har ju varit lagom pepp idag. Fuck you mother nature. (Har för övrigt med hjälp av Tobbe nu bestämt hur mitt framtida Oscars-tal ska låta; ”Thank you, thank you all. I wouldn’t have been here if it wasn’t for all the ones I love and the people I work with. Thank’s. And – fuck you mother nature!”)

Peace

Bizarrely awesome. (Whisper things into my ear)

Cheer up mate, the sun’s shining! Jag är så sugen på allt idag. Livet är en underbar uppfinning 😀

Det här är bland det bästa jag sett. Starkt.

Man blir ju på så bra humör 🙂 Busigt värre.

Efter en morgon full av träning ska jag nu bli en fräsch människa igen genom den superba dusch-apparaten. Sen blir det hämta kjol hos farmor. Älska att ha en sykunnig farmor som mer än gärna syr kjolar till en när man handlat billigt tyg – bra i fattiga tider!

Peace

If I were to get lost, .

Sängkammarlook. ! ? . Jag vet inte. Det kändes bara rätt.

Sängkammarlook – just for you.

Bara för att liksom 🙂

Gif vann mot Djurgården idag, känns bra. Vi var bättre. Eller spelarna. Kan ju inte påstå att jag spelade liksom. Endast observatör så att säga. Men det kändes bra. Förutom alla jävla miffon på läktaren som vägrade röra på sig. Hatar när människor inte alls tänker på sin omgivning. Ingen omtanke i det här jävla samhället ibland. Eller oftast. Faktist. Det är illa. Vad som ska berömmas är dock DIF:s klack. Dem lät typ mer än hela Strömvallen. Framför allt så hejade dem konstant på sitt lag. Kan man inte påstå att Sky Blues gör. På en enda fläck. De hejar när det passar – det är allt en fin klack det! Publiken är bättre på att låta. Nice. ? Not.

Peace

An attempt to love (embrace the madness?)

Det finns få saker som är så härligt som att glida fram i bilen kvälls/nattetid. Det är fridfullt, vackert, njutbart. Jag skulle kunna säga att det är lite som sex, fast det är det ju såklart inte. Det är två helt skilda situationer. Men jag älskar att köra bil på natten med radion på högsta volym. Rockklassiker har riktigt sköna spellistor på natten. Och det är ingen som pratar emellan och stör. Bara skön musik, och lite reklam då och då. När mörkret gjort sitt infall och jag är belägen i bilen stör jag mig inte ens något särskilt på den annars så äckel-förbannade reklamen. Min normala vrede och ilska är som bortblåst och jag behöver bara stänga av öronen och nynna vidare på en låt. Underbart.

Tänk er att åka gatorna fram med den där som soundtrack. Förstår ni hur enastående det är? Mäktigt.

Soundtrack of the day: Jimi Hendrix – All along the watchtower

Kvällen spenderades först tittandes på Mammut, filmen av Lukas Moodysson med Michelle Williams och snygging-Gael Garcia Bernal. Den var så jävla bra. Trodde inte att jag skulle tycka om den såå mycket. Men den var verkligen helt otrolig. Skådespelet var en fröjd för ögat och filmens handling var delikat. Det var bara superbt, helt enkelt. Se den!

Senare på kvällen gled jag iväg till Sosso för te-stund och pratprat 🙂 Det var mysigt – såklart – som vanligt.

Nu är det nog dags att sova ändå.. Kvällens spelningslista: Spotify – Chill me out.

Peace