You know what, it’s orgasm-good.

Japp. Jag skojar inte. Nya Quentin Tarantino-filmen Inglourious basterds är så bra. Orgasm-bra. Det säger inte lite. Jag älskar allt i vad Tarantino gör med filmen, den är rå snabb passionerad rolig ilsken vredesfylld muskulös. Nej, kan inte förklara. Se den bara. ‘Cause it’s that fucking great.

Peace

Crash, stumble , adore . (A different kind of space in your mind.)

Något jag har tänkt på, funderat så att säga. Det slog mig igen under lördagen då jag, mamma och Elvira kollade på Borta med vinden. Elvira har på något sätt lyckats undgå gobiten (jag vet att den är lång och jätteseg ibland, men det är en pärla!) då jag själv sett den många x antal gånger under hela barndomen (jag säger bara att vara liten, sjuk och hemma med mamma). I alla fall. Det jag tänkt på:

George Clooney

Clark Gable

 Dem måste vara släkt. Det är helt sjukt vad lika dem är. Det syns ännu mer på film; utseende, kroppsspråk, sättet att prata.. Måste kolla upp det där nu.

 Soundtrack of the day: Red Hot Chili Peppers – Parallel Universe (låten börjar ”på riktigt” efter ca 1.30)

Jag cyklade fram och tillbaka till Furuvik idag. Det är typ 2,4-2,4 mil hemifrån mig. Tur och retur alltså. Jag gjorde det på mindre än en timme. Eller, exakt en timme från att jag åkt hemifrån och cyklat sträckan infann jag mig hemma igen. Då hade jag tagit vatten- och andningspaus i Furuvik. Det är faktiskt rätt bra (det är bra) gjort med tanke på hur dålig kondition jag är i. Pappa blev impad, ”i den här värmen” sa han och gapade lite.  Men så fick jag också dödsångest i motvinden på vägen hem. Det enda jag kunde tänka på var: varför ska jag alltid ge mig in på sådant här och pusha så långt? Men jag är nöjd nu, och inser att det är därför jag pushar. Nice. Haha. (Totalt onödigt för er att veta, men jag ville skryta lite om hur duktig jag var – med tanke på att det var andra träningspasset för dagen 😉 och nu fick jag skryta ännu mer. Kalas.)

Peace