I cover the waterfront (FYI, stars shine beautifully).

Ge mig ett under, ett under jag kan leva på för resten av kvällen

Jag vill att du ska kyssa mig, precis så där som bara du gör

För som jag riktar min blick mot himlen, vill jag att tyngden ska försvinna

Jag vill kunna leva utan att hålla andan

Slippa vänta på att tyngden ska försvinna, hjälplöst kämpa mig mot ett mål

Som aldrig tycks komma

 

Ge mig ett under, ett under att minnas

Ge mig en signal, ett svar, ge mig värme

Hjälp mig ur den koma jag tycks hitta mig själv i

Gång på gång

Jag vill ha ett under

Om så bara ett leende

All I want to is rock your soul (baby, you wouldn’t dare).

Jag är fast i So you think you can dance på fullt allvar nu. Jag kollar typ hela tiden.

Det är ganska intressant, mitt sätt att blogga idag, jag började skriva på det här inlägget typ 11 i morse. Nu är hon 00.53 nästa dag och jag är inte klar.

För att summera dagen: jag gick upp, åt frukost samtidigt som jag passade på att kolla in nämnda SYTYCD. Sedan blev det att klä på sig och springa runt i huset agerandes någon form av dans (men mest hopp och kickar). Mitt dansbegär ville inte ge sig och jag inledde nästa fas på dagen med höfterna vickandes. Nästa fas bestod då av matlagning: massor av matlagning. Pappa erbjöd under gårdagskvällen (eller rent tekniskt då, i förrgårkväll) ett erbjudande; jag gör köttfärsbiffar till den årliga fiskeresan han ska åka på med kusin, farbror och gammelfarbror – som betalning får jag nyttja bilen som jag vill under dessa dagar och jag får ta emot den med full tank. Detta betyder: jag gör ca 1,5 kg (missade ett halvt kilo som gömt sig i kylskåpet) köttfärsbiffssats (två olika sorter för variationens skull) samt steker ena halvan för en bensinsumma motsvarandes ungefär 800 kr. Inte illa pinkat.

Dagen tedde sig stressigt då jag fick kämpa mot klockan. Matlagningen började med att jag tvingdes cykla till Ica Maxi i spöregnet för att inhandla kryddor till mina alternativa biffar (det blev gott! halvt improviserat 🙂 ), sedan göra i ordning allt. Mitt i röran glömde jag äta lunch, skyndade mellan olika telefoner-stekpannor-bunkar-kryddor-datorer-inre konversationer samt dans från SYTYCD. 😀 Fick som tur var ta bilen till Rasmussens supermysiga hejdå-fika – flickan drar iväg till superstaden Umeå. Jag är avundsjukt men ska komma dit och hälsa på, ser fram emot! Sedan blev det rusa hem för bilvisning samt jobb för pappa –> han vill ha bilen. Karusellen fortsatte med samtal med en sjuk och nervös Bella håller tummarna babe 🙂 Sen blev det film med Z. En helt okej dag med andra ord. Eller en bra dag. Med nostalgi. Nu är jag jättetrött och linserna skaver. Det gillar vi?

Förutom ett tillstånd av knappt medvetande pepprat med förkylning så står allt superbt till. Facebook agerar kompis i natten och risken för att ett gäng totalt onödiga och värdelösa tester ska genomföras är stor. Jag borde sova. Punkt. Imorgon ska jag göra något viktigt som jag redan glömt bort samt springa till biblioteket för att vägra betala min dumma skuld på 45 kr, kräva pengar av dem som är skyldig mig dyrbara kronor och även dela ut CV:n. Den sista uppgiften är banalt äckeltråkig och det finns även en risk där, nämligen att jag inte genomför den till trots att det är överlevnadsviktigt.

Något måste göras åt denna bisarra situation.

Peace