Until it’s overload (too messed up to even mess around).

Jag orkar inte. Den emligaste människan, det skulle kunna vara jag. Jag är förbannat trött, har ont och tycker synd om mig själv. Har tryckt i mig en massa choklad och inte ens det hjälpte. Långpromenaden ikväll var det bästa som hände, men sen dog kvällen mer och mer. Nu sitter jag här och letar SYTYCD-klipp på youtube (I heart). Älska SYTYCD. Shit det är så bra. Kan inte beskriva. Det är bara så frigörande och härligt, den glädje dem känner i dansen vill jag också känna, just nu. Men jag får ta del av lite i alla fall, i deras framföranden. Jag önskar så innerligt att jag också kunde dansa som dem.. Det är så otroligt häftigt.

Jag har gjort en massa knäppa anteckningar på min mobil om sådant som jag borde skriva här – det är nördigt värre, men ibland hör jag så roliga saker eller får så tokiga idéer och tankar att jag bara måste delge. Eller så hör jag en bra låt som jag tycker ni andra ska höra. Eller så är det bara nya, ovettiga saker utan större och djupare värde som ni läser i alla fall. Men ikväll är det bara synd om mig och jag tänker ligga här och klaga samt våndas över att andra kan dansa på sätt jag bara drömmer om. Och fantiserar om. Jag är grundligt avundsjuk. Kan man säga så?

Nu ska jag i alla fall placera mig under täcket läsandes de sista sidorna i Kejsan – Svärdens fält. Den är bra. Men inte lika bra som föregående böcker. Jag hoppas på fyran, den sista delen.

Hoppas att morgondagen är bättre. Man har ju varit lagom pepp idag. Fuck you mother nature. (Har för övrigt med hjälp av Tobbe nu bestämt hur mitt framtida Oscars-tal ska låta; ”Thank you, thank you all. I wouldn’t have been here if it wasn’t for all the ones I love and the people I work with. Thank’s. And – fuck you mother nature!”)

Peace

Annonser