Insane (I think the solution might be driving really fast and then screaming out to the ocean for a few minutes).

Jag har kommit på det. Det slog mig idag när jag stod i duschen. Jag kom på varför jag likt en galning som är inne på tredje året på psyket springer omkring hemma och tjatar om att göra något men faktiskt inte gör det. Varför jag i huvudet slår mig själv och sliter mitt hår. Varför jag i praktiken släpar fötterna efter mig, krälar fram på armbågarna men i alla fall inte tar mig längre än att träna istället för att söka jobb. Mina enda uppblomstringar sker då vid festligare tillfällen, i princip bara då (okejokej, det finns fler undantag men i princip!)

Så här är det: jag har under sommaren gjort checklistor. Har skrivit på små post-it-lappar vad som ska göras. Vad jag ska hjälpa till med hemma, hur jag ska träna, vem jag ska komma ihåg att ringa/mejla/höra av mig till på lämpligt sätt. Problemet är: att skriva listor är inte min grej. När jag skriver listor är det ett dåligt tecken (förutom om jag ska handla, mat-lista är ett måste för att jag ska komma hem med rätt grejer!). Det var lika när vi börja med projektarbetet förra hösten.. Skrev planeringslistor och veckolistor. Gjorde en lista över hur jag generellt skulle jobba över året. Problemet med mig och listor: det är ett sätt för mig att avsäga mig ansvaret.

Detta medför att jag majoriteten av gångerna bara ser på listorna och tänker att halva jobbet är klart. Då kan jag enkelt skjuta upp det och göra något annat. Dessutom är det 90% av gångerna enbart tråkiga saker som ska göras. I sommar: skriva om CV, publicera CV på arbetsförmedlingen, verifiera arbeten, köpa hylla på IKEA, fixa med stereon, städa överallt och ingenstans, rensa ogräs, klippa gräset, lämna in dator på lagning, skriva ut ansökningar till au pair-jobb i London osv osv osv. Jag självdör sakta men säkert (i sinnet, rent fysiskt dör väl alla lite hela tiden.. inte rent så dör vi är högst levande men.. äh vad fan, ni fattar – vi närmar oss döden men det är inget man tänker på på det sättet). Onödigt jävla babbel.

Som ni märker tappar jag dessutom humöret lite ytterligare när jag måste tänka på allt det som har med att söka jobb att göra. Det är så förbannat tråkigt att fylla i ansökningar, leta jobb, skriva personliga brev.. Det tar tid och sen måste man dessutom vänta ännu längre på att få veta hur det gick. Men jag blir sakta men säkert galen av att sitta hemma och inte få jobbet direkt i handen. Det vore ju så enkelt om man bara kände någon som behövde folk. It sucks really.

I alla fall ska jag sluta göra listor nu. Jag tänker inte säga att ”Imorgon tar jag tag i det” för det är också en lögn. Man tänker att man har gjort det, fast man har det inte på riktigt. Nej. Det är bara att titta på sig själv och fråga sig: ”Är det värt det?”.

Peace

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s