And in God-knows-where-they-went-hours I found myself in Poland with a bunch of fatties (nice).

Ja.. Nu vet jag vart jag och Elvira skulle. Polen. På hälsovecka. Eller skulle. Vi är där. Med mamma och pappa. Det hela bygger på en väldigt snäll tanke: jag o Elvira ska lära oss att stressa ner och ta det lugnt. Vi skulle få gå på individuella läkarbesök för att få ett träningsprogram samt diet, gå till en psykolog som skulle hjälpa oss att hantera stress på ett bättre sätt (fast jag tycker ändå att det funkar hyftsat, förutom just innan påsklovet då). Träna och äta bra mat. Problemet är att allt är på polska. Mamma o pappa blev något lurade.

Aja, tänker vi. Vi struntar i aktiviteterna som är på polska och gör det vi kan: äta maten. När vi då checkade in vid halv fem igår såg vi till vår förvåning att det var ganska tomt på stället vi bor (det var sagt att det skulle bli smockfullt), varpå vi skulle äta middag. Det är vi (m, p, och Elvira), ett sällskap på fyra samt ett sällskap på två. Punkt. De övriga sex personerna är alla polska pensionärer (eller snart åtminstone) med övervikt som sitter i restaurangen. Nu kommer det riktigt intressanta: det finns inga menyer på engelska så vi får ett litet papper där det står vad maten ska bestå av. Samtliga mål innehåller en huvudingridiens: ångkokta grönsker vilka är huvuddelen av måltiden. Till frukost får vi dessutom en kopp av något som smakar sås, en grönsaksjuice (morot idag), en halv grape samt ångkokts surkål. Hm.. Lunchen består av juice (fast vi missade den idag, så vi drack endast vatten), sallad (idag en halv assiett saltgurka!)+en tomat, en ångkokt blomkålsstjälke samt soppa (kokt paprika+tomat+morot i vatten som är kryddat). Igår fick vi till middag: rödbetsjuice, sallad+en tomat samt en ångkokt morot. Låter det som mat? NEJ!

Min kropp kapitulerade efter lunchen, då mådde jag illa. Kan förstå varför tjockisar som polackerna här behöver det här: men jag är varken överviktig eller tjock. Det som var bra är att jag nu avgiftat kroppen så att min lever mår bättre (rödbetsjuicen ska tydliga göra under). Suck. I alla fall så kan jag inte längre leva på det här: jag behöver kolhydrater och proteiner för att må bra. Så till middagen åkte la familia in till Slupsk (tror det hette så..) o åt middag. Jag fick äntligen pasta 😀  Resten av familjen åt pizza – hälsovecka my ass.

Nu är det normal mat med träning som gäller i alla fall. ÄNTLIGEN.

Brysseljobbet gör mig nervös. Jag vill veta om  jag får det eller inte.. Och jag längtar till svensk mat. Intressant liksom. 🙂

Men det regnar i Sverige och det är soligt här. SKÖNT! Haha 😉

Peace

Annonser