Sorry if I scared you, but I haven’t died just yet.

Så jag har uppdaterat bloggen förskräckligt dåligt skulle man kunna säga. Men å andra sidan behöver man inte överdramatisera det hela. Bara för att jag inte har skrivit så ofta, till största del på grund av lathet och att min tid tagits upp av mer sociala aktiviteter, betyder inte det att jag har gått och trillat av pinn eller liknande.

Studenten känns så nära nu, och det är så skönt. Det är en befriande känsla när man går från Norra till stora skolan och 400 för geografi för sista gången, medveten om att man till hösten inte behöver springa stressad som få mellan lektioner på olika våningsplan i olika skolor. Det är skönt att veta att till hösten väntar inte en skoltid fylld av stress stress stress med alldeles för lite tid kvar att leva livet eftersom skolan bara ger en just stress stress stress. Jag hatar stress. Hatar det innerligt. Men nu är betygen satta och på torsdag springer vi ut från skolan och sjunger att skolledningen nog inte skulle låta oss ta studenten igen om dem visste hur vi levde bortsett från skola. Supa och ha sex, det är det vi ska sjunga att vi gör. Det kan ses som osmakligt eller omoget, men det hela är djupt ironiskt och Dia Psalma (nej just det, det var ju inte dem utan något annat svenskt punkband som ingen har koll på vilka de) är trots allt rebellbandet no 1 (eller haha, jag och Ika lyssnade i alla fall på dem där en stund när vi var små och tyckte det var coolt). Det kommer bli kul. Fest, kalas, partaj, fest, party. Typ. En massa skoj med vita mössor och kläder som med största sannolikhet inte kommer vara lika vita på fredagmorgon när vi ska tillbaka till skolan för avtackning. Sen börjar samma runda igen, fest kalas partaj fest party.

Jag har sökt jobb i Bryssel. Det blir spännande. Intervju senare. Nervöst.

Nej men kanske ska ta och springa en stund? Red visserligen igår i cirka 100 minuter 😀 vilket var asroligt, och jag har nog lite träningsvärk – men tacka vet jag frigörelsen av att springa en 5-8 km och sen bara ställa sig i duschen och bli fräsch igen. Förkärlek: duschar och tandborstning – ack så simpla medel till att bli en ny människa igen.

Jag måste lösa mina personliga kriser också. Eller relationer rättare sagt. Det ordnar sig, jag är inte orolig. Har egentligen inga relationer som är i kris – hell no – men borde nog.. Nej. Jag vet inte vart jag vill komma. Skolan är över och jag har inga personliga kriser för tillfället. Mina personliga städare är påväg bort och det är nog det bästa just nu. Gillar inte den där snudden av bakishet jag införskaffade mig tack vare gårdagsupptågen, men det är inte farligt alls. Tog det så lugnt.

Ikväll är det krig. Vattenkrig. Jag kommer vinna. 😉

Peace

Annonser