Theories on medial influence (coughing crows on the warpath)

Tror dagens fråga kvarstår, som alltid när jag är tillräckligt sjuk för att pappa ska tvinga mig stanna hemma från skolan men jag egentligen måste åka dit i alla fall; hur klarar arbetslösa/förtidspensionerade/lata personer av att sitta och hemma på arslet hela dagarna utan att dö av tristess? Det är andra dagen jag är hemma nu. Igår sov jag mestadels (tecken ett för sjukdom tror jag, somnar vid de allra konstigaste tillfällena och sover länge under dagen och fortfarande utan problem klarar av att sova tidigt och hela natten), idag tänkte jag plugga. Vaknade klockan sex och trodde att klockan var mycket. Somnade dock om lätt som en plätt. Sen väckte Cammo mig, frågandes om jag skulle komma på föreläsningen. Men får jag gå? Nej. Kom upp då, halv åtta, ochvar helt upp i varv eftersom det är obligatorisk närvaro. Dessutom hade jag sett fram emot den här föreläsningen (om EU-parlaments-valet), tror den var intressant. Men pappa sa nej. ”Är man sjuk så är man.”

I alla fall, det jag vill ha sagt med det här inlägget är något som slagit mig förr och nu i morse tittandes på Gomorron Sverige slog mig igen. GIF får knappt någon tid alls under nyheterna/sporten. Man visar nästan aldrig bilder från matchen, såvida det inte är så att matchen har varit mellan ett stort lag (fast knappt då heller). GIF anses ute i fotbolls-Sverige vara ett genomtråkigt lag. Hur tråkigt är inte det?

Visst, så mycket händer det kanske inte med GIF. Dem är relativt stabila, med fyra oavgjorda matcher hittills den här säsongen (men nu två vinster, en förlust), plus en dålig publiksiffra generellt när det är hemmamatch. Men kanske beror den dåliga publiksiffran delvis av dålig medial täckning. Storlagen har blivit stora genom bredare medieuppmärksamhet och större publik. Mer uppmärksamhet i media = mer uppmärksamhet från människorna runt om –> större publiksiffra –> bättre motivation och självförtroende till laget. Alltså, en  genomgående positiv effekt.

Visst, publiksiffran indikerar på hur stort stöd laget har av hemmapubliken, men jag tror inte att det skulle skada med lite större erkännande nationellt. Kanske skulle ett lyft av GIF:s framgångar (om man ser till placering) rent av puffa laget ännu högre i tabellen så småningom?

Det känns orättvist att bara de stora lagen med de stora namnen och arenorna, i perioder tillsammans med de absoluta bottenlagen, ska få all tid i media. Varför ska ett mittemellanlag behöva lida, framförallt när mittenplacering är en förbättring jämfört med tidigare? Varför visa att DIF och IFK Göteborg spelade oavgjort, när två mittenlag bjöd på spännande matcher som skulle varit roligare att se på/höra om?

Man kanske ska skriva till JO? (Tänk hur man tänker när man 1, är sjuk och miserabel 2, är hemma och uttråkad 3, hellre skulle vara någon annanstans. Hmhm.)

Peace

Annonser

2 thoughts on “Theories on medial influence (coughing crows on the warpath)

  1. Lilla vännen, jag har full förståelse för om du är sjuk och yrar men när börjar du kommentera/analyser sport? haha, visste inte ens att du var intresserad av fotboll..?

  2. Haha 😛
    Nej jag är faktiskt intresserad! Jag vet, det är förvånande. Jag visar ju inte direkt upp den sidan ofta, men jag kollar på fotboll o hockey så ofta jag kan med pappsen. Och man måste ju stödja hemmalaget 😉
    Men jag har faktiskt tänkt på det här förr. Men ja.. nog yrar jag lite också (för kommer inte ens ihåg allt jag har skrivit :P).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s