Who decides? (If it would’ve been someone else I’d let it go, but it’s not.)

Don’t really know what to say

or what to do.

Life’s got me stranded,

on an empty beach.

Searching for that lonely light,

from the seaman’s ship.

Drifting in the night,

leading the way.

Home.

Where?

Don’t really know where,

or in what direction.

Not even the weather could tell.

I hate me,

you,

them,

the world.

Yet,

it is all bright around.

The darkness is missing,

the light’s shining too light.

Empty,

broken and something else.

A word that’s missing,

a letter resigned.

Is this a song,

a poem,

a text?

A short story about us,

me,

them.

About nobody.

About something else.

Or?

Who decides?

Hatar att det blir mellanrum mellan varje rad sådär. Men kunde inte få bort det. Blir så irriterad. Uttråkad och irriterad. Dålig kombo. Sitter i alla fall och kollar igenom gamla texter, noveller och dikter som producerats genom åren.  Den här har jag dock hittat någon annanstans. Vet inte vart. Hittade aldrig en författare. Men jag tycker om den i alla fall.

Peace

Annonser

Clap your hands for the crazy person in the back.

Jag hatar att vara sjuk. Är in/o-produktiv. Orkar inte ens tänka ut vad som är rätt. Jag bara hostar o snorar. Jag är patetisk och miserabel. Jag tycker synd om mig själv. Då är det illa. Två dagar har gått. Jag ger inte immunförsvaret mycket tålamod, jag vet. Att vara sjuk är inte min grej. Blir mental störd och dryg. Har lekt med katten tills hon bet mig i armen två gånger. Har sett Twilight med syrran (eller hon joinade när hon kom hem, jag hade då sett cirkus 8 minuter men det behövde ni verkligen inte veta för det var tråkigt fakta!)

Twilight blev jag bara arg på. Fattar inte vad som är så himla bra med den fimen? Robert Pattinson är inte ens så snygg. Alls. Han är mest klyschig och.. Jag vet inte. Han ser ju bra ut – but I know better. 😉

Nu ska jag drick min.. hm, tror det är sjätte kopp te. Ta det gånger 2,5 dl så vet ni på ett ungefär hur mycket te jag har konsumerat under dagen. Nice 😀

Peace

Theories on medial influence (coughing crows on the warpath)

Tror dagens fråga kvarstår, som alltid när jag är tillräckligt sjuk för att pappa ska tvinga mig stanna hemma från skolan men jag egentligen måste åka dit i alla fall; hur klarar arbetslösa/förtidspensionerade/lata personer av att sitta och hemma på arslet hela dagarna utan att dö av tristess? Det är andra dagen jag är hemma nu. Igår sov jag mestadels (tecken ett för sjukdom tror jag, somnar vid de allra konstigaste tillfällena och sover länge under dagen och fortfarande utan problem klarar av att sova tidigt och hela natten), idag tänkte jag plugga. Vaknade klockan sex och trodde att klockan var mycket. Somnade dock om lätt som en plätt. Sen väckte Cammo mig, frågandes om jag skulle komma på föreläsningen. Men får jag gå? Nej. Kom upp då, halv åtta, ochvar helt upp i varv eftersom det är obligatorisk närvaro. Dessutom hade jag sett fram emot den här föreläsningen (om EU-parlaments-valet), tror den var intressant. Men pappa sa nej. ”Är man sjuk så är man.”

I alla fall, det jag vill ha sagt med det här inlägget är något som slagit mig förr och nu i morse tittandes på Gomorron Sverige slog mig igen. GIF får knappt någon tid alls under nyheterna/sporten. Man visar nästan aldrig bilder från matchen, såvida det inte är så att matchen har varit mellan ett stort lag (fast knappt då heller). GIF anses ute i fotbolls-Sverige vara ett genomtråkigt lag. Hur tråkigt är inte det?

Visst, så mycket händer det kanske inte med GIF. Dem är relativt stabila, med fyra oavgjorda matcher hittills den här säsongen (men nu två vinster, en förlust), plus en dålig publiksiffra generellt när det är hemmamatch. Men kanske beror den dåliga publiksiffran delvis av dålig medial täckning. Storlagen har blivit stora genom bredare medieuppmärksamhet och större publik. Mer uppmärksamhet i media = mer uppmärksamhet från människorna runt om –> större publiksiffra –> bättre motivation och självförtroende till laget. Alltså, en  genomgående positiv effekt.

Visst, publiksiffran indikerar på hur stort stöd laget har av hemmapubliken, men jag tror inte att det skulle skada med lite större erkännande nationellt. Kanske skulle ett lyft av GIF:s framgångar (om man ser till placering) rent av puffa laget ännu högre i tabellen så småningom?

Det känns orättvist att bara de stora lagen med de stora namnen och arenorna, i perioder tillsammans med de absoluta bottenlagen, ska få all tid i media. Varför ska ett mittemellanlag behöva lida, framförallt när mittenplacering är en förbättring jämfört med tidigare? Varför visa att DIF och IFK Göteborg spelade oavgjort, när två mittenlag bjöd på spännande matcher som skulle varit roligare att se på/höra om?

Man kanske ska skriva till JO? (Tänk hur man tänker när man 1, är sjuk och miserabel 2, är hemma och uttråkad 3, hellre skulle vara någon annanstans. Hmhm.)

Peace