What did you expect, that we would let it crash our lives?

Jag är en sådan hösäck. Jag hatar mig själv för det. Mitt PA har inte gjort dem framsteg som krävs under lovet. På långa vägar. Så fort jag sätter mig får jag skrivkramp och ont i magen. Istället kollar jag på film. Eller som idag, Life on Mars. Kan inte sluta kolla. Måste kolla klart. Jag är som en manisk jävla robot som inte kan slita ögonen från serien. I bloody hate it.

Inte har jag sovit tillräckligt i natt heller. Somnade halv sex. HALV SEX. Gick upp när klockan var 10. Jag har helt rubbat min dygnsrytm nu. Det suger det också. Men jag får i alla fall läsning gjord när det här sker. Läste dock bara ett kapitel i natt/morse. Men det är ju i alla fall lite bättre. Men PA:t känns hårt. Klämmer sönder mitt hjärta och ger mig ångest. Kanske kommer jag att sluta som en av dem där sönderstressade stackars medelåldersmänniskorna som inte längre vet hur man levet normalt. I sure hope not.

Peace

Annonser