Do you want me to walk you into the unknown? (I’d prefer to do it know, really.)

Gaah. Känner frustrationens ångor börja stiga från mig nu. Får inte pluggandet gjort, kan inte ta det i hamn. Det slutar i alla fall bara med att jag sitter vid harpan samtidigt som jag lyssnar på (superb) musik. Varför kan jag inte bara fokusera så att eländet är ur världen?

Har förövrigt gjort om mitt musikbibliotek. Hade inte direkt tänkt att göra det, inte något jag kände att ”det här ska jag göra idag så har jag gjort något produktivt och bra”. Det var snarare så att biblioteket kollapsade för ett tag sen, vilket gjorde en uppdatering nödvändig. Har nu tagit bort alla låtar av dålig kvalité, det är en början. Så har jag organiserat det bättre. Något positivt har skapats under denna kväll i alla fall.

Men jag vet inte. Har en aning om varför det kanske möjligen antagligen är så att jag är okapabel att hitta koncentrationen som behövs. Det var länge sen sist. Jag blir lättretlig, bitsk och humörsvängning är något som lätt sker? Men vad vet jag. Andra har det värre, har jag hört. Men egentligen, varför skulle jag bry mig om det? Dem kan väl leva sina liv och våndas över sin asexuella tillvaro utan att jag ska behöva känna sympati? Nu är det faktiskt att jag inte alls bryr mig om dessa stackare på det sättet, att de förtjänar sympati. Jag säger bara att jag kanske också är där. Fast ändå inte. Så länge sen var det inte. Haha. Äh, jag svamlar. Det är koncentrationssvårigheternas fel. Faktiskt. Det är sant.

Peace

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s