In a controversial society (don’t you dare feel different about different people).

Stora delar av middagskonversationerna handlade på ett eller annat sätt om att man ska vara glad för det man har. Elvira och jag delade med oss av våran lite hopstötning på Coffeehouse tidigare i veckan, eftersom vi båda ville ha respons och tillgivenhet inför den andres beteende. Jag demonsterade Elviras överdrivna klämkäckhet och mamma och pappa skratte. Och hon berättade om mig (vi kom in på det där om att någon av hennes kompisar kallat mig sur i beteendet – stor fet lögn, det visste E också – samt en annan som tyckte jag var indie). De skrattade då också. Avslutade med att vi ska vara glada att vi har varandra.

Mamma förde in oss på människor som är lite annorlunda på något sätt. Vi kom alla fram till att det stämde att dessa människor – såklart – är lika mycket värda som någon annan. Dock så svarade jag politiskt inkorrekt och sa att alla människor är nog inte lika mycket värda. Pappa höll med och gav Hitler som exempel. På detta följde en hagelstorm av ord (lätt överdrivet), mamma stod fast vid att Hitler var nog omtyckt av några också (såklart, hallå? han hade en brud, Eva remember?). Men var han verkligen lika mycket värd, i slutändan, som oss andra? Det går att diskuteras.

I alla fall tog jag upp min syn på alkoholister igen. Jag kan inte rå för att jag tycker mindre om dem; de skrämmer mig ur vettet för att gå rakt på sak. Jag ifrågasatte om en alkoholist värde, i den situation och beteende den finner sig i och med, är lika högt som alla andras. Det korrekta svaret är; självklart är även den människans värde lika som oss andra, som inte finner sig på bottnen i alkoholismens äckliga träsk. Men jag kan inte rå för det. Jag tycker inte om det, skulle helst av allt se att det inte existerade.

Men det är lika med tjockisar, för att ta ett exempel, jag tänker illa om dem också. Fördomarna bara sjuder om mig. Ser jag en fet/överviktig person på stan tänker jag snabbt att de borde tänka på vad de äter, att de ska lära sig träna osv. Men jag är medveten om det i alla fall. Det är väl tur det. Också är det väl tur att jag inte säger till varenda överviktig person att de befinner sig i den situationen och borde göra något åt det. Situationen är de säkerligen medvetna om. Hur man ska hantera det är bara upp till dem, inte mitt arbete att fixa hälsan åt alla tjockisar. Långt ifrån.

Peace

Annonser

Weared out, jaded and droopy (rumor says you lost your virginity on the bus).

Så jag är helt utpumpad. Alla energi har drenerat från min kropp och jag sitter här som en hösäck. Jag vet inte vad som händer längre. Left out. Kanske med mening, kanske inte. Hur som helst saknas energin. Vem vet, jag kanske bara behöver lite sömn o käk? Sömn har inte direkt varit min bästa sida denna vecka. Upp tidigt, sängdags sent. Jag ska skärpa mig, lovar.

Nu ropar familjen att det är mat i alla fall.

Peace