That’s the spirit, now fuck off and die!

Förra inlägget försvann för internet lades ner. Känns sugigt. Det var ett inlägg om.. just det, hur ogärna jag ville plugga. Och om allt som uppehöll mig från att faktiskt göra det. Däribland genom bloggningen.

Jag är en uppskjutare, det har jag vetat länge. Idag lärde jag mig att jag är en minimerare också. Jag tänker inte över mina val speciellt många gånger, jag kan nöja mig med att det var ”bra nog” och inte perfekt. Jag kan leva med det. Det känns tryggt. Mamma berömde mig till och med! Inte varje dag man får beröm för att man inte gör allt perfekt, eller snarare tillåter sig att inte alltid göra allt perfekt. Livet skulle bli bra jobbigt då. Dessutom – enligt artikeln vi fick läsa (och göra testet från) är minimerare lyckligare, eftersom vi inte lägger en massa skuld på oss själv för valen vi faktiskt gör. Kan vara sant.

Jag borde sätta igång med mitt PA lite mer ordentligt. Det jag har gjort hittills är: Idéskiss, projektplanering, uppläggsskiss, tidsplanering, förkastat mitt första val av ämne (Irak-kriget, valde till USA-valet istället, kändes lättare – dessutom spelar nyheten mindre roll bara det är något som pågått ett tag) och därigenom också EN loggbok. Ligger liite efter. Men men, det tar jag igen snart.

Det som är aktuellt nu är: filosofi-diskussion imorgon (existensialism), följs upp av en uppsats i filosofi/psykologi – existensiellt samarbete (haha), engelskaläxa inför Cambridge-proven, Cambridge speaking-test, Pelican Brief ska läsas ut så snart som möjligt till CAE, körlektionx2, pjäsredovisning (kommer gå helvete för min grupp är långt ifrån klar), ska läsa klart Kallocain till svenskan (har inte börjat än! Bra jobbat till mig), Lucia movie night-biljetterna släpps (typ den viktigaste händelsen), läxa i internationella relationer. Det känns tungt. Men har ändå koll på läget.

Man ser och hör lätt att jag är en uppskjutare. Och minimerare, jag tänker inte för många gånger över mina beslut om uppskjutning.. Säger en del om mig?

Peace

Annonser